Fakta och belägg samlades in bland annat genom intervjuer och enkäter i lokalsamhällena och med samarbetsparter.
”År 2016 sade jag upp mig från telebolaget Telia, där jag hade arbetat som projektchef i drygt tio år. Jag ville koncentrera mig på mina studier som jag hade inlett vid sidan av jobbet. Mitt huvudämne var geografi, och jag studerade också företagsansvar och utvecklingspolitik.
Jag ville lämna den kommersiella sektorn. Utvecklingssamarbete fascinerade mig.
Jag var 37 år när jag fick en praktikantplats på Finlands ambassad i Nairobi i Kenya. Därifrån bytte jag till frivilligarbete i FN:s migrationsorganisation IOM, först till landkontoret i Kenya och sedan till regionkontoret för östra Afrika och Afrikas horn.
Jag kände att jag arbetade i enlighet med mina värden. Jag vill främja de mänskliga rättigheterna, stödja människor och tillgodoseendet av deras rättigheter i sårbara situationer.
Jag arbetade med projekt igen, även om de var som från en annan planet.
I IOM följde jag upp projekt för att de skulle uppnå sina mål, och jag bedömde resultaten för att man skulle kunna utveckla arbetet. Min uppgift var att stödja nödhjälpen, till exempel att kartlägga behoven och fördela förnödenheter, och att stödja de lokala förvaltningarnas arbete, såsom förebyggande av människohandel inom arbetsmigrationen eller anpassning till klimatförändringen på ett hållbart sätt.
Jag kände att jag arbetade i enlighet med mina värden. Jag vill främja de mänskliga rättigheterna, stödja människor och tillgodoseendet av deras rättigheter i sårbara situationer.
VÅREN 2018 översvämmades provinserna Tanafloden, Isiolo och Kilifi i nordöstra Kenya och invånarna tvingades överge sina hem. IOM deltog i att ordna nödinkvartering och delade ut förnödenheter såsom filtar, kläder, köksredskap och tvål.
På hösten reste jag till det översvämningsdrabbade området. Där ledde jag slutuppföljningen av utdelningen av nödhjälp.
Jag hade med mig en färdig verktygsback; färdigt uttänkta frågor om hjälpens resultat. Såsom: Visste ni att det skulle delas ut förnödenheter? Motsvarade de era behov? Var ni nöjda, och om inte, vad hade ni önskat?
Jag analyserade de insamlade uppgifterna och skrev en rapport som skickades till våra samarbetsparter, till exempel Kenyas Röda Kors, FN-organisationerna och den kenyanska förvaltningen. Kenya var i färd att uppdatera landets femåriga strategi för skydds- och nödhjälpsförnödenheter och i den här utvecklingen var rapporten till nytta.
INFORMATION OCH BELÄGG, såsom intervjuer och enkäter är viktiga när det gäller att utvärdera resultat. Det här visste jag givetvis men i Kenya blev jag ännu mer övertygad om saken.
Statistiska data finns inte alltid att få, och om det finns, är de inte nödvändigtvis heltäckande. I praktiken måste alla uppgifter samlas in antingen av lokalsamhället eller av samarbetsparterna, såsom andra organisationer och den lokala förvaltningen.
Det finns ingen annan väg. Projektets resultat måste bygga på vederhäftig information och på belägg.”
TEXT PÄIVI ÄNGESLEVÄ FOTO LIISA TAKALA ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM
Skribenten är frilansjournalist.
