Bästa coronainfon ges på det egna språket – helst muntligt

Afrikanernas språkbruk är flexibelt och flerspråkigt. Därför borde också informationen om coronan vara mångsidigare än den är i dag, säger professor Friederike Lüpke, professor i Afrikastudier. 

Friederike Lüpke, Kina minskar antalet undervisningsspråk med hänvisning till att det enar nationen. Kunde det vara en god politik också i de språkligt splittrade staterna i Afrika?

”Jag skulle inte se Kina som en förebild, eftersom dess språkpolitiska strävan är att stärka den politiska makten och förtrycka minoriteterna.

Vill man främja medborgarnas deltagande ska man göra tvärtom, det vill säga stärka de regionala och de lokala språkens ställning.

Få européer vet att hela 80 procent av alla afrikaner studerar på ett språk som de inte talar. Man lägger inte märke till hur utbrett problemet är på grund av att de europeiska och afrikanska eliterna kommunicerar med varandra på de gamla kolonialspråken.” 

Men om man behärskar franska eller engelska får man ett bra jobb?

”Nästan alla jobb i Afrika finns på den inofficiella sektorn, där det talade eller skrivna språket inte har stor betydelse. Det kan också hända att ett officiellt språk inte är till någon nytta över huvud taget. Ett exempel är nigerianerna som inte använder officiell engelska utan sin egen pidginengelska.

Även därför vore det viktigt att skolorna skulle ge undervisning också på andra än de forna kolonialmakternas språk.”

Bidrar språkförbistringen till att coronaviruset sprids i Afrika?

”I värsta fall skickar regeringarna ut meddelanden som merparten av folket inte kan läsa. Det här får människor att söka sig till sociala medier som är fulla av fejknyheter och folk som säljer mirakelmediciner.”

”Ja. I värsta fall skickar regeringarna ut meddelanden som merparten av folket inte kan läsa. Det här får människor att söka sig till sociala medier som är fulla av fejknyheter och folk som säljer mirakelmediciner.

Det bästa sättet vore att sprida information muntligt. Till exempel projektet VirALLanguages, som startade i Kamerun, har gjort videor och ljudfiler på de lokala språken. De distribueras via videotjänsten Youtube och meddelandetjänsten Whatsapp.

Skriftlig kommunikation har också visat sig vara effektiv när den sker med inofficiella skriftsystem som hjälper människor att kommunicera på alla språk som de behärskar. Helsingfors universitet har skapat metoder av det här slaget i Senegal tillsammans med den lokala organisationen LILIEMA.”

Hur borde man då göra i östra Helsingfors, där det bor mycket människor med invandrarbakgrund?

”I Finland inbillar sig många att människor har bara ett ’modersmål’. Det är ett tänkande som ligger väldigt långt från verkligheten.

Många afrikaner som flyttat till Helsingfors talar inte nödvändigtvis sitt ursprungslands standardspråk, såsom arabiska eller somaliska. Människor till exempel från arabländerna har ofta problem med att förstå officiell arabiska. De talar flytande många olika varianter av arabiska, som de inte fått lära sig läsa eller skriva i skolan. De är också – liksom de flesta afrikaner – flerspråkiga och skapande i sitt sätt att blanda språken.  

För att coronainformationen ska lyckas på bästa möjliga sätt vore det bra med insikter om flerspråkigheten och de kanaler i vilka målgrupperna använder de olika språken. Den textbetonade informationen borde kompletteras med muntlig upplysning.”

TEXT JUKKA ARONEN FOTO MAARIT KYTÖHARJU

ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM

Skribenten är frilansjournalist.


Friederike Lüpke, 53

Arbete Professor i Afrikastudier vid humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet

Karriär Har arbetat som språkvetare vid University of London i 16 år. Tillträdde som professor vid Helsingfors universitet i augusti 2019. Forskar som bäst i flerspråkighet på landsbygden i södra Senegal

Utbildning Doktorsexamen från Max Planck-institutet i Tyskland 2003