Inne i Rambo Kanambo är det hålligång som på ett disko, och ibland kan man knappt höra sina egna tankar. Folk har lika bråttom till framsätet som till bergochdalbanan på Borgbacken. BILD: LISELOTT LINDSTRÖM

Ett minutiöst organiserat trafikkaos

Kenyas huvudstad är fullständigt beroende av sina matatu-minibussar. Konkurrensen om kunder är dock så blodig att bolagen lägger tusentals euro på att utrusta och smycka sina bussar. Nu växer konkurrensen också på taximarknaden.

Fash, iklädd röd jacka, står och viftar frenetiskt framför en grällrosa minibuss på Tom Mboya-gatan i centrum av Kenyas huvudstad Nairobi.

“70 shilling till Kiambu! Ey ey eyyyyyy!”

Han smäller med handen mot bussplåten och visslar åt de förbipasserande.

Priset, 70 kenyanska shilling vilket är kring 60 eurocent, är egentligen överpris till Kiambu, dit en biljett brukar kosta knappt 50 cent. Med den rosa bussen är inte vilken buss som helst. Den är en extremt pimpad matatu, som lokalbussarna i Nairobi kallas.

Följaktligen är också “Fash” bara ett smeknamn och en kortform för engelskans fashion, som betyder mode. Fash är en matatu-koordinator. Utan sådana som han skulle centrum vara helt oframkomligt – det vill säga ännu mer oframkomligt än det är nu.

Pimpning – vapen i konkurenssen

Trots att det inte ser ut så för en utomstående, är allt planerat och bussarna avgår från vissa överenskomna platser till bestämda destinationer. Vem som får köra vilken rutt, övervakas noga och har bestämts på förhand. Det finns inga tidtabeller utan bussen avgår när den är fullsatt.

Den rosa matatun är på väg till Kiambu, som hör till Nairobis metropolområde men i princip är sin egen stad norr om huvudstaden. Snart kommer den svällande huvudstaden med säkerhet att växa samman med Kiambu.

“Bussen blir alltid fullsatt, och mycket snabbare än de andra matatu-bussarna till Kiambu”, säger Fash.

Han säger att ungdomarna älskar den. Att köpa själva bussen och utrusta den kostade 8 miljoner shilling, det vill säga närmare 70 000 euro.

Nairobiborna är fullkomligt beroende av sina matatu-bussar – utan dem stannar hela staden upp. Samtidigt är konkurrensen om passagerarna så hård att en del går till ytterligheter för att locka kunder.

“Om matatun saknar wifi är spelet förlorat innan det ens börjat”, säger matatu-chauffören George Macharia.

Han rattar en matatu kallad Rambo Kanambo, som redan är kändis i staden och kör mellan centrum och närheten av flygplatsen i Nairobi.

“Vi visar musikvideor på bildskärmar och har förstås wifi, en VIP-avdelning i den främre delen och de snyggaste sätena i stan”, säger Macharia.

Allt är gjort för passagerarna och enligt deras önskemål. Ungdomen gillar musik och vill komma ut på nätet under resan, säger han.

Akvariefiskar dog

Macharia anser att bussen redan börjar vara smått sliten, snart måste den få en ny lackning. Han tycker också att man måste förse matatun med ny graffiti med några månaders mellanrum, annars blir passagerarna uttråkade och väljer nyare bussar i stället.

För den som funderar på vad som är det trendigaste i Nairobi just nu är det bara att titta på matatu-bussarna. De pryds av fotbollslag, politiska slagord, musikartister och superhjältar.

“Det tokigaste jag har sett var en matatu som hade betal-tv-kanaler, och en del har också försökt hålla sig med akvariefiskar i bussarna”, säger Macharia.

Det här är en historia som många Nairobibor känner till, och enligt ryktet överlevde fiskarna inte länge i den skumpande bussen.

De pimpade matatu-bussarna har enligt Fash också en annan fördel – de har de bästa förarna som är skickliga på att navigera genom de sniglande trafikstockningarna i Nairobi. Därför är passagerarna också villiga att betala lite överpris för resan.

Staden växer i rasande fart

Nairobi växer i rasande fart, och om trettio år beräknas staden ha upp till 14 miljoner invånare i stället för nuvarande 3,5 miljoner.

Samtidigt växer medelklassen och många stadsbor önskar sig bekvämare sätt att resa än de bullriga och ibland hejdlöst körande matatu-bussarna.

Behovet har tillmötesgåtts av nya taxiappar som dykt upp i staden i snabb takt. Man kan välja mellan Uber, Taxify, Little Cab och en av de nyaste: det finska Nopia som kör med elbilar.

Men Fash anser att de inte konkurrerar om samma passagerare.

“Att åka med Uber kan kosta upp till tio gånger så mycket som att resa med matatu”, säger han.

Däremot vill Uber gärna få en del av matatu-kakan. Bolaget testar som bäst en ny funktion i Mexiko och Indien och hoppas på att snart kunna lansera den också i Nairobi. Med funktionen kan passagerarna i förväg reservera en plats i matatun och följa bussens rörelser med hjälp av en app.

Taxiförare tjänar lite

De nya taxiapparna konkurrerar också med de gamla traditionella taxibilar, och det är inte alltid en renhårig konkurrens, säger John Bongo.

Sedan bara några år kör han för både Uber och Taxify. Före det arbetade han för ett cateringföretag på flygplatsen.

“Vi konkurrerar inte med matatu-bussarna, men traditionella taxiförare försöker alltid ibland ställa till med besvär för oss”, säger han.

En gång väntade han på en kund bakom en vanlig taxi då en polis knackade på fönstret. Föraren i taxin framför honom hade ringt polisen eftersom han ansåg att Bongo hade parkerat fel.

“Det protesterar lite ibland”, säger Bongo.

I september vågade en del förare som anlitar taxiappar inte köra till flygplatserna i Nairobi eftersom de traditionella taxichaufförerna hade hotat skära sönder deras däck.

Malachi Johnson, som kör för Uber, Taxify och Little Cab, längtar i sin tur tillbaka till tiden då han ännu körde vanlig taxi.

“Nu är prisnivån helt skamlös, det blir ingeting kvar åt oss. Och efter att de ännu billigare alternativen, Uber Chap Chap och Taxify Go, kom, är det ibland ingen idé att ta passagerare eftersom bensinen kostar mer än vad som blir kvar för mig.”

Förare som har mindre bilar kan registrera sig i tjänsterna Uber Chap Chap och Taxify Go. Tanken är att priset kan vara lägre då bilens motor och därmed bränsleförbrukning är mindre.

“Kanske jag börjar sälja frukt på gatan, snart är det lönsammare”, säger han och köper en gul mellanmålsbanan genom fönstret på sin bil som står och väntar i rusningen.

TEXT LISELOTT LINDSTRÖM
ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM

Skribenten är Yles och SVT:s fasta medarbetare bosatt i Nairobi i Kenya.

 

Joulukuu 4/2018