En pojke hämtade vatten i provinsen Kandahar i Afghanistan i januari i fjol.

Gammalt recept biter inte på påtvingad migration

Det humanitära biståndet ska länkas samman med Finlands utvecklingspolitik på ett mera konsekvent sätt än hittills, heter det i en färsk utvärderingsrapport.

En nyhetssändning från ett flyktingläger. Vi ser hjälparbetare som kommer med mat, filtar och mediciner till människorna som flytt från kriget.

Nöden är verklig, men nyhetsbilderna ger bara en smal bild av flyktingskapets orsaker och följder.

Det fanns uppskattningsvis 68,5 miljoner flyktingar i världen 2017. Merparten av dem lever i städer, många som interna flyktingar i sitt eget land. I framtiden kommer extrema väderfenomen att driva allt fler människor på flykt från sina hemtrakter.

Finlands utvecklingspolitik reflekterar inte tillräckligt dagens verklighet i fråga om påtvingad migration, är slutsatsen i en färsk utvärderingsrapport i ämnet.

Finlands utvecklingspolitik reflekterar inte tillräckligt dagens verklighet i fråga om påtvingad migration, är slutsatsen i en färsk utvärderingsrapport i ämnet. Det humanitära biståndet ska på ett mera konsekvent sätt knytas samman med utvecklingsmålen och planeringen av utvecklingspolitiken, betonar rapportens författare.

”Samtidigt ska de mänskliga rättigheterna beaktas bättre än hittills”, säger Roger Zetter, professor emeritus vid Oxforduniversitetet.

Rapportens författare intervjuade under hans ledning 123 nyckelpersoner med insikt i Finlands utvecklingspolitik, i Finland och utomlands.

Zetter medger att resultatet i viss mån är överraskande och kontroversiellt. Främjandet av de mänskliga rättigheterna och koherens hör till de ledande principerna i Finlands utvecklingspolitik.

”Finland har visserligen bundit sig starkt till de här principerna på ett strategiskt och begreppsmässigt plan, men är ett förhållandevis litet givarland, vars resurser är utspridda”, fortsätter han.

Afghanistan och Somalia är exempel på långvariga målländer för Finlands utvecklingssamarbete, i vilka många människor har varit tvungna att fly från sina hem. Enligt rapporten har flyktingarna ändå inte nämnvärt beaktats i Finlands landprogram. Orsaken förmodas vara att Finland har små egna personalresurser i området: största delen av hjälpen förmedlas via multilaterala organisationer, hjälpfonder och frivilligorganisationer.

Satsa på egna starka sidor

De utbildningsprogram som Finland organiserat för syriska flyktingar får däremot beröm av Robert Zetter. Programmen har nyligen gjort framsteg i Jordanien och Libanon i samarbete med FN:s barnorganisation Unicef.

Krisens proportioner är dock enorma, och också i skötseln av flyktingkrisen i Syrien borde Finland alltmer koncentrera sig på sina egna starka sidor, säger Zetter.

Till Finlands starka sidor räknar Zetter arbetet för att förbättra situationen för människor med funktionsnedsättning, som Finland under de senaste fyra åren har lyckats etablera som en av den internationella gemenskapens prioriteringar. Finland har motsvarande specialexpertis också då det häller att främja kvinnors och barns rättigheter.

I Mellanöstern anser Roger Zetter att Finland skulle kunna specialisera sig på att lösa psykosociala problem hos flyktingkvinnor och -flickor.

I Mellanöstern anser Zetter att Finland skulle kunna specialisera sig på att lösa psykosociala problem hos flyktingkvinnor och -flickor. Han påminner om att flyktingarna har ett stort behov av psykosocialt stöd.

”Det humanitära biståndet skulle kunna kopplas till exempel till långvarigt stöd till barn med inlärningssvårigheter i skolorna. Det skulle stödja den internationella gemenskapens ansträngningar för att förbättra utbildningen i Mellanöstern och Nordafrika.

Exempel från Danmark

Roger Zetter önskar att Finland kunde vara snarare föregångare än eftersläntrare i att knyta samman det humanitära biståndet till flyktingar och sina utvecklingsmål. I den här frågan har det under de senaste åren skett ett paradigmskifte i det internationella utvecklingstänkandet, till vilket man syftar med begreppet samspel.

Det är trösterikt för Finland att skaran av föregångare tillsvidare är liten. Som exempel nämner Zetter Storbritannien, Tyskland och Danmark.

Storbritanniens fördel är en ansenlig biståndsbudget. Landet har kunnat stödja flyktingar med stora sysselsättningsprogram till exempel i Jordanien och Etiopien. I Jordanien siktar Storbritannien på att skapa 200 000 arbetstillfällen genom att låta bygga infrastruktur och stödja lantbruk och internationell handel.

Även Tysklands biståndsmyndighet har koncentrerat sig på projekt som genererar sysselsättning.

”Danida, som ansvarar för Danmarks utvecklingssamarbete, har byggt upp sina mål mycket konsekvent. År 2017 publicerade Danmark en plan för hur det humanitära biståndet och utvecklingssamarbetet förs samman med målen för hållbar utveckling 2030”, säger Zetter.

Han förväntar sig att Finlands utrikesministerium som en del av sitt utvecklingspolitiska program 2020 ska komma med en riktlinje där en del av rekommendationerna i utvecklingsrapporten beaktas.

Nästa regering beslutar

Det blir Finlands nästa regering som får ta hand om det här arbetet, säger Renne Klinge, ledande sakkunnig vid utrikesministeriets utvecklingspolitiska avdelning. Efter riksdagsvalet kan utvärderingsrapporten tas upp tillsammans med resultatrapporten för utvecklingspolitiken. Den blev färdig i november och var den första i sitt slag.

”I en situation som till exempel den i Syrien skulle det finnas efterfrågan på samordning av humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och fredsbyggande.”

”I en situation som till exempel den i Syrien skulle det finnas efterfrågan på samordning av humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och fredsbyggande”, säger Klinge.

”För oss är det å ena sidan viktigt att bevara det humanitära biståndets oavhängighet och å andra sidan hitta på nya sätt att gå till väga.”

Klinge påpekar att det humanitära biståndet fungerar med delvis andra spelregler än utvecklingsbiståndet, och man måste säkerställa att det når fram oberoende hur de politiska förhållandena i mottagarlandet ser ut.

TEXT JOONAS PÖRSTI

FOTO LK/SANAULLAH SEIAM

ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM

Skribenten är redaktionschef för tidskriften Ulkopolitiikka och frilansjournalist.

Maaliskuu 1/2019