Man ska skapa fungerande och trygga flyttningsrutter genom utvecklingssamarbete. Däremot kan det inte stävja själva flyttningsrörelsen, eftersom människornas vilja att flytta ökar med deras välstånd, säger forskaren Michael Clemens.
Omkring tre procent av världens befolkning, det vill säga närmare 272 miljoner människor, är varaktigt bosatta utanför sitt hemland, beräknar Internationella migrationsinstitutet IOM. Två tredjedelar av migranterna har flyttat frivilligt till ett annat land för arbetets skull medan resten gjort det på grund av studier eller familj. Inemot 26 miljoner människor har flytt utomlands undan krig eller annat väpnat våld.
Flyttrörelsen påverkar migranternas utgångsländer på olika sätt.
”Undersökningar visar att driftiga människor hämtar med sig teknologi, affärsverksamhet, investeringar och sociala normer till sina hemländer.”
– Michael Clemens
”För migranterna själva är inverkan positiv, eftersom flytten från ett fattigt land till ett rikt i allmänhet höjer deras inkomstnivå”, säger Michael Clemens, som ansvarar för migrationsfrågor på den amerikanska tankesmedjan Center for Global Development.
För utgångsländernas samhällsekonomi innebär det förvisso en förlust då en person vars utbildning finansierats med offentliga medel flyttar till ett annat land för att arbeta. Oftast drar dock utgångsländerna också nytta av flyttrörelsen, konstaterar Clemens.
”Undersökningar visar att driftiga människor hämtar med sig teknologi, affärsverksamhet, investeringar och sociala normer till sina hemländer.”
Dessutom gynnas utgångsländerna ofta ekonomiskt av att migranterna skickar pengar till sina hemländer. Penningförsändelserna utgör ett belopp som är cirka tre gånger så stort som värdet av hela det internationella utvecklingssamarbetet.
Totalekonomisk nytta
Michael Clemens talar inte om kompetensflykt, för det stämplar emigrationen som ett enbart negativt fenomen.
I sin forskning 2007 visade han att afrikanska vårdutbildades flytt utomlands för att arbeta uppmuntrade människor att utbilda sig inom hälsovården. Att läkare och sjukvårdare migrerade försämrade inte folkhälsan i till exempel Moçambique jämfört med grannländerna.
”Jag har inte sett några belägg för att man skulle ha förbättrat hälsovården eller minskat fattigdomen genom att hindra vårdpersonalen från att migrera.”
”Jag har inte sett några belägg för att man skulle ha förbättrat hälsovården eller minskat fattigdomen genom att hindra vårdpersonalen från att migrera.”
– Michael Clemens
Paul Collier, forskare i utvecklingsekonomi, föreslår i sin bok Exodus från 2013 begränsningar för utbildade människors flyttning från fattiga till rika länder.
Clemens håller inte med Collier och säger att det strider mot utvecklingen att hindra flyttrörelsen. Han hänvisar till nationalekonomen och nobelpristagaren Amartya Sen, som anser att utveckling är det att människan har både politiska och ekonomiska friheter. Därmed utgör friheten att flytta utveckling och då är Colliers förslag att hindra den skadligt för människan.
”Jag säger inte att det är fullkomligt fel att hindra flyttrörelsen eller att man aldrig ska göra det. Men kan man påvisa fördelarna med den?” frågar Clemens.
I sitt eget forskningsarbete har Clemens betonat de totalekonomiska fördelarna med arbetskraftens fria rörlighet. Han säger att det talas mycket om nyttan med den fria rörligheten för kapital och varor men mindre om vilka verkningar människors fria rörlighet har. Så är det trots att dess potentiella ekonomiska fördelar är större än de två tidigare nämnda tillsammans: Clemens har beräknat att arbetskraftens fria rörlighet får världsekonomin att växa med 50–150 procent.
Yrkesfolk genom skräddarsydd utbildning
Flyttrörelsens verkningar är komplexa också i mottagarländerna. År 2018 publicerade Michael Clemens och hans kolleger en utredning som byggde på undersökningar gjorda i olika länder vid olika tidpunkter.
Utredningen visar att invandringen kan försvaga sysselsättningen bland majoritetsbefolkningen men också skapa nya jobb och sporra majoritetsbefolkningen att skaffa sig en utbildning. Invandringen kan också lappa luckor på arbetsmarknaden exempelvis i branscher där det inte finns tillräckligt med arbetstagare.
Invandringen kan också lappa luckor på arbetsmarknaden i branscher där det inte finns tillräckligt med arbetstagare.
Invandringen kan också öka arbetets produktivitet och den totala sysselsättningen. I Hongkong, Italien och USA har man upptäckt att invandringen av utländska hembiträden har höjt sysselsättningen bland majoritetsbefolkningens kvinnor avsevärt. I USA har å andra sidan den tunga inresebyråkratin för utländska jordbruksarbetare lett till arbetskraftsbrist.
Statens skatteintäkter påverkas i allmänhet obetydligt av invandringen. I USA har man dock märkt att en lyckad sysselsättningspolitik resulterar i att migranterna betalar mer skatter än vad de belastar de offentliga finanserna. I Tyskland i sin tur betalar asylsökande lite skatter om de inte beviljas arbetstillstånd.
Det finns också behov för temporära arbetsvisum och lagliga och trygga migrationsrutter, vilket skulle minska den olagliga invandringen. Det handlar i sista hand om politikernas sätt att reglera invandring, arbetsmarknad och social trygghet.
Clemens har medverkat i utvecklingen av ett program för arbetskraftsinvandring (Global Skills Partnership), där människor i fattiga länder utbildas för branscher som saknar kunnig arbetskraft i rika länder. Programmet kunde fungera till exempel så att Storbritannien finansierar utbildningen av sjukskötare i Zambia.
”Utbildningen är billigare i Zambia än i Storbritannien”, säger Clemens.
Efter avslutad utbildning skulle en del av vårdarna rekryteras för att jobba i Storbritannien. Nyttan skulle komma också Zambia till del, för i början av sina studier får studerandena välja om de åker utomlands eller stannar hemma. Och många skulle stanna.
För tillfället testar man den här typens program i olika branscher mellan Belgien och Marocko, Tyskland och Kosovo samt Australien och Stillahavsöarna.
”För att starta programmen behövs investeringar och tekniskt stöd, och därför fungerar de vanligen inte utan bistånd”, säger Clemens.
Han anser att migrationen kan fås att fungera bättre och göras tryggare med hjälp av utvecklingssamarbete. Däremot tjänar den inte till att stävja flyttrörelsen, för människornas vilja att flytta brukar växa då deras välstånd stiger.
I Clemens undersökningar utgör migration en investering för framtiden, på samma sätt som utbildning, och den är värd att göra för den som har råd. Det är därför som de som ger sig ut i världen från fattiga länder har en högre utkomst än genomsnittet. När välfärden stiger i det fattiga landet, mattas också flyttrörelsen av och kan senare komma att vända.
Arbete i stället för asyl
Trygga rutter till den europeiska arbetsmarknaden skulle också förbättra asylsystemet, säger Katja Mannerström, chef för samhällsrelationer på Finlands Flyktinghjälp.
Det är mycket människor som tar sig till Europas gränser i hopp om arbete och ett bättre liv, men för nuvarande har de inget annat alternativ än att söka asyl. Det här belastar asylsystemet. Dessutom stannar många asylsökande som fått avslag kvar i Europa som papperslösa invandrare eller reser hem för att göra ett nytt försök senare.
”Det behövs något slag av visum för arbetssökning”, säger Mannerström.
”Utan de papperslösa migranterna skulle vi inte få tomater från Spanien. Ändå anses de papperslösas vistelse i Europa vara olaglig.”
– Katja Mannerström
Hon påpekar att om nomaderna som flyttar dit jobben finns fick söka arbete på laglig väg skulle myndigheterna ha större resurser än nu att identifiera och hjälpa dem som är nödställda på riktigt. Nu handlar man inte så i Europa.
Ändå är till exempel många sydeuropeiska länders ekonomi beroende av de här nomadernas arbetsinsats.
”Utan de papperslösa migranterna skulle vi inte få tomater från Spanien. Ändå anses de papperslösas vistelse i Europa vara olaglig”, säger Mannerström.
Flyttning också i söder
Endast en tredjedel av flyttrörelsen i världen går från fattiga till rika länder. Ungefär en lika stor andel äger rum mellan såväl fattiga som rika länder. Eftersom alla stater inte för statistik över migrationen är IOM:s uppskattning endast riktgivande.
Vid FN-universitetets forskningsinstitut för utvecklingsekonomi UNU-WIDER har man forskat i synnerhet i den interna flyttrörelsen i det globala syd. Äldre forskaren Rachel Gisselquist säger att också de sydliga staterna påverkar för- och nackdelarna med migrationen genom att bedriva en viss politik.
Till exempel i Ghana har ankomsten av 50 000 kinesiska guldgrävare gjort den småskaliga guldbrytningen effektivare och gett de lokala gruvarbetarna nya lärdomar och teknik. Också inkomsterna har stigit. Å andra sidan har miljön tagit skada och korruptionen blivit värre då lokala politiker försökt sko sig på gruvindustrins vinster.
Ett annat exempel kommer från Rwanda, där lokalbefolkningen i närheten av flyktinglägren klarar sig bättre än genomsnittet för att de har fått delta i programmen avsedda för de kongolesiska flyktingarna. De lokala barnen har också fått gå i skola tillsammans med flyktingbarnen, vilket gett en positiv effekt på inlärningsresultaten och attityden till flyktingarna.
Gränser konsolideras
Ännu är det svårt att bedöma coronapandemins konsekvenser för migrationsflödet. Enligt den senaste redogörelsen från industriländernas samarbetsorganisation OECD minskade flyttrörelsen till dess medlemsländer med 46 procent under den första halvan av 2020. Överlag sjönk migrationen i fjol till en historiskt låg nivå.
”Den ojämlika tillgången till coronavaccin tyder på att reserestriktionerna kommer att fortsätta längre i söder än i de rika länderna.”
– Rachel Gisselquist
Rachel Gisselquist tror att pandemins effekt på flyttrörelsen kommer att hålla i sig ett bra tag.
”Den ojämlika tillgången till coronavaccin tyder på att reserestriktionerna kommer att fortsätta längre i söder än i de rika länderna.”
Michael Clemens anser att det är möjligt att de gamla föreställningarna om utlänningar som smittbärare kan förstärkas. För hundra år sedan tänkte man i USA och Europa att immigranterna hämtar med sig syfilis och rödsot. För ett tag sedan var det ebola som väckte skräck, nu är det corona.
Katja Mannerström misstänker att nationalstaternas gränser kommer att konsolideras.
”Människor släpps inte lätt över gränsen, och tanken på ’oss’ som rena kan vinna terräng: vi vill inte ha att göra med smutsiga pandemier.
Pandemin har också påverkat de människor som har det allra sämst ställt. Människor som har valts ut till kvotflyktingar har varit tvungna att stanna kvar i lägren i ovisshet om sin framtid. Även återföreningen av familjer har avbrutits, säger Mannerström.
Följande hot
Samtidigt har studerandenas rörlighet minskat. Det syns i synnerhet i USA, som tar emot flest internationella studerande i världen.
Utvecklingen började visserligen redan före coronakrisen, då president Donald Trumps administration ville bevilja färre studerandevisum och begränsa nyutexaminerades möjligheter att få arbete i USA. Inreseförbuden från vissa afrikanska och asiatiska stater gällde också studerande.
Michael Clemens ser det här som beklagligt eftersom det att utvecklingsländernas studerande får en utländsk utbildning ger en långvarig utvecklingseffekt överallt i världen.
”Utbildnings- och forskningsinstitutioner och ministerier i flera länder har många anställda som har skaffat sin utbildning utomlands.”
Återflyttarna har goda nätverk som kommer till nytta i överföringen av teknologi och innovationer samt i handel.
”Nu blir forskarnas internationella nätverk lidande och begåvade ungdomars karriärdrömmar grusas. Den här generationen bär på följderna hela sitt liv”, säger Clemens.
Han påpekar dock att coronapandemin ebbar ut i sinom tid, men att vi då står inför en ännu större utmaning.
”Nästa århundrade kommer klimatförändringen att vara den viktigaste faktorn som påverkar flyttrörelsen. Extrema väderfenomen tvingar stora människomassor att lämna sina hem, men staterna saknar beredskap för det här. Därför borde människor som lämnar sitt hemland av klimatskäl beviljas särskilda visum”, säger Clemens.
TEXT ESA SALMINEN ILLUSTRATIONER SAMULI SIIRALA
ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM
Skribenten är frilansjournalist.
