Hur påverkade coronapandemin skolgången, vaccineringen av barn under fem år och övervakningen av naturskyddsområden? Tre utvecklingssamarbetsorganisationer berättar om läget i sina målländer.
Vi har två år av covid-19-pandemin bakom oss. Prognoserna för hur det skulle gå för utbildning, hälsovård och naturskydd under pandemin var dystra:
Hundratals miljoner barn blir utan undervisning och skolmat. Distansstudier lyckas inte utan nätförbindelse. En del av barnen återvänder inte till skolan, och kallas en förlorad generation.
Barn blir billig arbetskraft. Barnäktenskapen ökar, eftersom utbildning av döttrar inte ger familjerna något mervärde längre. Familjevåldet ökar. Särskilt mödrahälsovården och tjänsterna inom sexuell och reproduktiv hälsa skärs ner, och barnen blir utan grundvaccinationer.
Tjuvjakten ökar, skyddet av skogarna blir lidande.
Och hur har det gått för farhågorna?
Distansskola per radio
I Somalia stängdes skolorna för flera veckor, i Sydsudan och Kenya för flera månader. I Uganda varade nedstängningen nästan 22 månader, vilket blev världens längsta uppehåll i närundervisningen.
Inte förrän den 10 januari 2022 öppnades skolorna i Uganda igen.
”Eleverna återvände till skolorna i varierande omfattning beroende på område”, säger Pauliina Kemppainen, expert inom utbildningsarbete i Östafrika på Kyrkans Utlandshjälp (KU).
Man har beräknat att upp till var tredje elev i Uganda inte kommer tillbaka till skolan.
”Till exempel i ett område i norra Uganda kom 1,5 gånger så många ettor till skolan som före pandemin. Antalet borde vara större, för det var två åldersklasser som inledde skolgången, det vill säga ettorna från hösten 2020 och 2021.”
Man har beräknat att upp till var tredje elev i Uganda inte kommer tillbaka till skolan.
Medan skolorna var stängda började många barn jobba, de gifte sig eller fick barn. Barn- och ungdomsgraviditeterna ökade explosionsartat i Uganda 2020. Mellan mars och juni ökade rådgivningsbesöken för barn och kvinnor i åldern 10–24 år med drygt 22 procent. Mellan mars och september ökade graviditeterna mest i åldersgruppen 10–14 år: med över 360 procent.
”Ett liknande fenomen märktes också i Sydsudan”, säger Kemppainen.
Till exempel i Uganda ordnades distansundervisning men i den deltog bara hälften av drygt tio miljoner studerande. Nya metoder behövdes för att stödja distansstudier och en fortsatt skolgång, för inte ens alla lärare hade datorer eller fungerande nätförbindelser.
”Radion är det bästa sättet att nå barnen i Östafrika.”
– Pauliina Kemppainen
I Uganda och Kenya gick lärarna först hem till eleverna. De delade ut pennor och uppgiftshäften, hjälpte till med studierna och höll ett öga på om familjen lät barnen studera. När pandemin drog ut på tiden började en del av lärarna undervisa per radio. Andra lärare uppsökte lokalsamhällena, delade in eleverna i smågrupper och hjälpte dem att studera.
”Radion är det bästa sättet att nå barnen i Östafrika”, förklarar Kemppainen.
I Somalia ville undervisningsministeriet utveckla digitala plattformar för distansstudier. Kamppainen konstaterar att de var för tidigt, för nätet fungerar inte alls överallt. Det är dock klart att det digitala har kommit för att stanna i undervisningen i utvecklingsländerna.
Hur många barn i Östafrika som lämnade skolgången för gott återstår att se.
”Det är ett reellt hot att en generation går förlorad. I högstadierna i Uganda försöker man locka skolavhopparna tillbaka till exempel genom att inrätta amningshörnor, där de unga mammorna kan amma tryggt och anständigt”, berättar Kemppainen.
Hälsotjänster på hjul
I fjol minskade mödrahälsovårdstjänsterna och barnen blev utan vaccinationer mot tuberkulos, polio och mässling. Barn under fem år som insjuknade i diarré, lunginflammation eller malaria fick inte alltid vård.
”I fjol dog 12 procent fler barn än året innan enbart i malaria.”
– Tarmo Heikkilä
Så här svarade nästan hälften av Unicefs omkring 140 målländer med låg inkomst eller medelinkomst.
”Risken är att det i år kommer att dö upp till två miljoner fler barn under fem år än under motsvarande period före pandemin. I fjol dog 12 procent fler barn än året innan enbart i malaria. Även missfallen ökade”, säger Tarmo Heikkilä, specialsakkunnig på Finlands Unicef.
Orsaken är ofta nedskärningar i hälsovårdstjänster.
Många av hälsostationernas vårdare har övergått till att vaccinera eller till något annat arbete inom pandemibekämpningen. De pengar som reserverats för grundvaccinationer har ätits upp av coronavaccinationer. Människor har varit förhindrade att ta sig till hälsostationerna på grund av rörelserestriktionerna och avbrotten i kollektivtrafiken. En del av befolkningen har undvikit hälsostationer i rädsla för smitta.
”Därför har vi tagit hälsotjänsterna till människorna”, säger Heikkilä.
De mobila hälsoklinikerna har utökats. Kliniken är ofta inrymd i en bil med en sjukvårdare som vanligen arbetar med eller utan en läkare. Man har utbildat frivilliga hälsoarbetare i lokalsamhällena; de kan åtgärda de vanligaste sjukdomarna såsom diarré och lunginflammation.
Även om hälsovårdstjänsterna på det stora hela har gått back finns också positiva överraskningar.
Heikkilä berättar om Somalia, där mödrahälsovårdstjänsterna och hälsocentralerna för nyfödda har fungerat nästan störningsfritt. Också utdelningen av mensskydd till flickor har fortsatt som förut, trots att skolorna var tillfälligt stängda.
Virtuell övervakning
Människornas välfärd hänger ihop med naturen, speciellt i utvecklingsländerna. Covid-19-pandemin vände upp och ner på samhällena och kapade matkedjorna mellan landsbygden och städerna.
”Eftersom det inte går att köpa varor i städerna, flyttade folk ut på landet där man kan odla mat, samla ved och fånga djur. Utnyttjandet av naturresurser och konflikterna mellan människor och djur ökade”, säger Anne Tarvainen, programchef på miljöorganisationen WWF Finland.
”Utnyttjandet av naturresurser och konflikterna mellan människor och djur ökade.” – Anne Tarvainen
Till exempel i Nepal har befolkningen avverkad med skog för vedeldning än under tidigare år.
Också fler tigrar har dödats eftersom de setts som ett hot av nepaleser rört sig mer i skogarna än förut. Även tjuvjakten på noshörningar har tilltagit. År 2020 fälldes fyra noshörningar, i motsats till hela 2010-talet då bara en noshörning dödades. Hur många de var i fjol vet man inte än, säger Tarvainen.
”Nepaleserna talar om före detta tjuvskyttar som nu har återvänt. Yrkesjägare och köpmän utnyttjar även bybor och lockar dem att medverka i olagligheter.”
I naturskyddsområdena i Asien och Afrika har övervakningen minskat. Pandemin satte stopp för turismen och därmed inträdesavgifterna till reservaten, som bidragit till finansieringen av övervakningen.
Å andra sidan hade pandemin och de medföljande restriktionerna också en lugnande effekt ner tjuvjakten.
Ett exempel är Sydafrika, där tjuvjakten på noshörning nästan halverades under första halvan av 2020 jämfört med året innan. Under första halvåret 2021 började antalet fällde noshörningar växa men ändå fälldes färre djur än före pandemin. I Kenya minskade tjuvjakten på noshörningar och elefanter betydligt fram till 2020 och har inte ökat under pandemin. Som en orsak ser Tarvainen att flygtrafiken från Kenya stagnerade, varmed leveranserna av kroppsdelar av vilda djur till den asiatiska marknaden ströps.
”I Uganda har tjuvjakten inte minskat, eftersom rutten för den illegala handeln med vilda djur går landvägen via Sydsudan och Etiopien.”
Under pandemin var länderna tvungna att utveckla övervakningen. WWF Finland bidrog med stöd till sina anställda i målländerna så att de kunde ge reservatens viltvakter virtuell utbildning. Dessutom följde finländarna med via Zoom när de nepalesiska anställda besökte naturreservaten. De intervjuade lokalbefolkningen och översatte deras svar till engelska.
”Det var värt att prova på och kommer säkert att fortsätta”, konstaterar Tarvainen.
Den virtuella utbildningen av viltvakter har testats också i Östafrika.
Enligt Tarvainen måste det finnas övervakning i skyddsområdena också under pandemitiden, för korruptionen verkar ha ökat. Om de övervakande myndigheterna har ekonomiska svårigheter är frestelsen större att tillåta olaglig jakt eller virkeshandel.
Framåt eller bakåt?
Kommer tjänsterna att bli som de var förut? Det vet man ännu inte. Tarmo Heikkilä på Unicef är bekymrad över tjänsterna inom mödrahälsovård och sexuell och reproduktiv hälsa, som i många kulturer uppfattas som känsliga eller till och med onödiga.
Ändå hände det också något gott.
Anne Tarvainen på WWF berättar att organisationen har goda förbindelser till avlägsna byar i Nepal och Kenya. Samarbetet med lokala myndigheter har intensifierats.
Även Pauliina Kemppainen på KU talar om ett tätare samarbete mellan hemmen och skolorna i Östafrika. Lärarna gick ut i bysamhällena för att träffa föräldrarna.
Men många frågor återstår.
Det är fortfarande oklart varför till exempel mödrahälsovårdstjänster och utdelning av mensskydd fungerar just i en skör stat som i Somalia? Och hur kan man över huvud taget skilja åt verkningarna av pandemin från andra kriser i stater i utveckling?
TEXT PÄIVI ÄNGESLEVÄ
FOTO ANTTI YRJÖNEN/KU, UNICEF/NAFTALIN, WWF NEPAL/SAMIR JUNG THAPA
