Det räcker inte längre att barnen i utvecklingsländerna får gå i skolan. Undervisningen måste hålla hög klass för att barnen ska lära sig och kunna utveckla sitt samfund.
Det är en oktobermorgon i Mattlidens skola i Esbo. Läraren Ann-Sophie Österholm uppmanar sina tredjeklassare att öva sig självständigt på multiplikationstabellen.
De behöver inte vara tysta, eller hålla sig på sin plats.
Fyra lärare från Saudiarabien följer med lektionen.
Manar Aldhuwayhi, 35, leder en grundskola för flickor i staden Sakaka i norra Saudiarabien. För henne är det bekant att eleverna sitter i grupp, med borden mittemot varandra, som på Österholms lektion.
Det som känns däremot konstigt är att eleverna får vandra runt, till och med springa och hoppa, på lektionerna
Aldhuwayhi tittar på hur en av pojkarna räknar multiplikationstabellen och gungar på en stor gymboll. Man får också göra uppgifter i en säckstol. En annan pojke hämtar en bärbar dator och använder ett elektroniskt undervisningsprogram, först på sin sittplats, sedan stående vid ett sidobord.
Det som är konstigt är att eleverna får ha med sig sina mobiler till skolan.
Det som också är konstigt är att eleverna får ha med sig sina mobiler till skolan.
För Aldhuwayhi känns det som att läraren inte kan koncentrera sig om det finns för mycket ljud och kringvandrande. Men i övrigt är hon förtjust över skolan i Finland, som hon anser att har stora friheter.
Hon är en av de 117 lärare för vilka som Saudiarabiens undervisningsministerium bekostade en halvårig kompletterande utbildning i Finland. Lärarna har bekantat sig med skolsystemet och undervisningsmetoderna i Finland. Aldhuwayhi säger att hon har lärt sig mycket.
Hon säger att en finländsk lärare i hög grad får avgöra hur undervisningen utformas och eleven får lära sig det som intresserar dem. I Saudiarabien är det annorlunda.
Hinder för lärande
I Saudiarabien ska läraren strikt följa läroboken. Lärarna är kompetenta om de får sina elever att lära sig den utantill. Eleverna är duktiga om de minns det inlärda utantill.
Ändå är det inte sagt att eleverna förstår det de läst.
I världsbankens färska rapport Learning to Realize Education´s Promise framgår att tre av fyra tredjeklassare i Kenya, Tanzania och Uganda inte förstod var den enkla meningen ”Hunden heter Puppy” betyder. I Nicaragua kunde bara hälften barnen i samma ålder lösa räkneuppgiften 5+6.
Det är oroväckande att de flesta grundskoleleverna i utvecklingsländerna inte lär sig just någonting alls.
Hundratals miljoner barn växer upp utan grundläggande färdigheter, som att kunna räkna växelpengar eller läsa läkarens anvisningar. En del barn lever mitt i konflikter i sköra stater, andra bor i flyktingläger. Hela 61 miljoner barn går inte ens i grundskolan.
Just de borde ges högklassig undervisning för att de ska klara sig i livet.
Flickorna stannar ofta hemma om skolvägen är för farlig eller om skolan saknar egen toalett för kvinnor.
Många barn avbryter grundskolan för att de inte klarar av sina studier. En del är sjuka, undernärda eller har en funktionsnedsättning. Andra hör till etniska minoriteter. Flickorna stannar ofta hemma om skolvägen är för farlig eller om skolan saknar egen toalett för kvinnor.
Även den ekonomiska ställningen delar in barnen i framgångsrika och förlorare.
Kamerun, där hushållen är indelade i fem inkomstklasser, tjänar som exempel. Nästan var åttonde flicka i den rikaste femtedelen lär sig tillräckligt i grundskolan för att kunna fortsätta sina studier. I den fattigaste femtedelen klarar bara var tjugonde flicka av det här.
I allmänhet får utvecklingsländernas fattigaste barn minst läromedel och sämst undervisning. Därför låter inte en del av föräldrarna sina barn alls gå i skolan.
Lärarna saknar utbildning, pedagogiska färdigheter och motivation.
I utvecklingsländerna har lärarnas kunskaper större betydelse än i rikare länder. Ändå nådde till exempel lärarna i sjätte klass i fjorton stater söder om Sahara i medeltal upp till samma nivå i läsning som sina duktigaste elever.
Skolan ger nytta
Tredjeklassarnas lektion är avklarad. Rektor Manar Aldhuwayhi och läraren Hana Alabdulhai söker rätt på sina saudiarabiska kolleger i Mattlidens skola. De arbetar med sina hemuppgifter.
Kvinnorna dricker sitt hemlands kaffe och äter dadlar.
”Innan jag reste till Finland såg jag ett tv-program där det sades att finländska barn har världens kortaste skoldagar och inga läxor över huvud taget”, säger Aldhuwayhi.
Det har visat sig att uppgifterna i programmet inte stämde.
Saudiarabiens skolsystem motsvarar det i Finland, utom att flickor och pojkar går i egna skolor. Barnen har samma läroböcker och läroplaner. Utbildningen är ändå inte jämlik, för det är till exempel bara flickorna som har hushållslära.
Det berättar Alabdulhai, 39. Hon undervisar i engelska på ett högstadium i staden Qatif i östra Saudiarabien.
Hon anser att de unga behöver kunskaper och livsfärdigheter, som förmåga att arbeta i grupp och lösa problem. I skolan finner de sin inre styrka. De lär sig kommunikation, slutledning, kritiskt och kreativt tänkande. I arbetslivet behövs de här färdigheterna allt mer, betonar hon.
”Utbildning öppnar möjligheten till ett arbete, en bra lön och ett bättre liv.”
Manar Aldhuwayhi säger att utbildningen är viktig för hela samhället.
”En utbildad människa utför sitt arbete väl. Hon kan uppfinna nya saker, grunda ett företag, utveckla sina egna och andras färdigheter. Samfundet och dess institutioner blir starkare.”
Varje stat i utveckling behöver högklassig utbildning för att kunna resa sig ur fattigdomen.
Ett exempel på det här är Vietnam, som steg från utvecklingsland till land med lägre medelinkomst 2010. Vietnam har gjort stora framsteg också inom utbildning. År 2012 nådde Vietnam upp till Tysklands nivå i Pisa-resultaten, som mäter 15-åringarnas färdigheter.
Bättre resultat
Lärandet är nyckelfrågan i varje samhälle. Så säger Badr Alshammari, 37-årig högstadielärare i den nordöstra staden Hail.
Han anser att det är viktigare att lära ut medborgarfärdigheter än kunskap.
”Vad är viktigare än att fostra en bråkstake till en medborgare som följer samhällets regler?”
”Vad är viktigare än att fostra en bråkstake till en medborgare som följer samhällets regler? Det har vi lärare möjlighet att göra, och det påverkar samhället.”
Alshammari sitter och äter kycklingsoppa.i Mattlidens matsal.
Bredvid honom äter Mazen Alharbi, 37-årig högstadierektor från staden Madinah i väst. Han anser att skolan ska lära ut de färdigheter som samhället behöver för tillfället. Ibland mera kritiskt och kreativt tänkande, ibland tekniska färdigheter.
Bägge är män och undervisar bara pojkar.
Alshammari säger att i Saudiarabien klarar sig flickorna bättre i skolan än pojkarna.
”Undervisningen är traditionell och består av föreläsningar. Eleverna är passiva, de lyssnar. De behöver bara minnas det de lärt sig och delta i proven. Det här måste förändras. Eleverna ska styras till att bli kritiska tänkare, som kan lösa problem, som i Finland.
Alshammari vet hur undervisningen ska förändras.
”Större frihet för lärarna och möjlighet att påverka läroplanerna.”
Men alltid hjälper inte det heller. I Finland finns välutbildade lärare som får skräddarsy sin undervisning enligt elevernas behov. Man försökte göra samma sak i Sydafrika, men det fungerade inte för att lärarna var dåligt utbildade, de saknade motivation och ledarskapet i skolan var svagt.
Världsbankens rapport räknar upp metoder för att göra lärandet effektivare.
Lärandet ska tas på allvar. Resultaten ska mätas för att ta reda på vad eleverna behöver undervisning i, och hur, och vem som behöver mera undervisning. Lärare och rektorer behöver individuell och inspirerande utbildning. Eleverna lär sig om de känner att de klarar sig bra.
Eleverna behöver också tidsenliga läromedel, som datorer. Skolmat, uppmuntran från föräldrarna, lägre utbildningsutgifter.
Större ojämlikhet
Rapporten Global Education Monitoring Report år 2014 var ett nödrop för högklassigt lärande. Rapporten ges ut av FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur Unesco.
Världen hade utvecklats och lärandets betydelse hade accentuerats.
”Vi har datorer, digitalisering, artificiell intelligens. Det har blivit krävande att lära sig”, säger Satu Pehu-Voima, rådgivare på undervisningssektorn vid utrikesministeriet.
Hon anser att Unescos rapport visade att det var dags att gå över från mängden elever till att utveckla kvaliteten på utbildningen. På 2000-talet började antalet elever i utvecklingsländerna växa kraftigt. I Etiopien har antalet elever fyrfaldigats, i Tanzania har det fördubblats.
Ändå klarar var fjärde ungdom i u-länderna inte av att läsa ens en hel mening.
Ändå klarar var fjärde ungdom i u-länderna inte av att läsa ens en hel mening.
Bara vart femte fattigt barn i Afrika söder om Sahara lär sig läsa och räkna i grundskolan. Det finns 250 miljoner barn som inte lär sig i skolan. Deras undervisning slukar 110 miljarder euro per år i onödan. Det finns 37 stater i världen, som förlorar minst hälften av de medel som använts till den grundläggande utbildningen, bara för att barnen inte lär sig i skolan.
Botemedlet som Unesco föreslår i sin rapport är bra lärare. Lärarna måste få utbildning och de bästa förmågorna ska lockas till branschen. De ska placeras i områden, där alla barn inte har möjlighet att gå i skolan.
Annars växer antalet analfabeter i världen.
Annars kommer utvecklingsländernas fattigaste kvinnor inte att kunna läsa förrän år 2072. Dessutom går staterna miste om mycket pengar, för en högklassig utbildning för alla höjer bruttonationalprodukten med 23 procent per invånare på 40 år.
Nyckel till välfärd
Snart har det halva året gått, och Manar Aldhuwayhi återvänder hem till Sakaka. Hon anser att stämningen i Finland var avslappnad medan relationerna mellan rektor, lärare och elever i Saudiarabien är auktoritära.
Det kanske viktigaste som hon fått med sig från Finland är att eleverna lär sig om de mår bra.
”Då känner sig barnet accepterat.”
Hon vet att när barnet lär sig, blir lärandet roligt. Det ger färdigheter som arbetsgivarna betalar för. Man kommer upp sig, klarar av att ta hand om sig själv och sina närmaste. Man accepterar olikheter, förstår betydelsen av demokrati. Stöter man på oväntade förändringar, klarar man av dem bättre.
När alla har möjlighet att lära sig blir nationen kapabel.
Då växer produktiviteten och statens välstånd ökar. Fattigdomen och ojämlikheten minskar.
Det kan gå som för Vietnam, som nådde upp till Tysklands nivå i Pisa-resultaten. Senast då vaknar de politiska beslutsfattarna. De satsar på högklassigt lärande som är nyckeln till samhällets välfärd.
TEXT PÄIVI ÄNGESLEVÄ
FOTO LIISA TAKALA
ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM
Skribenten är frilansjournalist.
