Förlossningen är inte bara livsfarlig för somaliska mammor. Den får också bortträngda minnen från barndomen att komma till ytan.
Babydockorna ligger på bordet som täcks av en blå sjukhusduk. Dockornas navelsträngar leder till röda, amöbaliknande placentor, randiga av blodådror. Bredvid dem växer plastfostren i livmödrarna som sväller månad för månad.
Barnmorskeinstitutet i Somalias huvudstad Mogadishu öppnades 2014. Hittills har 150 barnmorskor tagit sin examen där. Flera decennier av inbördeskrig gjorde slut på utbildningen av barnmorskor. I Somalia fattas 22 0000 av dem, om landet ska uppfylla Världshälsoorganisationen WHO:s rekommendationer.
Med hjälp av modelldockor lär sig barnmorskestuderandena de olika stadierna i graviditeten och förlossningen.
Den viktigaste modelldockan ligger på bordskanten. Dockan, som föreställer en västerländsk, vithyad kvinna, har en öppen mage ända till skrevet för att studenterna ska kunna se hur barnet rör sig under förlossningen. Problemet med dockan är att den syn som möter barnmorskorna i förlossningssalen är mycket annorlunda.
Nästan alla somaliska flickors och kvinnors könsorgan har stympats.
Nästan alla somaliska flickors och kvinnors könsorgan har stympats. Officiell statistik saknas med uppskattningsvis 98 procent av kvinnorna har stympats. Andelen är den högsta i världen.
Könsstympningspraxis i Somalia – infibulation – är den strängaste formen av tre möjliga. Där avlägsnas flickans eller kvinnans yttre könsorgan, det vill säga klitoris och de små och stora blygdläpparna. Såret sys fast med undantag för en liten öppning för urin och menstruationsblod.
Ingreppet förändrar ohjälpligt flickornas liv. Det är också en bidragande förklaring till varför mödra- och barndödligheten i Somalia är världens högsta.
19-åriga Xaawo Dshakaar Hasan och Naimo Mohammed Mirabe kommer från den sydliga delstaten Shabelle. När de utexamineras från institutet och återvänder till sin hemtrakt nästa vår, kommer de att vara de första utbildade barnmorskorna i sina byar.
Hittills har mammorna i området fött utan professionell hjälp.
”Kvinnorna uppfattar inte tecknen på att förlossningen är farlig i tid, och stannar hemma för länge och förblöder. Det är viktigt att det finns en yrkesmänniska på plats som kan tolka situationen rätt. I allvarliga fall måste mamman fort fås till sjukhus”, säger Mirabe.
Barnet och mamman i fara
Utbildade barnmorskor behövs eftersom könsstympningen gör förlossningen livsfarlig för mamman. Till följd av stympningen ser kvinnans underliv mycket annorlunda ut, säger Emily Denness, som är sakkunnig i barnmorskeprogrammet i FN:s befolkningsfond UNFPA.
”En del har bara hård ärrvävnad mellan benen.”
”En del har bara hård ärrvävnad mellan benen. Hos andra är hålet så litet att man måste undra hur de över huvud taget har blivit gravida.”
Då barnet inte ryms ut genom vaginan, ger kvinnans vävnader efter. Vävnaderna mellan urinröret och ändtarmen kan brista och orsaka en skada kallad fistula, som gör att kvinnan inte längre kan hålla urinen eller avföringen.
I Somaliland finns ett center där fistula kan korrigeras kirurgiskt. I Somalias södra delstater finns inte ett enda.
Den största risken är dock blödning, som är den vanligaste dödsorsaken bland föderskor i Somalia.
En utdragen förlossning kan också äventyra barnets hälsa. Syrebrist orsakar utvecklingsstörningar och kan till och med leda till döden.
Xaawo Dshakaar Hasan och Naimo Mohammed Mirabe tillbringar hälften av sin tvååriga utbildning på praktik på undervisningssjukhusen i Mogadishu. De allvarligaste fallen tas in på sjukhus, och därför vänjer sig barnmorskorna vid att se döende mammor och barn.
Hasan och Mirabe har redan tagit hand om förlossningar ensamma.
”Första gången var jag rädd. När förlossningen gick bra, steg mitt självförtroende”, berättar Hasan.
Det svåraste för barnmorskestuderandena är att lära sig öppna mammornas underliv. Det är man tvungen att göra med så gott som alla stympade kvinnor för att de ska lyckas föda. Ingreppet måste göras försiktigt så att barnet inte skadas.
”Nu kan jag redan snitta ganska bra och sy fast mammornas underliv igen efter förlossningen”, säger Hasan.
Sy fast och öppna upp
Fadumo Haji Mohammed, 65, arbetar som lärare på barnmorskeinstitutet i Mogadishu. Hon slår ner blicken och svarar med dämpad röst.
”Jag är också stympad. Min mamma ville att alla hennes döttrar genomgår den strängaste stympningsformen. Smärtorna var fullkomligt olidliga. Jag kunde inte urinera på tre dagar.”
Mohammed har fött åtta barn, alla på sjukhus. Det gjorde inte förlossningarna lätta.
”Vi somaliska kvinnor är som klänningar: man öppnar upp och syr fast oss, öppnar upp och syr fast.”
Mohammeds blick blir skarp och hon knyter händerna.
”Männen hjälper inte vår sak. Mammorna säger att de inte kan låta bli att stympa sina döttrar, för inte en enda man vill gifta sig med en flicka som inte är stympad.”
Därför lär Mohammed sina studerande att tala med männen när de kommer med sin hustru till sjukhuset.
”Männen förstår inte hur stympningen inverkar på hustrurnas hälsa.”
”Männen tror att alla förlossningar är svåra. De förstår inte hur stympningen inverkar på hustrurnas hälsa.”
Det finns en risk för att utbildade barnmorskor till sist kommer att stympa flickor på landsbygden. Föräldrarna anser att stympningen är tryggare när den görs av en yrkesmänniska med sjukvårdsutbildning än av en traditionell stympare.
Mohammed har bestämt att det inte ska hända.
Hon berättar i alla skeden av undervisningen hur stympningen påverkar kvinnans liv: hur förlossningarna försvåras och vilka hälsoproblem och psykiska verkningar som följer.
Barnmorskorna lär sig också om sex och om prevention. De här ämnena kan de dock inte tala öppet om i sina hemtrakter, det är det religiöst konservativa Somalia ännu inte redo för.
Barndomstraumor kommer till ytan
Stympningen av könsorganen orsakar inte bara fysiska symtom utan har också en betydande inverkan på kvinnornas mentala hälsa.
I Somalia stympas flickorna vanligen när de är 7–9 år och ännu inte kommit in i puberteten. För barnet är upplevelsen ytterst smärtsam, traumatisk och livsfarlig. Många kvinnor förtränger länge minnet av det skedda.
När den första förlossningen närmar sig kommer de svåra minnena till ytan.
När den första förlossningen närmar sig kommer de svåra minnena till ytan.
”Efter stympningen är förlossningen första gången som flera människor stirrar och petar på kvinnans underliv. Situationen gör att minnena kommer tillbaka”, säger Emily Denness.
Kvinnan kan vara så rädd för att föda att det bromsar upp förlossningen.
”När mamman är rädd kämpar hon omedvetet mot sammandragningarna och hindrar förlossningen från att framskrida. Den försvåras ytterligare.”
UNFPA förhandlar som bäst med den somaliska centralförvaltningen om att stifta en lag som förbjuder könsstympning. Överläggningarna pågår fortfarande för regeringen tvekar inför ett totalförbud. Den är beredd att förbjuda infibulation men inte de lindrigare varianterna av stympning.
UNFPA däremot vägrar kompromisser.
”Alla former av stympning ska förbjudas. Exempel från andra länder visar att de lindrigare stympningsformerna är ytterst svåra att utrota efter att de en gång har godkänts. Till exempel i Egypten är lindrig stympning ytterst utbredd eftersom dem inte direkt leder till mammans död, säger Denness.
Säkerställer kvinnans trohet
I Somalia tänker man att islam kräver att kvinnornas könsorgan stympas. Seden är dock allmän också i många kristna samfund, som i grannländerna Kenya och Etiopien.
De första hänvisningarna till könsstympning härstammar från 2000 år sedan. Då var det ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet och säkerställa att hon var trogen mot sin man.
Könsstympning är mest utbredd i nomadkulturer, som i Somalia.
Könsstympning är mest utbredd i nomadkulturer, som i Somalia.
”Förr i tiden gav sig mannen inte iväg på vandring med boskapen förrän hustrun var gravid. Om kvinnan inte blev gravid, syddes hon fast på nytt”, berättar regionchef Airi Kähärä på organisationen Solidaritet.
Solidaritet arbetar för att få slut på stympningen i Somaliland. Organisationen vill ta kål på myten att stympning är ett krav i islam. De religiösa ledarna måste engageras i arbetet. Efter det flera decennier långa inbördeskriget försämrades somaliernas läs- och skrivkunnighet, och därför förmedlas kunskap muntligt. Det här ger de religiösa ledarna en framträdande position.
”Vi började för tio år sedan med att vi lyckades få ett fåtal religiösa ledare att tala mot stympning”, säger Kähärä.
Framsteg kan redan skönjas. Enligt Emily Denness har man uppnått de bästa resultaten i byar där alla förbinder sig till arbetet: de religiösa ledarna motsätter sig stympning och familjerna lovar att inte låta stympa sina döttrar.
Samtidigt bestämmer familjerna att pojkarna bara gifter sig med ostympade flickor.
Samtidigt bestämmer familjerna att pojkarna bara gifter sig med ostympade flickor.
Ännu vet man inte hur återflyttarna påverkar situationen i Somalia. Även från Finland har tiotals finlandssomalier återvänt och tillträtt synliga samhälleliga poster. Bland somalier som lever i västländer har könsstympningen minskat betydligt, även om en del misstänks ha skickat sina döttrar till Somalia för att stympas.
En mamma som inte är stympad låter aldrig stympa sin dotter, påpekar Kähärä. Att rädda en flicka förändrar också hennes döttrars och dotterdöttrars liv.
Den största förändringen har skett i universitetsstäderna där befolkningen är utbildad och livsstilen modern, säger Kähärä.
”Jag har besökt skolklasser där redan hälften av flickorna talar om att de inte är stympade.”
FINLAND STÖDER SOMALISKA MAMMOR
- Finlands bilaterala understöd till Somalia uppgår till 25,7 miljoner euro under 2017–2020.
- 60 procent av medlen inriktas på arbete som förbättrar flickornas och kvinnornas rättigheter.
- Finland är en av de största finansiärerna av FN:s befolkningsfond UNFPA:s landprogram i Somalia. Arbetet fokuserar på tjänster som rör mödrahälsa, sexuell och reproduktiv hälsa och på att minska könsrelaterat våld.
TEXT MINTTU-MAARIA PARTANEN
BILDER JOONAS LEHTIPUU
