I basketmatcher spränger Somalias kvinnor sina gränser. Länge fördömde det konservativa, krigshärjade landet motionerande kvinnor.
Solen steker det gröna konstgräset, temperaturen stiger till 50 grader. Nu är det dock inte läge att slöa i solen. I Garowe, huvudstad i delstaten Puntmaa i Somalia, ska två kvinnliga basketlag precis möta varandra.
Domaren visslar i pipan on kastar upp bollen. Matchen har börjat.
22-åriga Kowsar Abdullah väntar på sin tur på utbytarbänken. Basketträningarna är veckans höjdpunkt för henne. Abdullah studerar sociologi vid universitetet och går på träning två gånger i veckan.
”När jag spelar är jag lycklig. Jag är i god form fysiskt och mycket självsäkrare än förut”, säger hon.
På 1970-talet såg Somalia ut som en helt annan stat än i dag.
Iklädda knälånga kjolar promenerade kvinnorna längs huvudstaden Mogadishus italienskinspirerade stadsbulevarder. Kvinnorna idrottade, rörde på sig och spelade bollspel.
En av de populäraste grenarna var basket. Somalia hade ett basketlandslag för damer som tränade regelbundet på huvudstadens idrottsstadion.
År 1991 förändrades allt. President Siad Barres styre störtades och makten övertogs av extremkonservativa islamister som förbjöd all idrott för kvinnor. Till och med att titta på sport betraktades som synd.
På 2000-talet vann terrororganisationen al-Shabaab terräng i Somalia, och inställningen till sport skärptes ytterligare. Det är känt att organisationen rentav avrättade idrottare.
Spela med duk på huvudet
Svetten får de färggranna dukarna att klistra sig vid pannan. Spelarna kavlar upp sina långa ärmar och häller vatten över ansiktet. Kowsar Abdullah berättar att klädseln är en kompromiss.
”Till en början spelade vi i vanliga sportkläder, T-tröjor och shorts, men det väckte förargelse. Vi måste byta klädsel.”
Varje spelare bär, förutom huvudduk, en knälång kjol över ett par joggingbyxor. Spelarna har också långärmat under lagets T-tröja.
När kvinnorna började träna i fjol var motståndet i samfundet kompakt. Pojkar och män i grannskapet kom till basketplanen för att stirra på kvinnorna. Till slut byggdes en vägg som skyddade för insyn så att spelarna skulle få spela i fred för de ropande männen.
Abdullah har alltid velat idrotta. När hon var liten smet hon iväg för att tillsammans med pojkarna spela fotboll, Somalias mest populära idrottsgren.
”Min mamma tyckte inte om att jag spelade med pojkarna. Hon försökte förbjuda det men jag smet iväg i smyg för att spela.”
I tonåren kunde Abdullah inte längre spela fotboll med pojkarna. För flickor fanns det varken lag eller idrottsplaner.
Vid universitetet fick Abdullah höra om att man höll att grunda ett basketlag och ville genast gå med.
”Jag tog med mig mina föräldrar på den första träningen för att visa vad det handlar om. När de förstod vad vi håller på med accepterade de äntligen min hobby.”
Under de senaste åren har damidrott blivit mer allmänt i Somalia.
Under de senaste åren har damidrott blivit mer allmänt i Somalia.
Dambasketlag har grundats i Mogadishu, men delstaten Puntmaa är fortfarande en föregångare i grenen. Den hör till de lugnaste regionerna i landet, och där har inte al-Shabaab fått starkt fotfäste. År 2016 arrangerades där den första nationella basketturneringen för damer i Somalia efter inbördeskrigets utbrott 1991.
Många organisationer stöder kvinnoidrott i Somalia. Till exempel Abdullahs basketlag erhåller understöd av FN:s befolkningsfond UNFPA, vars verksamhet i Somalia Finland finansierar.
Flykt från flyktinglägrets vardag
”Försvaret, försvaret, kom ihåg försvaret! Bra, bra!” skriker tränaren Bashir Ali till spelarna.
Den lilla och snabba spelbyggaren är överallt. Hon snappar åt sig bollen, dribblar den till motståndarens kortlinje, kastar den i korgen och jublar vilt.
Publiken hurrar.
För 16-åriga Nasteho Ibrahim är basketmatchen ett ögonblick då hon kan glömma allt annat. Hon är en av Somalias två miljoner interna flyktingar. Ibrahim bor med sina föräldrar och två systrar i ett flyktingläger utanför Garowe.
Det var där hon fick höra om basketlaget.
”Jag älskar basket. Jag vill utveckla mina spelfärdigheter. Jag hoppas att jag får spela också i framtiden, och kanske göra det till ett yrke.”
Då Ibrahim inte är på basketträning gör hon hushållsarbete tillsammans med sin mamma i flyktinglägret. Det är svårt att planera för framtiden. Ibrahim vet inte om hon kommer att få börja studera eller om hon ska börja förvärvsarbeta.
Det är bara basketträningarna som ger vardagen en struktur.
”Får jag gå tillbaka redan?” Ibrahim avbryter intervjun och springer ut på planen.
Anfallet vänder fort till andra kortlinjen. Spelarna flåsar.
Basket är bra för konditionen med spelandet har också ett djupare syfte.
Basket är bra för konditionen med spelandet har också ett djupare syfte. I de basketlag som finansieras av UNFPA bryter man ner de konservativa uppfattningarna om flickor och stärker deras självförtroende.
”Spelandet skyddar oss från tidiga äktenskap. Det undgår inte lagkamraterna om någon blir borta från skolan och tvingas gifta sig. Laget skapar ett starkt band, och vi tar hand om varandra”, säger Kowsar Abdullah.
Kvinnornas basketmatcher är stora händelser i lokalsamhället. Därför främjar lagen också kvinnornas ställning genom att vid matcherna tala om det skadliga med könsstympning och barnäktenskap.
De sista sekunderna av matchen är inne. Domaren blåser av spelet och utlyser resultatet: oavgjort. Båda lagen protesterar och utgången avgörs med en frikasttävling.
De tre första paren bommar. Det fjärde paret avgör: Abdullahs och Ibrahims lag har vunnit matchen!
Spelarna springer över planen, samlas för att hoppa i ring, de ropar och dunkar varandra i ryggen.
Just nu är de alla vinnare.
TEXT MINTTU-MAARIA PARTANEN
FOTON JOONAS LEHTIPUU
Skribenten är frilansjournalist.
