Var och en borde vara intresserad av angelägenheterna i det omgivande samhället, för vi har alla en roll i den här världen, säger Jaana Airaksinen, verkställande direktör för Into Kustannus.
”Vi var tre syskon. Hela familjen tillbringade alltid somrarna på en liten stuga. Min syster gjorde laboratorieprover och höll på och sprängde allt möjligt. Min bror byggde båtar och jollar. Jag läste böcker. Vi hade en arbetsfördelning som gav en föraning om framtiden.”
I övrigt levde Jaana Airaksinens barndomsfamilj ett vanligt vardagsliv i 1960-talet Siilinjärvi, granne med Kuopio. Airaksinens syster började till slut studera till läkare, brodern drömde om en karriär som arkitekt men blev bankdirektör och hon själv blev författare och förläggare.
Into Kustannus vd Airaksinen är också känd som en samhällspåverkare och aktivist som gått den långa vägen, med särskilt intresse för frågor som rör världshandel.
”Som ung visste jag inte exakt vad jag ville arbeta med men jag visste att jag vill påverka saker. Jag ville bli beslutsfattare.”
”Som ung visste jag inte exakt vad jag ville arbeta med men jag visste att jag vill påverka saker. Jag ville bli beslutsfattare. Jag började studera ekonomiska vetenskaper för jag tänkte att ekonomi på ett organiskt sätt hänger ihop med makt och inflytande.”
Vid Helsingfors finska handelshögskola var Airaksinen med i en u-landsgrupp, och hon studerade också antropologi och u-landsforskning vid universitetet.
”Under studietiden reste jag speciellt i Latinamerika. Ojämlikheten var starkt närvarande i regionen, men där fanns också mycket kraftiga folkrörelser och en stark politisk aktivism. Det var erfarenheter som fick stor inverkan på mitt tänkande.”
Efter studierna arbetade Airaksinen för FN:s utvecklingsprogram UNDP 1989–1994 först i Papua Nya Guinea och sedan i Malawi.
”Malawi var då och är fortfarande ett av världens fattigaste länder. Där insåg jag att fattigdom i allra högsta grad är ett politiskt problem.”
I Malawi såg Airaksinen hur Världsbankens strukturanpassningsprogram hade en direkt inverkan på de lokala småbrukarnas utkomst och levnadsförhållanden.
”Den vägen började jag fundera på hur jag skulle kunna påverka strukturerna och bekämpningen av fattigdom. Samtidigt blev jag mer övertygad om betydelsen av att dela och om samhällelig jämlikhet. Sedan dess har jag burit dem med mig.”
I förtruppen för aktivismen
I Malawi kände Jaana Airaksinen sig dock utomstående på många sätt, hon var en privilegierad besökare.
”Jag tänkte att det är bra att återvända till Finland och försöka gå med och påverka saker som skulle kunna ha en vidare betydelse för att utrota fattigdomen.”
Airaksinen beskriver 1990-talets början som en ”väldigt intressant tid” i fråga om att påverka. Den stora internationella globaliseringskritiska rörelsen var på frammarsch delvis som fortsättning på u-landsrörelserna, och i Finland gick debatten het om anslutningen till Europeiska unionen.
”Vissa personer var ytterst centrala för att jag gick med och togs med i verksamheten, såsom Fingos Outi Hakkarainen eller Timo Voipio vid utrikesministeriet.”
Fingo är centralorganisationen för Finlands utvecklingsorganisationer.
Airaksinen var med och organiserade Finlands Socialforum och var aktiv bland annat i nätverket Pro Demokratia och Jordens vänner. I slutet av 1990-talet var Airaksinen med och grundade tidningen Voima, där hon jobbade först som ledarskribent, sedan chefredaktör och till slut verkställande direktör.
Senare började Voima också ge ut böcker. Förlagsverksamheten avskildes dock till det nygrundande Into Kustannus 2007, och Airaksinen blev förlagets verkställande direktör. De nya arbetsuppgifterna hindrade dock inte hennes intresse för att följa med bland annat världshandeln och problemen förknippade med den.
Det svåra i att diskutera
”De monetära systemen.”
Svaret kommer snabbt och tydligt. Regelverken som rör pengar och regleringen av tillgången till pengar är enligt Jaana Airaksinen den viktigaste förändringen som gäller världsekonomin – och en fundamental försämring. Kärnan i problemet är att stater avstår från sin egen valuta, liksom Finland övergick från mark till euro.
Om länderna hade en egen valuta skulle en sådan knapphet enligt Airaksinen inte råda som i dag, eftersom man skulle kunna tillverka mera pengar.
Airaksinens tänkande bär spår av den så kallade moderna monetära teorin (Modern Monetary Theory, MMT), som har varit ett hett samtalsämne till exempel i USA. Anhängarna av MMT anser att det att den offentliga sektorn tecknar betydande skulder inte är ett hot mot ett land som USA, som kan teckna lån i sin egen valuta.
”Det brådskar med att komma åt att på ett djupare plan än nu diskutera om det är någon idé med att hålla kvar euron eller om det kunde finnas andra finansieringssystem som skulle avlägsna den här ständiga knappheten.”
”Det brådskar med att komma åt att på ett djupare plan än nu diskutera om det är någon idé med att hålla kvar euron eller om det kunde finnas andra finansieringssystem som skulle avlägsna den här ständiga knappheten.”
Airaksinen undertecknade Paavo Väyrynens initiativ 2015 om en folkomröstning om Finlands medlemskap i euroområdet. Väyrynen, som då var EU-parlamentariker, förespråkade att Finland avstår från euron.
Initiativet undertecknades av många kända forskare och aktivister. De betonade dock att de inte delar alla Väyrynens ståndpunkter utan vill måna om en folkstyrd EU-politik. Airaksinen och många andra undertecknare hade svårt för att man, då som nu, var snabb med att koppla ifrågasättandet av övergången till nationalism.
”När frågan om den egna valutan kopplas till EU-motstånd och nationalism stagnerar debatten. Få vill bli definierade i en så polariserad konstellation.”
Med fakta och fiktion
Jaana Airaksinen har vid sidan av och som ett led i allt arbete skrivit flera böcker. Hon har till exempel granskat frågor som rör världshandeln i fackboken Maailmankauppaa kaikille (Världshandel för alla) (Like, 2003) och miljöskydd i verket Kohti kestävää maailmaa (Mot en hållbar värld) (Maan ystävät, 2002).
År 2015 tilldelades Airaksinen Finlands facklitterära författare rf:s pris för främjande av facklitteratur. Priset ges till en person som på ett förtjänstfullt sätt har arbetat för facklitteraturen och de facklitterära författarnas ställning.
”Det blev över så många slags ämnen och material från fackböckerna att jag också började skriva fiktion och deckare med ett samhällsperspektiv.”
I Airaksinen deckare löser kriminaljournalisten Eva Raulo brott men böckerna för dessutom fram många slags fenomen och problem i dagens samhälle. ”I hennes händer visar sig kriminalromanen igen en gång vara ett gott redskap för en kritisk tidsbild”, skrev kritikern Keijo Kettunen i Helsingin Sanomat om boken Kätköissä paratiisin (I paradisets skrymslen) (Like, 2004).
Airaksinen säger att stora samhälleliga teman och nivåer har flätats samman med skönlitteraturen under de senaste åren.
”Författarna utnyttjar mer än förut den offentliga sfären för att föra fram samhälleliga angelägenheter och för att ta ställning, till exempel Nina Honkanen, Laura Lindstedt och Laura Gustafsson. Man har redan skakat av sig dogmatismens börda från 1970-talet. Den nya generationen är inte så rädd för att säga sin mening, och bra så.”
Litteraturen har en viktig uppgift i att öka förståelsen och gestalta komplicerade saker.
”Samtidigt som ett starkt samhälleligt plan har kommit med i skönlitteraturen har det kommit ett starkt narrativt grepp i fackböckerna. Strikta fakta och underhållning kan gå hand i hand.”
”I en lång text kan man gå mera på djupet med frågor än i ett kort meddelande eller ens i en tidningsartikel Samtidigt som ett starkt samhälleligt plan har kommit med i skönlitteraturen har det kommit ett starkt narrativt grepp i fackböckerna. Strikta fakta och underhållning kan gå hand i hand.”
”Tove Janssons Muminböcker gjorde stort intryck i barndomen. När jag läste dem begrep jag på något sätt att alla de här böckerna som jag läser har skrivit av någon. Så kan man också leva, att man skriver böcker. Det var en enorm insikt för mig.”
Rollen i världen
”Jag är utan vidare aktivist fortfarande. Mycket starkt till och med.”
Trots att Jaana Airaksinen med åren har gått över från organisationsverksamhet till vd-uppgifter upplever hon att bara en form för samhällelig påverkan egentligen har förändrats.
”Produktionen av information och användningen av ordet är förstås utövning av makt och styrka. I det avseendet har det vi gör på Into en stor inverkan. Men vi har ändå inte en enda agenda utan vi producerar material med så många röster som möjligt för samhällsdebatten.”
Airaksinen följer aktivt och på bred front dagens medborgarrörelser. Hon anser att en internationell medborgarrörelse i klimatfrågor av väldigt samma typ som den globaliseringskritiska rörelsen på 1990-talet nu är på frammarsch.
”Efter globaliseringsrörelserna atomiserades aktivismen på sätt och vis. Det kom husockupationer och gatuockupationer som drevs av spontana och små grupper. Sedan kom de stora antikrigsdemonstrationerna mot Irakkriget. De samlade tidvis stora massor runtom i världen.”
Samtidigt började en internationell djurrättsrörelse växa fram, vilket också Airaksinen har följt med intresse. Hon anser att det är beundransvärt hur kreativt djuraktivisterna har utnyttjat nya påverkningsformer och förändrar konsumenternas beteende.
”Med undantag för tillslagen mot pälsfarmer har det här inte fått stor uppmärksamhet i offentligheten. Förrän nu. Berodde tystnaden på att det var en rörelse som i stor utsträckning drevs av flickor?”
Under den senaste tiden har klimatförändringen aktiverat särskilt ungdomar. Den gemensamma oron förenar.
”Ett slags historisk brytningstid är på gång. Samtidigt lever vi i en hoppfull tid.”
”Ett slags historisk brytningstid är på gång. Samtidigt lever vi i en hoppfull tid.”
Airaksinen anser att det är fint att följa med hur man i dag kommer på allt mer varierande sätt att påverka och handla konkret till exempel för att bekämpa klimatförändringen. När tillgången till information är allt lättare och snabbare kan var och en hitta mallar som stöd och inspiration för sitt eget tänkande och handlande.
”Hur ska man leva ett roligt liv genom att konsumera så lite som möjligt? Hurdana affärsmöjligheter för lösandet av miljöproblem med sig? Det uppstår nya former av aktivitet och utkomst.”
Man växer in i samhällelig aktivitet, påpekar Airaksinen. Barndomen har därmed en stor betydelse. Hon berättar att hon själv kommer från en stor, vanlig bondesläkt vars medlemmar var samhälleligt handlingskraftiga. Man såg samhällsangelägenheter som viktiga och var också intresserade av den övriga världen.
”Vi var jättemånga kusiner. Vi tillbringade tiden med att sitta i storstugan och lyssna när de vuxna pratade politik. Ibland kunde de vara mycket oeniga. Till det där sorlet slumrade vi till då och då.”
Airaksinen anser att det är viktigt att det diskuteras politik hemma, så att vanan tas över av barnen, från generation till generation. Det handlar inte om att plantera renlärighet utan om att var och en ska vara intresserad av den omgivande världen.
”Vi har alla en roll i världen. Det har en betydelse hur vi tänker och handlar.”
TEXT SUSAN VILLA
FOTO EEVA ANUNDI
ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM
Skribenten är frilansjournalist.
