Tillsvidare förbrukar afrikanerna mindre energi per person än invånarna i andra världsdelar. Den snabba befolkningstillväxten kommer dock att förändra situationen de kommande årtiondena. Är Afrika rustat för att gå över till grön energi?
Rysslands invasionskrig mot Ukraina har fått många europeiska länder att överväga en ökad nationell energiproduktion. Produktionen av förnybar energi, såsom vatten-, vind- och solkraft samt jordvärme, har vuxit. Opinionen har svängt också i fråga om utbyggnad av kärnkraft och är igen gynnsammare än förut.
Allt det här har en gynnsam inverkan på kampen mot klimatförändringar. Det brittiska energibolaget BP har presenterat färska kalkyler, som visar att följderna av kriget mot Ukraina och de gröna investeringar som inletts med stöd av USA:s president Joe Biden minskar världens växthusgasutsläpp med över nio procent från den tidigare prognosen som sträcker sig till 2050.
Världens öde avgörs dock inte enbart i Europa eller USA utan också i planetens folkrikaste områden Kina och Indien – samt under de närmaste årtiondena i Afrika.
Afrika är på väg att ta plats bland regionerna med stor befolkning, för man beräknar att dess folkmängd tredubblas före århundradets slut. Det innebär upp till fyra miljarder invånare, det vill säga ungefär lika många som i Asien, vars folkmängd eventuellt stannar kvar på dagens nivå.
Den snabba befolkningstillväxten kräver stora mängder ny energi, men är förändringen så stor att den får en negativ inverkan på planetens klimatmål?
Enbart den elmängd som går åt till luftkonditionering väntas öka med det tiofaldiga fram till 2040, på grund av att klimatförändringarna höjer rumsvärmen i bostäder och kontor.
Energiförbrukningen växer
Enligt Internationella energiorganisationen IEA hör afrikanernas genomsnittliga energiförbrukning till världens lägsta. Den väntas dock öka med en tredjedel redan före 2030.
Enbart den elmängd som går åt till luftkonditionering väntas öka med det tiofaldiga fram till 2040, på grund av att klimatförändringarna höjer rumsvärmen i bostäder och kontor.
Det här är en dålig nyhet för jordens klimat, i synnerhet om länderna i Afrika också i fortsättningen kommer att producera sin energi på samma sätt som nu.
I dag kommer tre fjärdedelar av elen i Afrikas från fossila bränslen: hela 40 procent produceras med naturgas och 30 procent med kol.
Andelen fossil energi är ännu större om den ställs i förhållande till all energiproduktion. Bara 19 procent av all energi kommer från förnybara källor, och av dem är vattenkraftens andel för tillfället den största. I fråga om andra förnybara energikällor, såsom sol- och vindkraft, stannar den sammantagna andelen vid tre procent.
Solenergi trots regn
Helhetsbilden kan dock förändras fort, säger forskarprofessor Solomon Oyewo vid LUT-universitetet i Villmanstrand. Han deltar i ett forskningsprojekt, där man utreder vilka energikällor som är lönsammast i Afrika i framtiden.
Enligt Oyewo är den förnybara energin på väg att bli så förmånlig att merparten av den fossila energiproduktionen överges som olönsam.
LUT:s undersökning betonar solenergi. Enligt IEA besitter Afrika hela 60 procent av jordklotets bästa solenergipotential. Forskarna beräknar att minst 42 procent och i bästa fall hela 88 procent av elektriciteten i Afrika kommer att produceras med solkraft 2050.
”Det finns tillräckligt med solkraft i Afrika till och med under regnperioden. Solenergin är också lätt att utöka när systemen en gång är byggda”, säger Oyewo.
Forskarna beräknar att minst 42 procent och i bästa fall hela 88 procent av elektriciteten i Afrika kommer att produceras med solkraft 2050.
Afrika har också enorma mängder outnyttjad vind- och vattenkraftspotential. År 2050 väntas vindkraften vara mest lönsam i länderna omkring Sahara, i Afrikas horn och delar av det sydliga Afrika. Vattenkraften är i sin tur lättast att ta tillvara i Central- och Östafrika.
Minielnät till landsbygden
Den springande punkten är vad som kommer att hända på den afrikanska landsbygden utan elnät, där största delen av alla 600 miljoner människor bor.
Merparten av Afrikas primärenergi, det vill säga energi som inte omvandlats till en mer användbar form, förbrukas på landsbygden. Man använder till exempel fortfarande biomassa – ved från skogen eller kreaturspillning – i den traditionella matlagningen.
Användningen av biomassa inte bara förstör trädbestånd och annan växtlighet, utan dessutom utsätter matlagningen över öppen eld upp till 970 miljoner afrikaner för hälsovådlig rök.
Men enligt Solomon Oyewo är också det här på väg att sakta förändras.
”Det billiga priset sporrar också folk på landsbygden att använda solenergi.”
”Det billiga priset sporrar också folk på landsbygden att använda solenergi.”
Att bara installera solpaneler på taket räcker dock inte till för att ge tillräckligt med elektricitet och löser inte problemen med matlagningen. Det vore bra att komplettera panelerna med lokala elnät för ren energi, så kallade minielnät, förklarar Oyewo.
”Ett minielnät kan fungera till exempel så att man i närheten av vattendrag leder upp vatten med sol- eller vindkraft i dammbassänger. Från dammarnas vattenkraftverk kan man sedan ordna med jämn eldistribution i nätet. Man kan också täcka dammbassängerna med solpaneler.”
Även små dammar kan dock orsaka lokala miljöproblem, till exempel i form av krympande fiskbestånd. Därför ska placeringen av dem inte planeras enbart ur energiproduktionens perspektiv.
Intäkter av syntetiska bränslen?
Minielnäten är en del av forskarnas vision som består av smart elöverföring från ett lokalt nät till ett annat, och också mellan grannländer.
I Afrika där avstånden är långa kommer stamnätet knappast att byggas ut i samma omfattning som till exempel i Europa, och därför kommer en stor del av produktionen och lagringen av energi att vara lokal och flexibel.
Priset på lagring av energi antas sjunka raskt i den närmaste framtiden. Forskarna vid LUT gör bedömningen att förmånliga, stora batterier som kopplas till elnätet har tagits i allmänt bruk också i Afrika på 2030-talet. Konsumenterna väntas börja använda mindre batterier från vilka man kan mata in el i nätet.
Energi kan lagras också i elproducerade bränslen, såsom grönt väte eller metanol. Produktionen av de här så kallade syntetiska bränslena kunde bli en ny industrigren för många länder i Afrika.
”Till exempel Somalia och även Etiopien med sina goda havsförbindelser har i princip strålande förutsättningar att med vind- och solkraft producera syntetiska bränslen för världsmarknaden”, säger Solomon Oyewo.
Hela värdekedjan
Intäkterna från syntetiska bränslen kunde användas till att lappa det bortfall som uppstår när efterfrågan på fossila bränslen minskar. Afrika producerar för tillfället cirka åtta procent av världens råolja och naturgas: 75 procent av oljan och 40 procent av gasen går på expert.
Exportintäkterna kommer sannolikt att växa också av de metaller och mineraler som behövs för eldrivna fordon, batterier och vindkraftverk i den nya gröna ekonomin.
”Länderna i Afrika har väldiga mängder viktiga mineral som krävs för den gröna omställningen”, säger Solomon Oyewo.
Redan nu exporteras kobolt, platinametaller och mangan i stora mängder från Afrika, men det är möjligt att också utöka utvinningen av nickel och litium betydligt. Till exempel i Mali, Demokratiska republiken Kongo, Namibia och Zimbabwe har man redan startat småskaliga litiumprojekt.
Oyewo anser att det vore förnuftigt av de europeiska investerarna och afrikanska beslutsfattarna att höja de här produkternas förädlingsgrad, vilket också skulle öka vinsterna.
Trots att de afrikanska ländernas historiska koldioxidutsläpp motsvarar mindre än tre procent av hela jordklotets utsläpp har världsdelen redan utsatts för klimatuppvärmingens följder i exceptionell utsträckning, till exempel rekordlånga perioder av torka.
Detsamma gäller anläggningar som behövs för den gröna omställningen, såsom vindmöllor, solpaneler, turbiner och batterier.
”Den gröna omställningen kan skapa jobb i hela värdekedjan, allt från tillverkning och installering till underhållstjänster”, säger Oyewo.
Bristen på finansiering sinkar
Även de snabbt accelererande klimatförändringarna driver på Afrika att gå in för den gröna omställningen.
Trots att de afrikanska ländernas historiska koldioxidutsläpp motsvarar mindre än tre procent av hela jordklotets utsläpp har världsdelen redan utsatts för klimatuppvärmingens följder i exceptionell utsträckning, till exempel rekordlånga perioder av torka.
Hittills har tio afrikanska länder, av vilka en är kontinentens största ekonomi Sydafrika, åtagit sig att skära ner sina koldioxidutsläpp till noll fram till 2050. Nigerias mål sträcker sig till 2060. De här länderna står tillsammans för över 40 procent av hela kontinentens utsläpp.
Även om den förnybarar energin är exceptionellt förmånlig i Afrika kräver ändå planeringen och bygget av ny infrastruktur stora investeringar.
Det är därför som den gröna omställningen sker fortare i Kina och Indien än i Afrika.
”Förändringen sker sannolikt snabbast i Kina”, säger professor Christian Breyer, som leder forskningsgruppen vid LUT-universitetet.
Han motiverar Kinas snabba omställning med att landets industripolitik och exportmaskineri är så effektiva.
”Indien följer ett tiotal år efter Kina och kan till och med knappa in på takten en aning.”
Breyer ser det som en fördel för Indien att landet har en bättre solenergipotential, även om landet fortfarande har utmaningar i fråga om ekonomisk utveckling, luftföroreningar och import av fossil energi.
Afrika däremot har sämre möjligheter än de asiatiska jättarna att utverka tillräcklig finansiering och grunda egen produktion av apparatur för förnybar energi.
Det som också kan bli ett problem är att många afrikanska länder alltjämt satsar på produktion av fossil energi med finansiering av Kina. Breyers grupp ser 2030 som en gräns: olje- och naturgasinvesteringar som görs efter det låser länderna i tiotals år framöver vid en energimodell som resten av världen är på väg att frångå.
Utsläppssnål energi
Klimatinsatserna i Kina och Indien har påskyndats av att den utvecklade energiteknologin minskat utsläppen av olje-, naturgas- och stenkolsförbrukning de senaste åren, skriver den brittiska tidningen The Economist.
Ännu för femton år sedan var Kinas koldioxidutsläpp över dubbelt så stora som Indiens som numera har en lika stor ekonomi. Att Indiens utsläppskurva har stigit behärskat visar på en enorm teknologisk förändring, i all synnerhet som bruket av stenkol fortfarande är stort i landet.
Även Afrika gynnas av den nya utsläppssnåla teknologin och den förmånliga förnybara energin. De kommer sannolikt också att bryta kopplingen mellan den snabba befolkningsökningen och de växande koldioxidutsläppen.
Christian Breyer säger att förändringen kan vara överraskande snabb i Afrika.
”Det skulle inte förvåna mig om vissa länder i Afrika började visa riktningen för andra.”
Översättning från finska till svenska av Ditte Kronström.
