Snö, förmånliga priser och visumfrihet lockar gäststarbetare från länderna vid Persiska viken på semester till Georgien i Kaukasus.
Kristine Alejo sliter av sig täckjackan, sliter av sig tröjan, sliter av sig understället. Sen kastar hon sig framstupa i snön och rullar runt. Kompisarna tjuter och fotograferar.
När hon tar sig upp på fötter igen är ansiktet rödflammigt av kylan. Men Alejo rör inte en min.
”Det var inte så kallt. Jag skulle kunna bo här”, säger hon.
”Jag gjorde det för skojs skull och för utmaningen. Det här är första gången jag upplever snö. Jag ville göra det minnesvärt.”
Tillsammans med kompisgänget har Alejo rest till den georgiska vintersportorten Gudauri vid bergskedjan Kaukasus södra platå. Hemma i Dubai spelar kvinnorna i samma basketlag som består av filippinska gästarbetare. Vännerna arbetar i olika kundtjänstyrken, där lönerna i och arbetsvillkoren är bättre än för många andra gästarbetare vid Persiska viken.
Därför har de råd och möjlighet att åka på en utlandssemester, som för de flesta dock bara varar i en vecka.
”Vi kom i går. Maten är fantastisk, vädret är perfekt”, säger Mary-Anne Serajoseph och kramar sitt livs första snöboll.
Slalom intresserar inte
Runt omkring stojar hundratals turister. Sprattlar fram snöänglar, bygger snöskulpturer och knäpper snöselfies. Alla tycks vara gästarbetare med familjer bosatta vid Persiska viken, och till skillnad från andra turister här är de inte lika intresserade av skidbackarna, säger turistguiden Givi Mzhavanadze.
”Det är mer att leka i snön med barnen.”
Det är därför Mzhavanadze tar med dem hit, till utkiksplatsen med magnifika vyer och lagom flacka pulkabackar.
En fjärdedel av turisterna han guidar kommer från olika Gulfländer. Deras andel har vuxit på fem år, efter att det började gå direktflyg från Persiska viken till huvudstaden Tbilisi. Resan därifrån till Guaduri till exempel med bil tar några timmar.
Den största kundgruppen är ryssarna, som har bara några hundra kilometer från gränsen från Guaduri.
Den största kundgruppen är ryssarna, som har bara några hundra kilometer från gränsen från Guaduri.
”Personligen hoppas jag att de startar direktflyg från New York, det är då de verkliga pengarna kommer att komma. Men vi har inte infrastrukturen för det i nuläget. Amerikanerna betalar mycket men de kräver också mycket”, säger Mzhavanadze.
Ett kallt paradis
Ovidi Wijesena, 4 år, klagar över kalla handskar. Storasyster Okadi, 9, kämpar med en snögubbe.
”Gör en boll av snön och rulla den. Det är okej om ni blir blöta, vi har tagit med extra kläder åt er”, lugnar mamma Ishani.
Familjen är ursprungligen från Sri Lanka men arbetar sedan elva år i Bahrain. Utlandssemester var en dröm som tog tid att förverkliga.
”Vi bestämde oss för Georgien för länge sedan. Vi tänkte att det var bästa stället att få uppleva ett nordiskt klimat. Europa är för dyrt”, säger pappa Suranga.
Också det pakistanska paret Aisha och Chohan Iqbal njuter av sin semster.
”Det går inte att uppleva det här i Dubai, det är 50 grader på sommaren, för oss är det här paradiset. I vår hemstad Islamabad sjunker temperaturen sällan under 20 grader, inte i Dubai heller”, säger de.
Ett fattigmannaschweiz
Det som lockar turisterna till Georgien utöver snön, kölden och de låga priserna är visumfriheten. Gästarbetare som kan uppvisa att giltigt uppehållstillstånd från något av Gulfländerna får kostnadsfritt visum vid ankomst.
”Om du ska till Europa måste du få ett Schengenvisum. Du måste visa bankutdrag och det är mycket krångel”, säger Abdur Rahim, indisk medborgare född i Dubai.
En del av de turistande gästarbetarna besöker också grannländerna Armenien och Azerbajdzjan, som även de erbjuder snö och förmånligt resande utan visum.
En av dem är indiern Arun Krishnan, som är i Kaukasien för tredje men i Georgien för första gången.
”Det är som ett fattigmansschweiz. Ärligt talat, vem behöver Alperna?” frågar han.
TEXT IVAR ANDERSEN
FOTO JONAS GRATZER
Skribenten är svensk frilansjournalist.
