Europeiska unionen behöver goda förbindelser med den globala södern för att hänga med i kampen mellan stormakterna. EU:s värderingar kan dock sättas på prov när konkurrensen med Kina blir hårdare.
Margrethe Vestager, EU-kommissionär med ansvar för digitalisering, diskuterade förra våren med Nigerias regering om unionens nya digitala projekt med inriktning på Nigeria. Efter mötet berömde hon EU:s och Nigerias gemensamma mål att bygga upp en demokratisk och människocentrerad förvaltning.
Vestagers budskap var ett förklädd knäpp på näsan åt Nigerias regering, vars medlemmar några månader tidigare hade rest till Peking för att bekanta sig med det censur- och övervakningssystem som skapats av den auktoritära kinesiska regimen.
Efter krigets början bröt EU tydligt sitt beroende av Ryssland. Sedan dess har EU också börjat få upp ögonen för riskerna med sina förbindelser med Kina.
Den senaste tiden har den diskreta dragkampen mellan EU och Kina tilltagit. Spänningarna har i synnerhet ökat efter att coronapandemin skapade oreda i de globala produktionskedjorna och Ryssland inledde sitt anfallskrig i Ukraina.
Efter krigets början bröt EU tydligt sitt beroende av Ryssland. Sedan dess har EU också börjat få upp ögonen för riskerna med sina förbindelser med Kina.
EU:s reflektioner beträffande Kina har fått fart på USA:s handelstvist med Kina. USA har bland annat begränsat exporten av chipteknik och sina investeringar i halvledare och artificiell intelligens i Kina. Kina har i sin tur meddelat att man bromsar exporten av mineraler som behövs för den gröna omställningen.
Kina kan inte kopplas bort helt
EU:s bekymmer med Kina lyfts också fram i de handelspolitiska riktlinjer som EU-företagens inflytelserika takorganisation publicerade i maj. Enligt BusinessEurope ska EU i fortsättningen decentralisera sin import mer än i nuläget, men samtidigt sträva efter att upprätthålla sina befintliga handelsförbindelser. För företag som verkar inom unionen vore det särskilt viktigt att det nuvarande internationella handelssystemet inte splittras till följd av en ny form av protektionism, när till exempel USA har börjat stödja sin inhemska produktion.
Timo Vuori, som leder Finlands Näringsliv EK:s påverkansarbete inom internationell handel och handelspolitik, förstår varför BusinessEurope inte vill att EU ska bryta sina förbindelser med Kina.
Han påminner om att Europa är ett exceptionellt sårbart ekonomiskt område, eftersom man tvingas importera mycket råvaror och halvförädlade produkter från andra länder.
”Under de närmaste åren måste EU till exempel få viktiga råvaror och mineraler från Kina och andra utvecklingsländer. Därför är det förnuftigt att bevara öppenheten i sina handelsförbindelser och upprätthålla en störningsfri tillgång till råvaror med hjälp av olika utvecklings- och handelspartnerskap”, säger Vuori.
”Genom att göra så kan vi européer säkra vår levnadsstandard och göra våra samhällen klimatneutrala.”
EU:s makt har försvagats
BusinessEurope talar också om hantering av geopolitiska risker. Det är viktigt att EU även i fortsättningen använder sig av handeln för att försöka binda sina handelspartner till det internationella samarbetet och till de multilaterala institutionernas funktion.
Multilaterala institutioner, såsom FN, Världsbanken, Internationella valutafonden och internationella standardorganisationer, är viktiga för EU, förklarar Mikael Wigell som är forskningsdirektör vid Utrikespolitiska institutet och har forskat i stormaktspolitik och geoekonomi.
”Det är svårt för EU att samordna de olika medlemsländernas mål. Unionen kan inte fungera lika strategiskt som andra stormakter.”
– Mikael Wigell
”När de internationella organisationernas ställning har försämrats under de senaste åren har även EU förlorat sin relativa makt. Den har inte klarat sig gentemot Kina och USA, som i stor utsträckning också kan agera ensamma. Kina har till exempel börjat köra med egna tekniska standarder.”
Enligt Wigell har EU hamnat på efterkälken, särskilt när det gäller den tekniska utvecklingen. Dess investeringar har varit relativt små. Samtidigt har Kina och USA lyckats köpa europeiska tillväxtföretag inom teknikbranschen.
Wigell ser även EU:s relativt svaga militärmakt och politiska splittring som svagheter.
”Det är svårt för EU att samordna de olika medlemsländernas mål. Unionen kan inte fungera lika strategiskt som andra stormakter.”
Världen bildar block
Enligt Mikael Wigell insåg EU Kinas uppgång för sent.
”I EU – och även i USA – var man naiv när det kom till Kina. Man trodde att Kina skulle växa in i det liberala systemet när landet blev rikare. Man såg inte heller att Kina skaffade sig stort politiskt inflytande i den globala södern.”
I västvärlden förbereder man sig nu på att dela upp världen i allianser som leds av USA och Kina.
”För EU kan tudelningen bli tuff. Man kan hamna i en tid då teknologin blir allt viktigare i konkurrensen mellan stormakterna. I värsta fall kan EU gå Österrikes öde till mötes, det vill säga bli en före detta stormakt som är trevlig att besöka som turist.”
Enligt Wigell är det viktiga vilken riktning de nuvarande medelstora länderna i den globala södern, såsom Indien, Sydafrika, Brasilien och Indonesien, vänder sig i.
Denna utveckling kan också leda till en genuint multipolär värld. I en enkät som publicerades av tankesmedjan Foreign Relations i början av året ansåg största delen av de kinesiska, indiska, turkiska och ryska respondenterna att västblocket om tio år bara är en allians bland flera andra stormakter.
Även om två eller fler allianser uppstår, har EU fortfarande möjlighet att bli en betydande aktör i framtidens teknikinriktade värld, eftersom unionen har en attraktiv marknad och en betydande valuta, säger Wigell.
”Mycket beror på hur enhetligt EU förmår agera.”
Global Gateway är svaret gentemot Kina
EU har redan insett att det finns ett behov av större enighet. Under coronapandemin förenades medlemsländernas globala åtgärder under begreppet Team Europe och man har fortsatt att använda konceptet även efter det.
EU:s viktigaste nya vapen är dock Global Gateway, som började med G7-gruppens gemensamma planer mot Kina.
”Global Gateway är ett tydligt bemötande av Kinas initiativ Ett bälte, en väg, som Kina mycket framgångsrikt har använt för att binda utvecklingsländerna till sig.”
– Mikael Wigell
Genom Global Gateway allokeras 300 miljarder euro för att utveckla den globala södern under åren 2021–2027. Initiativet kombinerar EU-institutionernas, medlemsländernas, de europeiska utvecklingsbankernas och den privata sektorns verksamhet i Asien, Afrika och Latinamerika.
”Global Gateway är ett tydligt bemötande av Kinas initiativ Ett bälte, en väg, som Kina mycket framgångsrikt har använt för att binda utvecklingsländerna till sig”, säger Mikael Wigell.
Genom initiativet Ett bälte, en väg som inleddes 2013 har Kina bland annat byggt hamnar, skyskrapor, järnvägar, landsvägar, broar, flygplatser, dammar och energianläggningar i över 150 länder.
Enligt Wigell har beroendet av Kina ökat bland de länder som deltog i projekten. De har bland annat en tendens att rösta som Kina vill i internationella organisationer, exempelvis FN.
”Till exempel fördömer Sydamerika inte längre Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna på samma sätt som man gjorde tidigare.”
Byggprojekt med ”mjuk” approach
Även om Global Gateway i praktiken bara befinner sig i startgroparna, har man redan planerat ett stort antal flaggskeppsprojekt som uttryckligen grundar sig på hela unionen och inte på enskilda medlemsländer.
Hälften av pengarna går till Afrika, där EU till exempel håller på att bygga en snabb sjökabelförbindelse till universiteten i Nordafrika. Andra halvan fördelas lika mellan Latinamerika och Asien.
I projekten betonas verksamhetsområden inom EU:s nuvarande utvecklingssamarbete, såsom förnybar energi, digitalisering, trafikförbindelser, hållbara arbetsplatser, hälsa och utbildning.
Hela budgeten på 300 miljarder euro är ännu inte insamlad. Man försöker skaffa tilläggsfinansiering från den privata sektorn, som också genomför en stor del av projekten.
”Global Gateway ökar strävan efter att få företag och privata pengar med i utvecklingssamarbetsprojekt, även om prioriteringarna i utvecklingspolitiken inte skulle ändras”, säger Juha Savolainen, biträdande avdelningschef vid utrikesministeriets utvecklingspolitiska avdelning.
Finländska företag strävar också efter att delta i projekten antingen direkt eller som en del av en grupp större aktörer.
Även om projekten fokuserar på många typer av fysiskt byggande, vilket även Kina gör i utvecklingsländerna, letar EU efter en övergripande ”360-gradersapproach”. Med det avses ”mjuka” åtgärder som byggs upp kring projekten och som förbättrar bland annat bestämmelser, affärsverksamhetsmiljön och människors kompetens.
”EU och dess medlemsländer har av hävd till exempel arbetat med att utveckla lokalförvaltningar. Det märks inte av på samma sätt som de vägar och solpaneler som Kina bygger.”
– Eija Rotinen
”EU och dess medlemsländer har av hävd till exempel arbetat med att utveckla lokalförvaltningar. Det märks inte av på samma sätt som de vägar och solpaneler som Kina bygger. Å andra sidan har den utveckling Kina åstadkommit inte alltid varit så hållbar som man önskat”, säger Eija Rotinen, ledande expert vid utrikesministeriets enhet för exportfrämjande, Team Finland.
EU begränsar oetisk import
EU skiljer sig också från Kina genom handelsrelaterade åtgärder som fokuserar på EU:s egna värderingar, såsom respekt för de mänskliga rättigheterna, miljöskydd och att motverka klimatförändringen.
En av de mest synliga åtgärderna är direktivet om företagsansvar som är under beredning och som skulle förplikta företag som är verksamma inom unionen att sörja för de mänskliga rättigheterna, miljön och god förvaltning i sina egna värdekedjor. I och med det nya direktivet skulle företagen till exempel bli tvungna att ingripa i kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller miljöbrott som begås av deras underleverantörer i den globala södern.
En annan viktig åtgärd gäller importerade produkter vars produktion ger upphov till särskilt mycket växthusgaser. Den nya rättsakten förpliktar importörer av cement, aluminium, gödsel, elenergi samt produkter från järn- och stålindustrin att betala en extra avgift som kan jämföras med utsläppsrätter för att komma in på EU-marknaden. Rättsakten förväntas också förebygga så kallat koldioxidläckage, det vill säga att produktion som ger upphov till rikliga mängder koldioxid flyttas utanför EU.
Efter några övergångsmånader kommer en skyldighet att träda i kraft som innebär att producenter av kaffe, kakao, soja, palmolja, nötkött, trä- och pappersprodukter samt gummi måste kunna påvisa att skog inte har förstörts i produktionen. Dessutom håller man på att införa ett förbud mot att sälja produkter som tillverkats genom tvångsarbete och barnarbete i europeiska butiker.
Ribban får inte vara för hög
Vad anser man om dessa förändringar i den globala södern?
EK:s Timo Vuori är rädd för att EU kan komma att förvänta sig för snabba förändringar av företag i utvecklingsländerna som har väldigt lite svängrum. I många länder frågar man sig också varför EU överhuvudtaget kräver så mycket inom hållbar utveckling, medan Kina inte förväntar sig något i gengäld.
”Om till exempel det första större steget för ett utvecklingsland är att få ut jordbruksprodukter på EU:s marknad, kan risken vara att ribban är för hög och att steget aldrig tas. Då kan det hända att landet vänder sig till det auktoritära Kina.”
Vuori förespråkar dock inte att kraven på hållbar utveckling ska slopas, utan uppmanar till att fundera över hur strikta de är. Är det till exempel vettigt att införa strängare skyldigheter för handelspartner än vad som redan finns i internationella avtal? Risken är att det blir svårt för EU att fördjupa sina strategiska partnerskap om handelsavtal inte alls uppstår.
Kina är inte heller nödvändigtvis en automatisk magnet för länder som har svårt att komma in på den västerländska marknaden.
”Vissa representanter för utvecklingsländerna berättar att de inte kan bygga sina partnerskap enbart på Kina, eftersom de till slut har insett att även Kina kan ställa egna krav, på ett eller annat sätt”, säger Vuori.
Balans mellan värderingar och Kina
Kina har i vilket fall som helst erövrat marknaden i den globala södern i snabb takt. Kina blev Sydamerikas största handelspartner 2020. Man har förutspått att samma sak kommer att ske i Afrika på 2030-talet.
”Vi européer måste också se upp så att vi inte uppfattas som arroganta. Om det händer är det dags att vi ser oss själva i spegeln.”
– Timo Vuori
Under sitt besök i Nigeria informerade EU-kommissionär Margrethe Vestager om ett Global Gateway-projekt på 820 miljoner euro som bland annat ska förbättra datanätens säkerhet, digitaliseringen av offentliga tjänster, företagens verksamhetsmiljö och medborgarnas digitala färdigheter.
Projektet intensifierar EU:s långsiktiga mål i den globala södern: Genom att främja demokrati och företagsverksamhet förbättras sysselsättningen och den okontrollerade invandringen till EU minskar. Allt detta tros också förbättra nigerianernas förmåga att köpa europeiska produkter och tjänster.
Men även i Nigeria stöter man på Kina. Förutom att den kinesiska censur- och övervakningsapparaten intresserar den politiska eliten i Nigeria, ökade Nigerias import från Kina under 2010-talet med 400 procent och är nu den största på den afrikanska kontinenten mätt i US-dollar. Samtidigt har EU:s andel av importen klart hamnat efter Kina.
Detta försprång kommer nu att överbryggas i Bryssel, bland annat med hjälp av Global Gateway. Kapplöpningen kommer att bli allt annat än lätt. EU måste balansera mellan sina egna värderingar och Kinas dragningskraft.
Timo Vuori, som länge haft kontakt med beslutsfattare och företag i den globala södern, råder unionen att närma sig frågan på ett realistiskt och praktiskt sätt.
”Europeiska unionen borde i fortsättningen vara ännu mer lyhörd inför sina partnerländers behov och försäkra sig om att alla verkligen eftersträvar samma sak”, säger han.
”Vi européer måste också se upp så att vi inte uppfattas som arroganta. Om det händer är det dags att vi ser oss själva i spegeln.”
