Många ugandier blir företagare när det inte finns förvärvsarbete eller när inkomsterna inte räcker till för att leva. Fattigdom och andra utmaningar för utveckling skapar efterfrågan också för socialt företagande.
Tidigt på morgonen är det fullt på den lilla marknaden. Barn i skoluniform springer sicksack mellan några mödrar som bär hem kol från marknaden. Några äldre damer lägger upp färska grönsaker på ett bord. En yngre man säljer kontantkort bredvid restauranger och frisörsalonger som står tätt på den smala gatan.
Här i Kisugu-området, drygt tre kilometer från centrum av Ugandas huvudstad Kampala, bor man trångt. Här äger de flesta också sin egen lilla verksamhet.
En av dem är Naboth Dembe, 40, som äger en skomakarverkstad på affärsgatan i Kisugu. Han blev egen företagare när lönen som anställd var för liten för att leva på.
”Jag har lärarutbildning och också skomakarutbildning från ett tekniskt institut, men att ha utbildning hjälper inte i Uganda. Lönen är minimal om du inte har ett statligt jobb”, säger han.
Sin företagarkarriär inledde Dembe med att polera skor; med drygt 80 euro i fickan som startkapital. Med hjälp av goda vänner kom de första kunderna snabbt, och snart hade han råd att hyra ett rum. Nu äger Dembe två skomakarbutiker och driver en liten skomakarskola, där han lär ut yrket till unga. Drömmen är att kunna erbjuda dem arbete och utkomst. Han vill också växa till Ugandas största tillverkare av läderskor och sälja dem till kunder i grannländerna.
Kapitalbrist gör det svårt att expandera.
Kapitalbrist gör det svårt att expandera. Bankerna är ointresserade av småföretagare som Dembe, av vilka många är verksamma på den informella sektorn.
”Bankerna kräver nästan 25 procents ränta, samt garanti för beloppet du lånar. Det är många privatpersoner som erbjuder lån men villkoren är omöjliga att fylla, säger Dembe.
För små, för stora
Företagsverksamheten är livaktig i Uganda. Fler än var fjärde vuxen är ägare eller delägare av ett företag som sysselsätter 4–42 personer. År 2015 utsåg Global Entrepreneurship Monitor (GEM) Uganda till nummer ett i världen i fråga om företagande.
Landets regering har på flera olika sätt satsat på att utveckla näringslivet. Den har ingått bilaterala handelsavtal med många länder och lockat internationella investerare att finansiera lokala företag.
För Ugandas egna företag finns det också att få utbildning och finansiering med skälig ränta.
För Ugandas egna företag finns det också att få utbildning och finansiering med skälig ränta.
Statens företagartjänster når dock inte ut till alla småföretagare som Naboth Dembe. De känner inte alltid till vilka möjligheter till stöd de har och vet därför inte att ansöka om dem. Tjänsterna är också koncentrerade till de största städerna.
En del småföretagare faller mellan stolarna när det gäller finansiering: deras företag är för små för att få banklån och för stora för att söka mikrokreditlån. Därför kan inte ens lovande företag expandera och lyckas sysselsätta bara sin ägare och på sin höjd några anställda.
Det finns dock en efterfrågan på de jobb som företagen genererar. Hälften av Ugandas befolkning på 45 miljoner är under 18 år och varje år kommer 400 000 nya studenter ut på arbetsmarknaden.
De flesta av dem blir företagare antingen för att de inte hittar jobb eller för att deras lön är för liten, som i Dembes fall. Många är verksamma på den inofficiella sektorn.
På vissa ställen, som i Adjumani i norra Uganda, är fyra av fem ungdomar mellan 15 och 30 år arbetslösa.
”I dag har vi högre arbetslöshet än någonsin, vilket skapar stora sociala utmaningar. Vi ser att fattigdomen ökar, något som också leder till ökad kriminalitet”, säger Godfrey Obol, som leder regeringens ungdomsråd.
Både vinst och påverkan
Samtidigt ger de många utmaningarna i Uganda upphov till en ny form av företagsamhet. Alla företag strävar inte längre enbart efter ekonomisk vinst utan vill också påverka samhället. De investerar i utbildning, hälsovård, livsmedelsförsörjning och förnybar energi.
En del av företagen verkar i branscher för hållbar utveckling, en del finansierar verksamhet på området. För en del räcker det att utbilda och sysselsätta ungdomar, som till exempel Naboth Dembes skomakarverkstäder.
”Under de senaste fem åren har antalet sociala företagare flerdubblats.”
”Under de senaste fem åren har antalet sociala företagare flerdubblats. Det finns inga exakta siffror att tillgå men till exempel förbrukningen av fotogen har minskat med 80 procent. Det betyder att allt fler hushåll utnyttjar solenergi”, berättar chefen för Enterprise Uganda Charles Ocici.
Enterprise Uganda jobbar tillsammans med myndigheterna för att ge råd och vägledning till små och medelstora företag.
”Massmigrationen till städerna sätter stor press på miljön och därför har avfallshantering blivit en populär bransch för socialt företagande”, säger Ocici.
Sociala företagare har svårare än andra att hitta stöd och finansiering för att expandera sin verksamhet.
Stöd behövs, för det är inte lätt att göra affärer och samtidigt arbeta för att skapa hållbar utveckling.
Stöd behövs, för det är inte lätt att göra affärer och samtidigt arbeta för att skapa hållbar utveckling.
Till exempel investeringsfonden Mango Fund i Kampala beviljar lågräntelån till nystartade sociala företag, som är verksamma bland annat inom jordbruk och hälsovård.
Men det behövs flera aktörer.
”Regeringen borde arrangera kurser i ämnet och erbjuda sociala företag skattelättnader”, säger Ocici.
Passion, arbete, mod
Att grunda ett företag och bli framgångsrik kräver mer än bara kapital, säger Sandra Letio, 31, som grundade en egen tvålfabrik nästan från noll för åtta år sedan.
”Det du behöver är mod och en bra strategi. Den största anledningen till att folk misslyckas med sina företag är att de slösar bort pengarna. Under de första åren måste varje cent placeras tillbaka i verksamheten. Dessutom måste du se till att skaffa dig kunskap om företagande.”
Letio tog ekonomexamen vid Makerere-universitetet i Kampala och försökte förgäves hitta ett arbete som skulle ha motsvarat hennes utbildning. Till slut kom hennes mamma på idén att hon kunde börja tillverka tvålar och sälja dem till sina vänner. Med drygt 13 euro i startkapital köpte Letio ingredienser till de första tvålarna.
Nu sysselsätter Sandra Letios Pelere Group 15 fastanställda och många deltidanställda.
Från början var Letios mål bara att tjäna pengar. Nu sysselsätter hennes Pelere Group 15 fastanställda och många deltidanställda. Samtidigt ger hon arbete och inkomst till cirka tusen bönder i norra Uganda, där de odlar sheanötter – smörträdets frön – som används i framställningen av sheasmör.
Pelere Groups produkter säljs i butiker och på apotek i Uganda, men också i de närbelägna Kenya, Tanzania, Zambia och Sydsudan. Ambitionen är att bredda produktsortimentet och på så sätt ge lokala odlare möjlighet till extrainkomster.
I dag är Letio en stor förebild för många ungdomar i Uganda.
”Min historia är ett bevis på att du inte behöver pengar för att lyckas. Med tillräckligt mycket passion, hårt arbete och mod kan alla bli framgångsrika och göra skillnad”, säger hon.
TEXT OCH FOTO SOFI LUNDIN
Skribenten är svensk frilansjournalist.
Artikeln är förkortad och bearbetad av Tiina Kirkas.
