Utvecklingspolitikens resultat har för första gången sammanställts i en resultatrapport som ska ges till riksdagen.
Den finska politikens perpetuum mobile Paavo Väyrynen återvände från EU-parlamentet till riksdagen i juni. I månadsskiftet oktober–november får han och hans parlamentarikerkolleger i riksdagen bekanta sig med rapporten som tangerar också hans period som utrikeshandels- och utvecklingsminister 2007–2011.
Det handlar om den rapport över resultaten av utvecklingssamarbetet och -samarbetspolitiken som regeringen har gett riksdagen. Redogörelsen kommer sannolikt också att debatteras i riksdagens plenisal.
Redogörelsen är en sammanställning av de resultat som rapporterades 2015–2018 av utvecklingssamarbetsprojekt och -program finansierade av Finland. Eftersom många utvecklingssamarbetsprogram har en lång livscykel bottnar en del av de rapporterade resultaten i finansieringsbeslut som Väyrynen undertecknade under sin ministerperiod.
Det äldsta finansieringsbeslutet bakom de resultat som nu rapporteras är de facto undertecknat av Väyrynens företrädare, Paula Lehtomäki, som var utrikeshandels- och utvecklingsminister 2003–2007.
”I utvecklingspolitiken kommer resultaten alltid med fördröjning. I bästa fall handlar de om samhälleliga förändringar som alltid tar sin tid”, säger Satu Santala, som är chef för utrikesministeriets utvecklingspolitiska avdelning.
Man kan höra på Santalas tonfall att hon är ivrig över den kommande rapporten – och inte bara på tjänstens vägnar.
”Vi har inte enbart räknat upp resultat, utan analyserat vad de betyder och vad vi skulle kunna göra bättre. Redan arbetet med rapporten i sig har varit ett viktigt verktyg för nya lärdomar.”
Tveeggat resultatkrav
I resultatrapporten ingår information som anges i siffror från 11 olika kontrollinstrument, i vilka man kunnat kombinera uppgifter från flera olika program i olika delar av världen. Uppgifter av det här slaget är till exempel hur många hushåll som har fått elektricitet eller rent vatten.
Santala anser att också resultat, som inte kan mätas numeriskt, kan vara lika viktiga. Ett exempel på ett utvecklingsresultat av det här slaget är att en konflikt inte sprider sig tack vare fredsmäkling som finansierats med utvecklingssamarbetsmedel.
När riksdagen godkände den sittande regeringens utvecklingspolitiska program krävde den att få en redogörelse för resultaten av verksamheten. Rapporten är ett svar på det här kravet.
”Det är nödvändigt att vi förutsätter resultat och effektivitet av en verksamhet som bekostas med finska medel. Vi måste dock se upp med att vi inte bara strävar efter snabba resultat, utan också är verksamma i svåra miljöer”.
Santala åskådliggör sin tankegång med ett hypotetiskt program inom vattensektorn, som i ett stadsområde skulle kunna ge resultat redan på två år. Det vore arbetssammare och dyrare att nå resultat bland minoritetsgrupper på landsbygden i samma land men med tanke på målen för utvecklingspolitiken skulle det här vara mer motiverat.
Text: Pasi Nokelainen
Översättning: Ditte Kronström
