Länderna i det globala syd vill inte ta parti mot Rysslands invasionskrig mot Ukraina. För dem är det bara en konflikt bland många andra.
När Ryssland inledde sin invasion i februari 2022, samlades FN:s generalsförsamling till en nödsession för att rösta om landets agerande. Hela 141 av FN:s medlemsländer fördömde Rysslands ”specialoperation” och krävde att angriparen drar tillbaka sina styrkor från ukrainskt territorium.
Bara fem länder röstade mot resolutionen: Eritrea, Syrien, Nordkorea, Belarus – och Ryssland självt.
Omröstningen framstod som en seger för både Ukraina och västalliansen. USA:s president Joe Biden sa att Rysslands president Vladimir Putin är ”mer isolerad än någonsin tidigare”.
Den globala fronten är dock inte utan sprickor. Tre så kallade BRICS-länder, Kina, Indien och Sydafrika, avstod från att rösta. I Afrika lät hela 25 länder bli att ta ställning för eller mot Ryssland.
Efter den första omröstningen har det kommit många fler. I dem har det stått klart att även om merparten av FN:s medlemsländer hyser sympatier för Ukraina, är få villiga att gå med i sanktionerna mot Ryssland.
De främsta i sanktionsfronten, USA och EU, har backats upp endast av en handfull länder, såsom Kanada, Storbritannien, Norge, Schweiz, Australien, Nya Zeeland, Singapore, Japan och Sydkorea samt Taiwan, som inte hör till FN.
De här sanktionsländerna har också axlat största delen av det militära stödet till Ukraina.
Globala syd vill ta avstånd
”Från ett europeiskt perspektiv kan det se ut som om hela världen ställt sig mot Ryssland. I praktiken vill dock en stor del av det globala syd inte ta parti i konflikten”, säger forskaren Nic Marsh.
Han har lett ett projekt vid Oslo fredsforskningsinstitut PRIO där man har undersökt vilka följder Rysslands angrepp på Ukraina har fått i det globala syd.
”I syd anser man att det bara handlar om ett krig som är långt borta och saknar större betydelse.”
– Nic Marsh
Enligt Marshs forskningsgrupp ledde de på grund av kriget höjda energi- och matpriserna till demonstrationer i medelinkomstländer som är beroende av livsmedelsimport. Till exempel i Sri Lanka föll regeringen till följd av protesterna.
Matpriserna har redan sjunkit tillbaka till nivån före kriget, men den dåliga tillgången till gödningsmedel drabbar länderna i det globala syd alltjämt. De dyra gödningsmedlen har försämrat livsmedelsförsörjningen och gjort jordbrukarna fattigare.
Ändå har inte heller det här problemet fått det globala syd att vända Ryssland ryggen.
”I syd anser man att det bara handlar om ett krig som är långt borta och saknar större betydelse”, säger Marsh.
Ville Brummer, som jobbar som programchef vid den av president Martti Ahtisaari grundade fredsstiftelsen CMI, är inne på samma linje.
”Det är typiskt att man ser en konflikt i ett närområde som unik. Utanför det kan folk dock tänka att konflikten i fråga inte är något utöver det vanliga. Den placerar sig som ett inslag av många i ett flerhundraårigt kontinuum.”
Latinaamerika vill inte slå sig i slang med någon
Ville Brummer säger att många länder i syd motsätter sig att de tvingas välja mellan Ryssland och väst.
Även i Latinamerika ställer man sig avog till tvångsvalet – här har nästan alla länder i FN fördömt Rysslands agerande men inte gått med i sanktioner eller vapenhjälp.
”Latinamerika vill inte automatiskt slå sig i slang med någon, varken med Ryssland eller USA”, säger Andrés Rivarola, som är professor i Latinamerikastudier vid Stockholms universitet.
”Latinamerika vill inte automatiskt slå sig i slang med någon, varken med Ryssland eller USA.”
– Andrés Rivarola
Han säger att man i Latinamerika mycket väl förstår Ukrainas vilja att behålla sin territoriella integritet och suveränitet, eftersom världsdelen själv har utsatts för angrepp från USA och europeiska stormakter under historiens gång. De har USA:s understöd till auktoritära styren i regionen under kalla kriget i färskt minne.
Agget mot de tidigare erövrarna, såsom USA, bestämmer dock inte de latinamerikanska ländernas nuvarande utrikespolitik, säger Rivarola.
”Tvärtom önskar många stater i området en synligare amerikansk närvaro i regionen. De vill ha stöd såväl för sin ekonomiska utveckling som för kampen mot brottsligheten och drogkartellerna.”
Undantagen är Kuba, Nicaragua och Venezuela, som har olika grader av sympatier för Ryssland. Den som ställt sig starkast som allierad med Ryssland är Nicaragua, som erbjuds bland annat polisutbildning och spionageteknologi av Putinregimen.
Latinamerikas ekonomiska jätte Brasilien röstade mot Ryssland i FN, men president Lula da Silva, som inledde sin andra mandatperiod i fjol höstas, har inte velat fördöma landet offentligt. Inte förrän i april i år sa han att ”Ryssland inte kan behålla de av Ukraina ockuperade områdena”.
Lula är i färd att samla en ”klubb av fredsförespråkande länder” som ska göra slut på kriget i Ukraina. Under våren tänker han skyttla bland annat mellan Peking och Moskva för att berätta om sina planer.
Lulas intresse att förhandla med Kina bottnar redan i det faktum att landet har varit Brasiliens största exportland sedan 2009.
Kinas frammarsch syns i hela Latinamerika överlag, säger Rivarola.
”Mexiko har i praktiken blivit en del av USA:s inte marknad men Sydamerikas handel stöder sig allt starkare på Kina.”
Asien ett lapptäcke av åsikter
På samma sätt som Brasilien har också Kina sökt en position som utomstående medlare i kriget i Ukraina. Kina offentliggjorde sin egen fredsplan i februari.
”Kinas förslag är dock inte att räkna med för landet driver sina egna nationella intressen med det”, säger Jagannath Panda, som leder centret SCSA-IPA i Stockholm.
Centret forskar bland annat i utrikespolitiken i länderna i Sydasien, Sydostasien och Stilla havet.
Enligt Panda fick Kinas anseende en ordentlig smäll under coronapandemin. Nu ger sig landet ut för att vara USA-motståndare tillsammans med Ryssland och räknar eventuellt med att på så sätt också samla regionalt stöd. Samtidigt drar Kina nytta av Rysslands trängda ställning då det på grund av de internationella sanktionerna tvingas öka sitt samarbete och sin handel med Kina.
Stödet för Kina är inte automatiskt, för länderna i Asien utgör en mycket oenhetlig samling stater. En del av länderna, såsom Japan och Sydkorea, ligger nära västalliansen medan till exempel Pakistan, Kambodja, Thailand och många sydostasiatiska länder har goda relationer till Kina.
Även om det finns gemensamma drag är inte alla stater som stöder Kina automatiskt på Rysslands sida. Länder med Rysslandssympatier har varit bland annat Myanmar, Vietnam och Laos. Deras välvilja har också vuxit av att Ryssland varit en av de största vapenköparna i Sydostasien.
Kina använder såväl mjuka som hårda medel för att utöka sitt inflytande i regionen, vilket väcker rädsla i flera grannländer.
”Många asiatiska ledare tänker att Kina eventuellt är på väg att bli en global stormakt som påminner om det forna Sovjetunionen. Jag tippar ändå att vi inte kommer att se en bipolär värld som styrs av USA och Kina, utan att det finns plats för flera medelstora stigande stater, såsom Indien”, säger Panda.
Indien har lyckats använda sin position som stat på frammarsch till sin fördel under kriget i Ukraina. Indien har vågat stärka sina relationer till Ryssland och också kunnat köpa rysk olja och naturgas, vars priser tvingats ner av sanktionerna.
Förhållandet mellan Indien och Ryssland har även av tradition varit gott och länderna har bland annat bedrivit försvarssamarbete.
”Indien har på ett förnuftigt sätt positionerat sig i gränsområdet mellan de stora aktörerna, där det inte behöver äventyra sina egna principer.”
– Jagannath Panda
I FN avstod Indien från att rösta mot Ryssland, på samma sätt som till exempel Kina, Bangladesh, Laos och Pakistan. Landet har ändå inte vänt väst ryggen och har bland annat skickat humanitärt bistånd till Ukraina.
”Under hela kriget har Indien upprätthållit fungerande relationer åt alla håll, även med Ukraina. Landet har på ett förnuftigt sätt positionerat sig i gränsområdet mellan de stora aktörerna, där det inte behöver äventyra sina egna principer”, säger Panda.
Afrika håller med Kina
Även den afrikanska kontinentens stormakt Sydafrika har sökt något slags balans; det har inte heller gått med på att fördöma Rysslands angrepp på Ukraina.
Sydafrika väckte internationell uppmärksamhet i februari genom att delta i en sjökrigsövning tillsammans med Ryssland och Kina. Enligt Kina behövdes övningen bland annat för att försvara landets medborgare och handelsrutter mot piratverksamheten vid den afrikanska kusten.
Sydafrikas makthavarparti Afrikanska nationalkongressen ANC har ett varmt förhållande till Ryssland sedan tiotals år tillbaka. Det började redan under Sovjetunionen då stormakten stödde ANC-ledarnas kamp mot Sydafrikas dåvarande apartheidregim. Många rebeller fick utbildning i Moskva.
”Likadana historiska Rysslandssympatier finns också i Sydafrikas grannländer, såsom Namibia, Angola och Moçambique”, säger Nic Marsh vid PRIO.
Dagens Ryssland är inte en betydande ekonomisk aktör i Afrika men landet har lyckats skaffa inflytande genom militärt samarbete och handel med energi, vete och gödningsmedel.
Till exempel i västafrikanska Mali och Burkina Faso har Ryssland lyckats ersätta franska säkerhetstrupper med sina Wagnerstyrkor som ligger nära Vladimir Putin.
”Det här säger mycket också om de här ländernas motstånd mot Frankrike, vilket Ryssland har förstått att utnyttja. Ryssland har överlag inte samma kolonialistiska barlast som till exempel Frankrike eller Storbritannien”, säger Marsh.
Även Kina har en växande betydelse i säkerhetsfrågor i Afrika, vilket Sydafrikas, Rysslands och Kinas gemensamma krigsövning visade.
Förbindelserna till Kina kan också ha varit orsaken till att 25 afrikanska länder avstod från att ta ställning till Rysslands krig mot Ukraina genast då konflikten bröt ut.
”En del av de här staterna kanske antog att Kina vill att de förblir neutrala i konflikten”, säger Marsh.
Opportunism och rädsla för straff
Den brittiska tidningen The Economist delar upp staterna som har förståelse för Ryssland i tre läger.
Man anser att väst driver sina egna intressen, hur mycket det än säger sig försvara en normbaserad världsordning och universella värden.
Till den första gruppen hör en skara ”misslyckade stater” såsom Sudan, Eritrea, Belarus, Syrien, Iran och Nordkorea, som drar nytta till exempel av sin vapenhandel med Ryssland eller vars auktoritära regeringar Ryssland stöder.
Det andra lägret består av partnerländer från kalla krigets era, som inte har glömt stödet de fick från det forna Sovjetunionen. I den tredje gruppen finns ”opportunister” som i likhet med Kina, Turkiet och Indien ser sanktionerna mot Ryssland som en chans att främja sina egna kommersiella strävanden.
Enligt Nic Marsh är opportunismen inte ensidig, utan också Ryssland har genom att sänka priserna på energi och livsmedel strävat efter att öka sitt inflytande i det globala syd.
De auktoritära staterna behöver inte ha direkt nytta för att inta en neutral hållning till kriget. De kan också krasst kalkylera att ju hårdare Ryssland nu behandlas, desto större är sannolikheten att också de själva en vacker dag kan förskjutas från den internationella gemenskapen och världsmarknaden.
Andra länder anser i sin tur att väst spelar falskt, eftersom en del av Rysslands tidigare brott, till exempel i Irak och Afghanistan, fick passera utan påföljder. Man anser att väst driver sina egna intressen, hur mycket det än säger sig försvara en normbaserad världsordning och universella värden.
Neutrala måste välja sida?
Även om det globala syd inte har varit särskilt intresserat av kriget i Europa, kan konflikten ändå få följder för det internationella samarbetet. Kriget mot Ukraina har behandlats i otaliga internationella forum och Ryssland har uteslutits bland annat från FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Samarbetet mellan väst och det globala syd har fortsatt i normal ordning i olika forum, men enligt Nic Marsh kan relationen ännu komma att inflammeras när kriget drar ut på tiden, eftersom många av länderna inte respekterar västs sanktioner mot Ryssland.
”Frågan inställer sig hur länge de här länderna lyckas förbli neutrala och samtidigt fortsätta sin förbjudna export till Ryssland. I något skede blir de sannolikt tvungna att välja sida”, säger Marsh.
Översättning från finska till svenska av Ditte Kronström.
