Urfolkens rättigheter och skyddet av regnskogarna går hand i hand, säger den finländsk-ecuadorianska människorätts- och klimataktivisten Helena Gualinga, som bor i regnskogen i Ecuador.
Helena Gualinga, varför anser du att urbefolkningarna är bättre försvarare av regnskogarna än staternas skogsexperter?
”Regeringens skogsexperter är inte regnskogsexperter. Vi urbefolkningar däremot har mångtusenårig erfarenhet av hållbar samexistens med naturen.
Tack vare urfolken finns det fortfarande skog kvar. Där det finns lokalsamhällen finns det också skog. Om skyddsarbetet lämnades åt staten vet jag inte hur det skulle gå för skogarna.”
Vad hotar regnskogarna i Amazonas?
”I mitt hemland Ecuador skövlas skogen på grund av olja och mineraler medan de största hoten i Brasilien är kaffeodling och boskapsuppfödning. Det har också blivit vanligare med prospektering efter metaller som behövs i den gröna omställningen, såsom guld.
Många människor som bor i området utsätts för systematiskt våld. De är tvungna att böja sig för mineralindustrin om de vill behålla sina marker. Också regeringarna främjar en ohållbar användning av skogarna.
Allt det här har försvagat naturens mångfald. Det har också en negativ effekt på lokalsamhällena som hittills har kunnat leva i regnskogen med respekt för naturen, som samlare och jägare. De här människorna är på väg att störtas ner i fattigdom och är tvungna att hitta nya sätt för att klara sig. Det är väldigt sorgligt.
”På något sätt borde man säkerställa att också de fattigaste får basservice och utkomstmöjligheter utan att de behöver ty sig till att skövla skogen.
Lokalsamhällena utsätts också för hot om våld. När ett argentinskt oljebolag trängde sig in på våra marker med den ecuadorianska regeringens stöd 2022, hotades mina familjemedlemmar till livet.
Trots att konflikten tio år senare löstes i domstol till vår fördel fortsätter hoten och våldsdåden ännu i dag.”
Finns det något man kan göra för att rädda regnskogarna och samhällena i dem?
”Det är svårt att få bort problemen som beror på fattigdom. På något sätt borde man säkerställa att också de fattigaste får basservice och utkomstmöjligheter utan att de behöver ty sig till att skövla skogen.
Det vore också viktigt att se till att urbefolkningarnas marker erkänns som samfundsmarker som åtnjuter särskilt skydd.
Min mammas generation i Ecuador vandrade från regnskogen till huvudstaden Quito 1992 för att kräva sina rättigheter till marken. Slutligen gav landets president efter och sedan dess har vi kunnat försvara vårt territorium på lagliga grunder.
Också den internationella gemenskapen har en skyldighet att följa med regeringarnas agerande och försäkra sig om att de håller fast vid sina åtaganden gentemot urfolken och respekterar de mänskliga rättigheterna.
Det internationella stödet är viktigt, för största delen av bevarandet av naturens mångfald är beroende av ursprungsbefolkningarna, i praktiken av ett mycket litet antal människor.”
Helena Gualinga uppträder på Talscenen på festivalen Världen i byn i Södervik i Helsingfors lördagen den 27 maj klockan 14.15–14.45. Programmet kan också ses på nätet Maailmakylassa.fi.
Översättning från finska till svenska av Ditte Kronström.
