Vatten är en ännu värdefullare naturresurs än förut, vilket förutspås leda till fler vattenrelaterade konflikter. Vattendiplomati är ett sätt att försöka förebygga och lösa de här tvisterna.
Det hann gå bara två dagar efter att Ryssland inlett sitt krig mot Ukraina innan ryska styrkor sprängde cementdammen nära Krimhalvön.
Den skyndsamt förstörda dammen byggdes av ukrainarna för att täppa till kanalen till Krim efter att halvön hade ockuperats av Ryssland 2014. Vattenleden var ytterst viktig, för via den hade hela 85 procent av lantbruket, industrin och hushållen på Krim fått sitt vatten. Nu lät ryssarna vattnet döda fritt igen för att göra det lättare att leva i det ockuperade området.
Sprängningen av dammen är en färsk påminnelse om den stränga kampen om det livsviktiga vattnet runt om i världen.
Mest konflikter inom stater
Enligt det amerikanska forskningsinstitutet Pacific Institute fick omkring 140 konflikter sin början i vattentvister 2020–2021. De uppstod särskilt i områden vid ekvatorn i Afrika, Mellanöstern och Sydasien.
Beslutsfattarna kan styra vattenanvändningen så att den i första hand gynnar lantbruksprojekt och vattenkraftverk som ger importintäkter.
”Merparten av vattenrelaterade konflikter uppstår inom stater”, säger Marko Keskinen, biträdande professor i förvaltningen av vattenresurser vid Aalto-universitetet.
Många lokala konflikter bryter ut till exempel till följd av brist på bevattnings- eller dricksvatten, men vanligen ligger det också omfattande samhällsorsaker i bakgrunden.
Det händer till exempel att beslutsfattarna styr vattenanvändningen så att den i första hand gynnar lantbruksprojekt och vattenkraftverk som ger importintäkter. Samtidigt kan det här rasera till exempel det lokala fisket.
Vatten, eller bristen på det, kan orsaka nog så stora multiplikativa effekter inom ett samhälle.
”Ett gott exempel är Syrien”, säger specialforskaren Suvi Sojamo på Finlands miljöcentral.
”Det var en torr period i landet innan inbördeskriget bröt ut 2011. Torkan försämrade jordbruksutsikterna och orsakade en flyttrörelse till städerna. Flyttrörelsen ledde till sociala utmaningar, som bidrog till konfliktens uppkomst.”
Konflikter bekämpas med vattendiplomati
Vattenkonflikterna väntas bli allmännare i framtiden, eftersom vattenreserverna krymper i många områden. Redan nu lider ungefär hälften av jordens befolkning av knapp tillgång till vatten i minst en månad varje år.
Enbart 2022 har bland annat Europa och Kina upplevt rekordartade perioder av torka.
Under de senaste årtiondena har vattenförbrukningen ökat främst på grund av det växande intensiva lantbruket med bevattning.
Tjänsten Water Scarcity Atlas, som upprätthålls av Aalto-universitetet, visar att knappheten breder ut sig i synnerhet i zonen som sträcker sig från Nordafrika till Mellanöstern, Sydasien och Kina.
”Den växande vattenbristen beror på både befolkningstillväxten och den ökade vattenförbrukningen. Till exempel i norra Indien finns det stora floder men också en stor befolkning och ett intensivt lantbruk”, säger Marko Keskinen.
Under de senaste årtiondena har vattenförbrukningen ökat främst på grund av det växande intensiva lantbruket med bevattning. Även klimatförändringarna rubbar tillgången till vatten då dess omlopp förändras.
”Klimatförändringarna påverkar till exempel allt lantbruk som är beroende av regnvatten och de intensifierar också de extrema väderfenomenen, såsom stormar, översvämningar och torra perioder”, säger Keskinen.
När osäkerheten växer börjar staterna säkra sin egen tillgång till vatten genom olika avtal men också med hjälp av byggen, såsom väldiga dammbassänger. Det här leder i värsta fall till ensidiga planer för vattenanvändningen, som ökar de politiska spänningarna särskilt mellan länderna vid flodernas övre och nedre lopp.
Det internationella samfundet och FN arbetar för att spänningar av det här slaget ska undvikas och att staterna tillsammans ska kunna komma överens om användningen av sina gränsvatten. Det här främjas genom internationella konventioner, i vilka Finland har spelat en central roll.
Vattendiplomati är inte bara traditionell diplomati som gäller vattenfrågor utan omfattar också tekniskt gränsvattensamarbete och fredsmedling.
Ibland räcker det dock inte med konventioner och då tar man till så kallad vattendiplomati för att förbygga och lindra spänningarna.
Vattendiplomati är inte bara traditionell diplomati som gäller vattenfrågor utan omfattar också tekniskt gränsvattensamarbete och fredsmedling. Arbetet är mellanstatligt men inbegriper ofta en stor skara andra aktörer såsom forskningsinstitut, frivilligorganisationer och konsulter.
Infallsvinklarna i vattendiplomati varierar i olika situationer. Ibland förebyggs spänningar till exempel genom frivilligorganisationers fredsmedling, medan det i andra situationer kan vara viktigast att ta fram forskningsdata om förändringar i vattenförbrukningen och deras eventuella effekter.
Diplomatisk kamp på Nilen
En av de viktigaste vattendiplomatiska kraftansträngningarna under de senaste åren har utspelat sig på Nilen, Afrikas längsta flod.
Nilenkonflikten började 2011, då Etiopien meddelade att man börjar bygga den enorma GERD-dammen vid flodens övre lopp med syftet att elektrifiera landet och till och med sälja el till grannländerna.
Framförallt Egypten och Sudan vid Nilens nedre lopp har oroat sig över vilka verkningar dammen får på ländernas lantbruk, fiske och andra näringar.
Framförallt Egypten och Sudan vid Nilens nedre lopp har oroat sig över vilka verkningar dammen får på ländernas lantbruk, fiske och andra näringar. Egypten har kallat det etiopiska dammbygget rentav ett hot mot sin existens.
Egypten, Sudan och Etiopien har försökt komma överens om i vilken takt dammen ska fyllas och till exempel om hur dammen ska förvaltas under torrperioder. Speciellt för Egypten är det viktigt att torkan vid nedre loppet ska lindras med hjälp av dammen.
År 2015 undertecknade länderna en principdeklaration om sina avsikter att få ett en slutlig lösning på tvisten. Efter den har spänningarna dock eskalerat och man har försökt lösa konflikten under ledning av än USA:s förre president Donald Trump, än FN:s säkerhetsråd och Afrikanska unionen – förgäves.
Marko Keskisen säger att konflikten som rör GERD-dammen har flyttat upp från rent vattentekniska frågor till en omfattande diplomatisk nivå, där man tar upp Egyptens och Etiopiens regionala roller, ekonomiska frågor, geopolitik och till och med militära frågor.
”Den slutliga lösningen kommer sannolikt att vara en diplomatisk bytesaffär”, säger Keskinen.
”Uppgörelsen kommer inte att ha enbart med vatten att göra utan vid sidan av vattenfrågorna kommer parterna också överens om andra saker.”
Maten är en del av lösningen
När världen går mot en tid av knappare vattenresurser kan det hända att konflikter som den vid Nilen blir vanligare.
Kan man göra något för att vattnet ska räcka till för allt fler?
Det centrala i problemet är maten. Lantbruket slukar hela 70–90 procent av den globala vattenförbrukningen.
Det går åt mycket vatten i synnerhet till den animaliska kosten, genom att det produceras miljoner ton foder årligen för nötkreaturen, svinen och hönsen som hamnar på våra matbord. Köttkonsumtionen i världen har tredubblats under de senaste 50 åren. Köttproduktionen har vuxit speciellt mycket i Asien i takt med att den allmänna välfärden stigit i området.
Suvi Sojamo efterlyser en omfattande strukturell förändring.
”I fortsättningen räcker vattnet inte till för den nuvarande djurproduktionen. Utöver en övervägande vegetarisk kost behöver vi bland annat en effektivare vattenförbrukning i lantbruket och ett minskat svinn i matkedjorna”, säger hon.
”När vattnet minskar kommer en del av förändringarna att äga rum på ett eller annat sätt.”
Översättning från finska till svenska av Ditte Kronström.
