Befolkningsökningen och tillverkningen av träkol hotar att förvandla Afrika till en enda stor grill. I Zambia har man kanske äntligen börjat se skogen för alla träd.
Synen är tröstlös. Skogen, som ännu nyligen var naturskön och grönskande, har förvandlats till en torr mo beklädd av knähöga stubbar. Här och där syns spår av eld. Skogen har förvandlats till impediment.
Det är en träkolare som varit framme. Trädbeståndet har hamnat i en grop i marken – en kolmila – för att hettas upp och sedan behandlas vidare. Vi befinner oss i den afrikanska inlandsstaten Zambia, i staden Mumbwa drygt hundra kilometer väster om från huvudstaden Lusaka.
Riksvägarna i Zambia kantas av högar av säckar fyllda med kol. Beroende på vilken sida av vägen säckarna ligger kan man avgöra åt vilket håll de är på väg: de till vänster ska i riktning mot huvudstaden Lusaka och de till höger är på väg mot Zimbabwe eller Tanzania.
Köparen är ofta en långtradarchaufför som efter en leverans återvänder utan last till Zambia och utnyttjar möjligheten att tjäna lite pengar på att förmedla säckar till den kolhungrande och penningstarka marknaden i huvudstaden eller grannländerna.
Zambia är ett nästan lika skogrikt land som Finland: över 60 procent av landets yta är skogbeklädd. Zambias skogar är dock hotade.
I det andra skedet av ett skogskarteringsprojekt som omfattar hela landet och som Finland understött, gjordes en bedömning av markanvändningen och dess verkningar i Zambia. År 2016 kunde man med programmet Integrated land use assessment beräkna den årliga avskogningen i Zambia: 270 000 hektar per år, omkring en fotbollsplan per minut. I dag är den verkliga siffran ännu högre, för efter bedömningen drabbades Zambia av en energikris.
Krisen orsakades av vädret: regnen uteblev, de massiva vattenkraftverken vid Zambezi-floden gick på lågvarv och landet som producerar cirka 90 procent av elektriciteten med vattenkraft drabbades av en elbrist utan like. Och till följd av ransoneringen av el ökade åtgången av träkol ytterligare.
Den ständiga befolkningstillväxten, cirka tre procent per år, ökar pressen på att avverka mera skog. Tre procent förefaller kanske inte som så mycket, men i förlängningen betyder det att dagens folkmängd på 18 miljoner i Zambia kommer att fördubblas fram till 2040, det vill säga på bara drygt 20 år.
Tråkol år populärt
Människorna i Zambia är beroende av träkol. Det är det traditionella bränslet och enda alternativet för många som inte har elektricitet. Användningen av träkol slukar mer skogar än förbrukningen av dem som ved, men kolet är mer praktiskt att använda och har ett högre värmevärde än veden.
På landsbygden eldar man fortfarande mest med kvistar och ris. Det är städerna som står för efterfrågan på träkol, och i takt med befolkningsökningen och urbaniseringen växer behovet hela tiden. Träkolet har också blivit en exportprodukt till grannländerna. Träkolslaster från Zambia har till och med skeppats så långt som till Persiska viken.
Röjningen av skogar för odlingsbehov är dock en ännu större orsak till avskogningen än träkolet. Det handlar inte om att det skulle råda brist på plats i Zambia, för befolkningstätheten är inte nämnvärt högre än i Finland. Däremot är odlingsmetoderna ineffektiva, och därför behövs det stora jordarealer. Det är också vanligt med svedjebruk. Ett oanvänt jordområde löper risk att bli beslagtaget av utomstående, och därför avverkar ägaren sin skog helt enkelt som ett tecken på sin äganderätt.
Befolkningsökningen och urbaniseringen gör att skogar i närheten av tätorter avverkas av människorna eller omvandlas till små odlingslotter eller provisoriska soptippar. I fjol togs en del av det skyddade skogsområdet Lusaka East Forest Reserve 27 i utkanten av Lusaka under tvivelaktiga förhållanden och såldes till byggherrar.
Övertagandet ledde till skandal men för skogens del var skadan redan skedd. Miljöorganisationerna och invånarna är oroliga för hur den krympande skogen påverkar rekreationsbruket men också över att avverkningen sänker grundvattennivån och förorenar vattnet.
Ineffektiv skogsförvaltning
Allt sedan kolonialtiden i Zambia har det planerats eukalyptus och tall, som här snabbt växer till full storlek på några tiotal år. Trädplantager kunde vara ett sätt att minska eller åtminstone bromsa upp utrotningen av naturskogarna.
Finland har funnits på plats i skogarna i Zambia sedan 1970-talet. Med finskt understöd startades skogsindustri i landet: man grundade det statliga skogsbolaget ZAFFICO, inledde forstmästarutbildning och planterade tall- och eukalyptusodlingar. Det här eftersom virket från de ursprungliga skogarna mestadels inte duger till sågvirke.
På den tiden fanns det i Zambia inga andra än finska cirkelsågar av märket Kara. Ännu i dag kapar den zambiska teuvohakkarainen – den lokala sågaren – ofta sina träd med en Kara-kopia.
ZAFFICO har hittills varit den enda större aktören på skogssektorn. Tyvärr dras bolaget med dålig förvaltning. När man avverkade träd på plantagen, gjordes inga nämnvärda nyplanteringar. Plantagernas marker togs också till slut i annat bruk, bland annat för odling.
Det är först under de allra senaste åren som ZAFFICO har börjat plantera träd igen, nu också i nya områden. Målet har rentav varit att introducera ZAFFICO på den lokala börsen för att bredda ägarbasen och möjliggöra nödvändiga investeringar. Allt det här har dock skett i för liten skala och för sent.
Zambia lider redan nu av trävarubrist. Inom loppet av 5–6 år kommer den inhemska plantageträvaran att helt ta slut på marknaden. Situationen underlättas inte av att läget är likartat i grannländerna. I fortsättningen kommer pressen på att avverka naturskogar att växa ytterligare i såväl Zambia som grannlandet Demokratiska republiken Kongo.
Problematiska markägoförhållanden
Kärnan i problemen är markägoförhållanden. Nästan två tredjedelar av Zambias areal är traditionell samfälld mark, communal land. Då befolkningen ännu var liten och skogarna stora fungerade det bra att de lokala samhällena ägde marken.
Nu ökar belastningen på skogarna och de andra naturresurserna hela tiden. Kontrollen av hur de samfällda markerna används varierar från region till region, men i allmänhet innehas beslutsfattandet av stamhövdingarna och de stamäldstes råd, som bistår hövdingarna. De beviljar invånarna användarrättigheter till mark och bland annat rättigheter att avverka skog. Nyttan är ofta kortvarig. De mer omfattande verkningarna, till exempel på vattnets tillrinningsområden, upptäcks först senare.
I praktiken leder det här till att användningen av skogen på de samfällda markerna inte övervakas nämnvärt. I träkolsframställarens intresse ligger det att fälla träden och bränna dem till kol innan någon annan gör det. I hanteringen av avverkningsrättigheter förekommer bedrägerier och korruption, till exempel att virke avverkas i flerdubbla mängder jämfört med de beviljade rättigheterna.
Samfällda skogar
Det kommer dock också positiva nyheter från Afrika söder om Sahara. För varje år omfattar de officiella skyddsområdena och skogsvårdsplanerna omfattar alltmer skog, så även i Zambia.
Rätten till mark intar en nyckelställning – det vill säga att lokalsamhällena själva hyser intresse och engagemang för att skydda skogarna. För det här behövs såväl lagstiftning som tryggar rättigheterna som åtgärder på lokalplanet. De lokala samhällena måste uppleva att de har mera nytta av skogarna så de står kvar än när de har röjts eller bränts.
Finland har länge stött utvecklingen av Zambias skogslagstiftning och -förvaltning. Den färskaste skogslagen (Forest Act) uppdaterades med bistånd av Finland 2015.
Finlands senaste program som rörde skogarna i Zambia fokuserade på att utveckla förvaltningen av de samfällda skogarna. Med stöd av programmet kunde landets ministerium för markärenden bereda en lag som definierar vilka rättigheter och skyldigheter de lokala samhällena har i fråga om skogarna som de använder och ger dem en laglig ställning.
Programmet som går under förkortningsmonstret DFNORMP (Decentralised Forest and Other Natural Resources Management Programme) koncentrerade sig på hur man skulle kunna erbjuda lokalsamhällena sådana näringar som inte sliter på skogen och de andra naturresurserna mer än vad de klarar av.
Det fyraåriga programmet avlutades i augusti 2018. Zambias regering och de lokalsamhällen som erhållit stöd från programmet hade länge vädjat till Finland om en fortsättning. Programmet avslutades på grund av att Finland drar ner på sitt utvecklingssamarbete med Zambia.
En viktig del av programmet var att stödja samhällenas markanvändning så att de själva fick anvisa de skogsområden som de ville att skulle skyddas. Intresset visade sig bara glädjande stort. I samarbete med lokalförvaltningen och lokalsamhällena skapade och testade man de åtgärder för registrering av samfälld skog som skogslagen ger möjlighet till.
En viktig milstolpe i programmet nåddes i februari 2018 då ministeriet för markärenden äntligen avlät en förordning i ärendet. För första gången har samhällena möjlighet att få lagstadgade rättigheter till den mark de använder, vilket ökar viljan att göra det på ett hållbart sätt. Samtidigt tog också de stora löftena om intäkter från utsläppshandeln ett steg mot att gynna vanliga zambier. Redan då programmet pågick registrerades drygt 30 000 hektar mark för användning som samfälld skog.
Andra tar över
Bara de skyddade samfällda skogarna räcker inte för att rädda Zambias skogar. Man behöver dessutom stärka skogarnas ekonomiska värde och grunda skogsplantager och -industri som ersätter en del av användningen av naturskogar. För att ersätta träkolen krävs att en adekvat teknologi tas i bruk i stor omfattning. Skogarna behöver också vaktas och bevakas. Allra mest nytta skulle skogarna dra av att markägoförhållandena görs tydligare.
De skyddade samfällda skogarna har ändå visat sig vara ett lyckat sätt att bekämpa avskogningen i Zambia. Landets regering har också beslutat att ta de samfällda skogarnas antal och omfattning till en indikator i sitt sjunde nationella utvecklingsprogram för 2017–2021.
Arbetet som Finland har understött fortsätter, fastän Finland inte längre medverkar. Lagen om samfälld skog är en oersättlig del av planeringen av de nya programmen i Världsbankens, FN:s och den amerikanska biståndsmyndighetens regi. Även förvaltningen i Zambia har själv börjat kräva att lagen ska beaktas på det lokala planet.
Finlands program har haft en positiv effekt på det lokala planet. Förhoppningsvis tas lärdomarna av programmet i bruk också i större omfattning i hela Zambia och i andra afrikanska länder som lider av likartade problem.
TEXT OCH BILDER TIMO OLKKONEN OCH MATTI VÄÄNÄNEN
ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM
Matti Väänänen arbetar som specialsakkunnig vid Finlands ambassad i Zambia. Timo Olkkonen var Finlands ambassadör i Zambia 2014–2018 och är sedan september EU-ambassadör i grannlandet Zimbabwe.
