Coronakrisen drabbar redan bräckliga ekonomier hårdast. Utvecklingsländerna behöver skuldlättnader och hjälp med att bygga upp sin sociala trygghet.
Under vårens lopp har länderna i Europa redan hunnit lätta på restriktionerna för att förhindra spridningen av coronaviruset, men i många utvecklingsländer befarar man att pandemins kulmen ännu låter vänta på sig. Det är omöjligt att förutspå hur sjukdomen kommer att framskrida i Afrika, Asien och Latinamerika. Man vet dock att coronapandemin kommer att slunga in stater som är bräckliga sedan tidigare och människor som är allra mest utsatta i en djup ekonomisk kris.
Det första slaget har drabbat tjänstesektorn, då begränsningarna av rörelsefriheten har lämnat handelsmän, restauranger och barberare utan kunder allt från Delhi i Indien till Dakar i Senegal.
”Fattiga mikroföretagare och arbetare, som måste jobba för sitt levebröd varje dag, hör till de största förlorarna”, säger Kunal Sen, chef för FN-universitetets forskningsinstitut för utvecklingsekonomi UNU-WIDER.
Agenda 2030 i fara
Coronakrisen drabbar i synnerhet dem som arbetar utanför den officiella ekonomin och saknar social trygghet i fall av sjukdom eller arbetslöshet. De flesta har inte heller några besparingar att ta till.
Enligt en studie som WIDER gjort kan coronakrisen knuffa till och med 500 miljoner människor under fattigdomsgränsen. Det motsvarar åtta procent av världens befolkning.
”I vilket fall som helst kommer antalet fattiga i världen att börja växa för första gången på 30 år.”
”Fattigdomens tillväxt beror på hur lång krisen blir och hur mycket köpkraften minskar. I vilket fall som helst kommer antalet fattiga i världen att börja växa för första gången på 30 år”, säger Sen.
Han varnar för att många av målen i FN:shandlingsplan för hållbar utveckling, Agenda 2030, riskerar att inte uppnås. Det här gäller särskilt avskaffandet av extrem fattigdom och hunger i världen.
Sociala tryggheten måste förbättras
Kunal Sen säger att coronakrisen åskådliggör vikten av att utveckla den sociala tryggheten. I många länder i östra Asien finns det förhållandevis täckande skyddsnät för de fattiga, medan de saknas så gott som helt i de flesta länder i Afrika.
Världsbanken har beräknat att staterna i Afrika söder om Sahara lägger ut 16 US-dollar i genomsnitt per person och år på sina socialskyddssystem. I Latinamerika är motsvarande belopp 158 dollar.
”Alla länder har sina egna problem men nu om någonsin behöver de fattiga staterna stöd av de rika länderna för att bygga upp skyddsnät”, säger Sen.
Exempel på former för social trygghet i utvecklingsländerna är kontant-, livsmedels- och bastrygghetsprogram som riktas till de fattigaste.
Konkurser och uppsägningar i sikte
Handelsrådet Mika Vehnämäki vid Utrikesministeriet förutspår att coronakrisen kommer att leda till en våg av konkurser och talrika uppsägningar i utvecklingsländerna, och i motsats till rika länder har de fattiga ländernas regeringar inte råd med stimulerande stödpaket till företagen.
”De som sägs upp först är i allmänhet de yngsta anställda. Ungdomsarbetslösheten kommer att öka allt mer.”
”De som sägs upp först är i allmänhet de yngsta anställda. Ungdomsarbetslösheten kommer att öka allt mer.”
Företagens finansiering i utvecklingsländerna försvåras också av att internationella investerare i ekonomiska kriser flyttar sina pengar till objekt som uppfattas som säkra. I deras ögon är till exempel Afrika ett randområde där riskerna har vuxit sig för höga.
Coronakrisen kan också medföra allvarliga problem för de internationella produktionskedjorna. Enligt Vehnämäki är det mycket möjligt att västföretagen i fortsättningen försöker undvika störningar genom att koncentrera sin produktion till länder som ligger nära deras hemmamarknad.
”Det skulle minska beställningarna från utvecklingsländerna. Också underleverantörerna utanför den officiella ekonomin skulle bli lidande då de större företagen slutar köpa produkterna som tillverkas för hand i hemmen”, påpekar Vehnämäki.
Afrikas tillväxt blir negativ
Coronakrisen är en väldig chock för utvecklingsländernas samhällsekonomier. Internationella valutafonden beräknade i mitten av april att bruttonationalprodukten i länderna i Afrika söder om Sahara kommer att krympa med 1,6 procent i år, efter en ekonomisk tillväxt på 3,1 procent i fjol.
”Viruset kan kräva många dödsoffer och mycket lidande också i Afrika men konsekvenserna av coronakrisen är först och främst ekonomiska”, säger Mika Vehnämäki.
Även efter att restriktionerna hävs kommer konsumtionen sannolikt att ligga kvar på en lägre nivå än vanligt ännu länge, eftersom till exempel de som blivit arbetslösa inte har råd att köpa varor och tjänster på samma sätt som förut.
Också utvecklingsländernas exportintäkter krymper avsevärt då de recessionsdrabbade rika länderna drar ner på sina köp. Oljans prisras prövar till exempel Nigeria och Angola, vars offentliga ekonomi i stor utsträckning bygger på oljeinkomster.
”Å andra sidan underlättar den rejäla prisnedgången på olja situationen för många oljeberoende utvecklingsländer tack vare att bränslet blir billigare”, säger Vehnämäki.
Skuldbördan hotar växa
De minskade exportintäkterna gör att underskotten i de afrikanska ländernas bytesbalans växer, vilket försvagar de lokala valutornas värde i förhållande till världens huvudvalutor. Till exempel kurserna för den zambiska kwachan eller den moçambikiska meticalen har börjat falla rejält efter coronakrisens utbrott. De innebär att länderna får allt större svårigheter att klara av sina utlandsskulder då priset på lån som tecknats till exempel i dollar stiger.
Situationen förvärras av att de afrikanska ländernas skuldbörda växte snabbt under 2010-talet. Redan för två år sedan varnade IMF för att till och med närmare hälften av länderna söder om Sahara kan få svårt att återbetala sina skulder.
I mitten av april meddelade IMF om skuldlättnader för 25 fattiga länder för att de ska kunna satsa medel på kampen mot covid-19-pandemin, till exempel hälsovården.
”Skuldlättnaderna har varit de enklaste stödformerna att genomföra, eftersom man slipper flytta på några pengar i dem.”
”Skuldlättnaderna har varit de enklaste stödformerna att genomföra, eftersom man slipper flytta på några pengar i dem. Man ska utan vidare överväga lättnader också i fortsättningen”, säger Mika Vehnämäki.
I tidigare ekonomiska kriser har finansiärerna i väst kommit överens om gemensamma spelregler för sina skuldlättnader till utvecklingsländerna. Nu har Kina etablerat sig som den nya jätten på kreditmarknaden, men det är tillsvidare oklart hur landet ställer sig till de lättnader som till exempel de afrikanska ländernas beviljats för sina miljardlån.
Tryck på att höja matpriser
Då de afrikanska ländernas egna valutor försvagas stiger priserna på varor som köps in från utlandet. I kombination med en tilltagande inflation betyder det att maten blir dyrare.
Tillgången till importmat kan också försvåras av att staterna begränsar livsmedelsexporten för att säkerställa sin egen matförsörjning. Vietnam, som hör till världens största risexportörer, har redan infört sådana restriktioner.
Matpriserna kan också gå upp av den anledningen att begränsningarna för att stoppa covid-19-spridningen försvårar transporterna av livsmedel till affärerna och marknaderna i städerna.
”Livsmedel är livsviktiga nyttigheter. Matbrist och prishöjningar kan leda till kravaller som kan få stora verkningar för samhällets stabilitet”, påpekar Mika Vehnämäki.
Den globala recessionen krymper kännbart de internationella produktströmmarna. Enligt Vehnämäki kan också protektionismen i handeln öka om staterna vänder sig inåt för att skydda sina egna intressen i stället för att samarbeta.
Restriktionerna för resande och folksamlingar påverkar också förhandlingarna om ett afrikanskt frihandelsområde (AfCFTA), som man hoppas ska ge fart åt den interna handeln och utvecklingen på kontinenten.
”AfCFTA:s ministerråd väntades komma överens om bland annat ursprungsreglerna för produkter och tidsplanen för sänkningen av tullar i slutet av maj. Enligt de senaste uppgifterna flyttas mötet fram till en senare tidpunkt och implementeringen av avtalet inleds eventuellt först i början av nästa år”, säger Vehnämäki.
TEXT MATTI REMES
ILLUSTRATION SAMULI SIIRALA
ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM
Skribenten är frilansjournalist.
