Jag har alltid velat arbeta med utvecklingsfrågor eller åtminstone lära mig förstå dem, säger Jaakko Kangasniemi, långvarig verkställande direktör för bolaget för utvecklingsfinansiering Finnfund.
”Det är lite svårt att analysera sina egna motiv men jag tror att det hade en bidragande inverkan att jag som barn hörde många historier om ett utvecklingsland, nämligen Finland.”
Jaakko Kangasniemi, som gjort en lång karriär inom utvecklingssamarbete, tror att den första gnistan till hans yrkesbana tändes redan i barndomshemmet i Jalasjärvi i Södra Österbotten.
”Min farmor bodde hos oss i perioder och berättade ofta om sitt liv som utfattig mor och änka i Finland i mitten av 1900-talet. Jag fick höra samma historier om och om igen.”
Det som enligt Kangasniemi blev avgörande för att hans farmor redde sig var att banken beviljade ett litet lån som hjälpte henne att köpa en symaskin. Hon skaffade sig också tillräckligt med utbildning för att kunna börja arbeta som sömmerska. Därtill kom elljuset som gav henne möjlighet att arbeta också efter att dunklet sänkt sig i storstugan.
Farmor hade också ett litet hönshus, och i närbutiken fick hon andra livsmedel i utbyte mot äggen.
”Små lån, utbildning, elektricitet och hönsuppfödning i liten skala. Alla de här samma elementen är fortfarande centrala i det arbete som Finnfund bedriver i dagens utvecklingsländer.”
”Små lån, utbildning, elektricitet och hönsuppfödning i liten skala. Alla de här samma elementen är fortfarande centrala i det arbete som Finnfund bedriver i dagens utvecklingsländer”, säger Kangasniemi.
Kangasniemi har lett utvecklingsfinansiären Finnfund sedan 2002. Bolaget, vars största ägare är staten, erbjuder företag som är verksamma i utvecklingsländer långvariga investeringslån och kapitalisering.
”Utvecklingsländernas banker betjänar oftast inte sådana småföretagare som vår farmor. Därför finansierar vi också organisationer som beviljar mikrolån.”
Ketchupflaskans budskap
Jaakko Kangasniemi studerade ekonomi vid både Helsingfors universitet och finska handelshögskolan i Helsingfors – på båda ställena med fokus på utvecklingsfrågor.
”Jag hade den bestämda tanken i bakgrunden att studierna öppnar vägen till arbetsuppgifter som handlar om utvecklingsfrågor eller ger möjlighet att förstå utvecklingsfrågor.”
Efter att ha tagit sin examen 1990 reste Kangasniemi till USA för att studera vidare vid Michigan State University. Universitetet hade en stark inriktning på frågor som rörde landsbygdens utveckling och en del av de ”viktigaste guruerna” på området arbetade där.
Universitetet hade samarbetsprojekt med Förenta staternas byrå för internationell utveckling USAID i Afrika, och den vägen sökte sig Kangasniemi till sakkunniguppgifter i Rwanda. Åren 1993–1994 utbildade han lokala anställda på det rwandiska lantbruksministeriets statistikavdelning, samtidigt som han arbetade på sin doktorsavhandling.
”Rwanda var ett av de fattigaste länderna i världen, mycket bräckligt, och led av en frusen konflikt. Det lantbruksdominerade landet var totalt beroende av utvecklingsbistånd.”
En rwandisk ketchupflaska gav en träffande bild av det ekonomiska läget: i stället för namnet på producenten pryddes flaskan av logotypen för ett utvecklingsprojekt.
”När jag förvånade mig över det konstiga i saken sa min vän att logon är ett tecken på att tillverkningen av den ketchupen snart kommer att upphöra.”
Det projektbaserade utvecklingssamarbetet var kortsiktigt och hjälpinriktat. Det rådde en skriande brist på fungerande och produktiv företagsverksamhet i landet.
”I Rwanda såg jag också att när människor är extremt fattiga och så att säga inte har något annat än sina bojor, då ligger våldet mycket nära.”
”I Rwanda såg jag också att när människor är extremt fattiga och så att säga inte har något annat än sina bojor, då ligger våldet mycket nära.”
Och snart nog kom det extrema våldet sorgligt nära. Folkmordet i Rwanda bröt ut i april 1994 och Kangasniemi och andra utländska anställda evakuerades snabbt därifrån.
Livsmedelstrygghet en hjärtefråga
Jaakko Kangasniemis hemtrakt Jalasjärvi, även kallad porten till Österbotten, är en stark jordbruksregion. I hans familj arbetade fadern som lärare och modern som hälsovårdare men många i omgivningen var jordbruksföretagare.
Kangasniemis arbete kretsade kring frågor som rörde livsmedelsproduktion i synnerhet under hans tid som forskare vid Michigan State University i slutet av 1990-talet. Också senare har temat varit starkt närvarande i hans olika uppdrag – både som ekonom vid Världsbanken, ekonomisk rådgivare vid utrikesministeriets avdelning för utvecklingssamarbete och nu som verkställande direktör för Finnfund.
”Jag är en livsmedelstrygghetsforskare som har kommit vilse i min karriär. Frågor som rör tryggad livsmedelsförsörjning ligger mig varmt om hjärtat fortfarande”, säger Kangasniemi.
Kangasniemis expertis och stora intresse för ämnet framträder tydligt när han berättar om ett Finnfundprojekt i Etiopien som hänför sig till att trygga livsmedelsförsörjningen.
Livsmedelstryggheten prövas ständigt i Afrika, där de flesta människor alltjämt lever på att bruka små odlingar och hålla husdjur. Ett av de största problemen på den etiopiska landsbygden är tillgången till mat som är tillräckligt näringsrik.
”Ägg är en viktig näringskälla i Etiopien. Ett etiopiskt småbruk har vanligen kring fem höns, men de bär ofta på olika sjukdomar och lägger bara ett eller två ägg om dagen. Produktiviteten är följaktligen mycket låg.”
Sedan 2016 finansierar Finnfund företaget EthioChicken, som under översyn av veterinärer producerar friska kycklingar för att säljas till uppfödare och vidare till småbruken. Välmående höns lägger fler ägg, vilket förbättrar etiopiernas kost och utkomst.
Ett av de finaste ögonblicken under sin karriär upplevde Kangasniemi när han besökte Etiopien för att bekanta sig med EthioChickens verksamhet och såg hur det kunde räcka med små förändringar för att påverka hönsfarmernas produktivitet.
”Jag besökte ett småbruk tillsammans med en veterinär, som genast kunde föreslå tre fyra förbättringsåtgärder för företagaren. Det var en glädje att se.”
Starkare ansvar
Under årens lopp har Finnfunds verksamhet också väckt tidvis häftig kritik.
År 2015 orsakade regeringen spänningar genom att skära ner stödet till frivilligorganisationerna inom utvecklingssamarbetet, samtidigt som Finnfunds finansieringsandel i stället höjdes betydligt.
”Det var onödigt att ställa oss och organisationerna mot varandra. Den finansiering som vi fick var närmast lån, och inget som gick ut över organisationerna. Sist och slutligen har vi ju många gemensamma intressen med organisationerna”, säger Jaakko Kangasniemi nu.
Han betonar att organisationerna har alltmer samarbete med företag. På företagssidan har man i sin tur insett att organisationer har stora mängder god lokalkännedom om utvecklingsländerna.
”Motsättningen i förhållande till organisationerna har skingrats då insikten om varandras arbete har vuxit och samarbetet har ökat.”
”I utvecklingssamarbetet överlag behövs det olika aktörer och kompetens av många slag. Motsättningen i förhållande till organisationerna har skingrats då insikten om varandras arbete har vuxit och samarbetet har ökat.”
Under årens lopp har det ställts krav på ett starkare åtagande av Finnfund när det gäller miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Enligt Kangasniemi har man satsat på ansvarsfrågorna på många olika sätt i bolagets verksamhet: fler experter har anställts och samarbetet med intressegrupperna har utökats.
Utvecklingens berg-och-dalbana
Merparten av Finnfunds finansiering riktar sig till länder i Afrika i enlighet med statens ägarstyrning och Finlands utvecklingspolitiska linje.
”När jag studerade i USA i början av 1990-talet sade mina studiekompisar jämt att situationen i Afrika bara blir värre. Då fanns det faktiskt grund för pessimism. Afrika plågades av en skuldkris och spridningen av aids såg ut att spoliera alla resultaten av utvecklingssamarbetet”, säger Jaakko Kangasniemi.
Efter mitten av 1990-talet kom dock en vändning och sedan dess har Afrika tagit flera steg i riktning mot det bättre.
Rwanda, som Kangasniemi fortfarande följer med intresse, utgör enligt honom ett gott exempel på den positiva utvecklingen. Ekonomin i landet, som återhämtar sig från de trauman folkmordet orsakade, har utvecklats med fart och i statistiken ligger Rwanda bland världens snabbast växande ekonomier. Barnadödligheten har rasat och den förväntade livslängden har ökat rejält.
Kommer coronakrisen nu att bryta den positiva trenden i såväl Rwanda som i hela Afrika?
”På många håll var folkhälsan redan på väg att förbättras men nu då alla resurser koncentreras på coronan har till exempel vaccineringsprogram avbrutits. Det är oroväckande.”
”Jag ser ingen orsak till afropessimism, men det ligger mycket oro och även rädsla i luften igen. På många håll var folkhälsan redan på väg att förbättras men nu då alla resurser koncentreras på coronan har till exempel vaccineringsprogram avbrutits. Det är oroväckande.”
Då den offentliga sektorn i rika demokratier som Finland raskt började stötta företagen i deras coronakris har reaktionen i de bräckliga staterna i Afrika varit den motsatta.
”I en del fall beslutade staten att lägga ner företagens produktion men förbjöd samtidigt uppsägningar. För företagen är det en omöjlig ekvation.”
När staten inte hjälper företagen, strömmarna av utländska investeringar har sinat och också privata människors penningförsändelser har minskat markant, då kan situationen enligt Kangasniemi betecknas som dramatisk.
Titta nära
Trots följderna av coronasituationen har Finnfund ändå kunnat fortsätta att fatta beslut om finansiering, säger Jaakko Kangasniemi.
”Men jag vill på inget sätt förringa situationen. Det är klart att arbetet nu är betydligt besvärligare. Förut lyckades vi samla en stor mängd information under en veckolång förberedelseresa för ett projekt, men nu skaffar vi fram informationen på distans och det tar mycket längre tid.”
I Kangasniemis tal sammanflätas att han erkänner svårigheterna och trots bakslagen hyser en optimism inför en bättre framtid.
En sak som håller hoppet vid liv är det växande intresset för ansvarsfulla investeringar och påverkansinvesteringar. I våras inledde Finnfund ett samarbete med OP-gruppen som grundade den första påverkansfonden i Finland för investeringar i tillväxtmarknader. Den nya fonden investerar i Finnfunds projekt och skapar nya finansieringsmöjligheter för utvecklingsländernas företag.
Kangasniemi påpekar att det är viktigt att ibland skifta perspektiv när man bedömer utvecklingsfrågor.
”Om man bara ser på situationen på avstånd och i ett brett perspektiv ser utvecklingen inte särskilt bra ut nu. Men om man har tålamod att titta tillräckligt nära och ur ett långt perspektiv ser man många positiva skeenden.”
TEXT SUSAN VILLA / FOTON EEVA ANUNDI / ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM
Skribenten är frilansjournalist.
