Fattigdomen i Etiopien har halverats och läskunnigheten fördubblats jämfört med situationen i början av 1990-talet. Det som dock fortfarande plågar Afrikas näst folkrikaste stat är de etniska konflikterna.
I nio år och fem månader har bygget av Afrikas största vattenkraftverk pågått i Etiopien. Nu är fördämningen av Nilen inne i slutskedet och i juli började dammbassängen fyllas med vatten för första gången.
Invigningen till ära höll premiärminister Abiy Ahmed ett tal till folket på tv. Han skröt med hur fem miljarder kubik vatten hade flödat in på bassängens botten ”utan att någon hade orsakats några olägenheter”. Hans ord var riktade till de egyptiska ledare, som befarar att jättedammen kommer att minska vattenmängden vid Nilens nedre lopp.
Etiopien vill fylla uppdämningsbassängen på 5–7 år men Egypten kräver att tiden förlängs till hela 15 år. Etiopien, Egypten och Sudan har grälat om dammen i åratal men förhandlingarna om den har strandat gång på gång.
”För Etiopien är dammen en fråga om liv och död.”
”För Etiopien är dammen en fråga om liv och död”, säger vattenexperten Arto Suominen, som har bott länge i landet.
”Utan dammen skulle landets industrialisering och tillväxt avstanna”.
Det är meningen att dammen i framtiden ska producera el för industrins behov och till de etiopier som ännu saknar el, vilket är 54–60 procent av landets befolkning på 110 miljoner.
Jättedammen och andra massiva byggprojekt är typiska för den EPRDF-allians och dess efterföljare Prosperity Party som har regerat i Etiopien sedan 1991. Alliansens grepp har betecknats som ”kinesiskt”, eftersom EPRDF har utvecklat landet planmässigt och storskaligt men samtidigt strikt hållit makten i egna händer.
Mengistu och hungersnöden
På 1970-talet styrdes Etiopien av en socialistisk junta ledd av Mengistu Haile Mariam. Hans förtryckspolitik väckte utbrett motstånd och aktiverade en brokig skara gerillagrupper utan varken gemensam ideologi eller politiskt program.
Inbördeskriget slog hårt i synnerhet mot landsbygden. Juntan tvingade bönderna att mot låg ersättning producera livsmedel för städernas behov. Samtidigt begränsade makthavarna de allt fattigare böndernas rörelsefrihet så att de inte kunde söka arbete på annat håll.
Under 1983–1985 dog hundratusentals människor i svält i Etiopien.
Under 1983–1985 dog hundratusentals människor i svält i Etiopien. Juntan förklarade katastrofen med torkan och befolkningstillväxten, trots att det var militärregimen själv som hade påskyndat den humanitära krisen genom att använda hungern som politiskt vapen särskilt i områden där gerillarörelserna motsatte sig dess makt.
Svälten rönte internationell uppmärksamhet och ledde till en massiv solidaritetskampanj av sällan skådat slag. Låtarna Do They Know It’s Christmas? och We Are the World spelades flitigt i radio och kampanjen kulminerade i den världsomspännande konserten Live Aid i juli 1985.
Från militärregim till förbundsstat
Tiden började rinna ut för militärjuntan då Sovjetunionen stängde penningkranarna 1989. I samma tider anslöt sig rebellerna i Eritrea och Tigrayregionen i norra Etiopien till de andra gerillarörelserna och grundade tillsammans alliansen EPRDF. Mengistu Haile Mariams regim störtades slutligen 1991.
Arto Suominen kommer ihåg hur ”allt var i spillror” efter militärregimen.
Även statistiken visar att botten var nådd. I början av 1990-talet inledde bara vart femte barn lågstadiet och en lika stor andel dog innan de hunnit fylla fem. Den förväntade livslängden var 48 år.
Den tidigare gerillarörelsen EPRDF kom till makten och inledde återuppbyggnaden av landet, nu som en partiallians av tigray-, oromo- och amharafolken tillsammans med folkslag i söder. Etiopien blev en förbundsstat som består av nio etniska delstater och två självstyrande städer, Addis Abeba och Dire Dawa. Ekonomin reformerades med hård hand. Det socialistiska styrets priskontroll på varor upphörde, statsföretag privatiserades och skattebasen breddades. Landet kringskar också arméns roll och kom överens om lån med internationella finansinstitut.
Att vända jättestatens utveckling framskred dock långsamt. På 1990-talet försvann en tredjedel av bruttonationalprodukten till följd av en omorganisering av ekonomin. En delorsak var det tunga och dyra krig som Etiopien förde mot Eritrea 1998–2000.
Bättre utsäde och vägar
År 2004 tog reformerna äntligen skruv och en jämn ekonomisk tillväxt kom i gång. Takten tog ett skutt på en över tioprocentig tillväxt per år.
Den nya regeringen tog på allvar tag i fattigdomsbekämpningen. Insatserna för att utveckla landsbygden gav de bästa resultaten. När pristaken och de andra hindren för produktionen slopades vågade bönderna börja investera i framtiden. Det kom också nya förbättrade utsäden som gav större och säkrare skördar än förr. Utbyggnaden av vägnätet var till omedelbar nytta för jordbrukarna och boskapsuppfödarna. Producentpriserna steg, lantbruksmarknaden fungerade och handeln började bli lönsam.
På 2000-talet har Etiopiens export av livsmedel varit större än importen. Under 2010-talet har den uppodlade arealen vuxit med 40 procent.
Etiopien har också fått stöd för sin förändring av utländska hjälpgivare. Deras insats är betydande bland annat i fråga om tryggad livsmedelsförsörjning, hälsovård, utbildning, vattenförsörjning och vägbyggen.
Trots att Etiopien har lyckats minska sitt beroende av utvecklingssamarbetsmedel är landet ändå fortfarande en av de största biståndsmottagarna i världen. Därmed spelar de internationella hjälpgivarna en viktig roll i frågor som rör landets utveckling. Med jämna mellanrum påminner de den etiopiska regeringen till exempel om hur viktigt det är med demokrati.
Från flerpartiteater till reformer
Efter valet 2005 blev enpartiväldet uppenbart i och med att regeringen började hindra frivilligorganisationernas, partiernas och de fria mediernas arbete. Människorättsorganisationen Human Rights Watch kallade valet 2010 ”en flerpartiteater arrangerat av en enpartistat”.
Efter valet 2015 utbröt stora demonstrationer för att regeringen skulle respektera de mänskliga rättigheterna, frige politiska fångar och fördela välståndet av den ekonomiska tillväxten jämnare. Protesterna pågick ända tills premiärminister Hailemariam Desalegn avgick i februari 2018.
Desalegn ersattes av den förändringsvänliga Abiy Ahmed, som benådade politiska fångar, legaliserade de tidigare förbjudna oppositionsgrupperna, avskaffade mediecensuren och förhandlade fram ett fredsavtal med Eritrea. Tack vare de här insatserna tilldelades han Nobels fredspris 2019.
Landets ekonomi har fortsatt att växa med 7–8 procent per år, och än så länge har den inte lett till likadana inkomstskillnader som i många andra av länderna i regionen.
Den nya premiärministern har gått vidare med sina företrädares ekonomiska reformer. Landets ekonomi har fortsatt att växa med 7–8 procent per år, och än så länge har den inte lett till likadana inkomstskillnader som i många andra av länderna i regionen.
Tack vare tillväxten som kom de fattiga till del gick dödligheten bland barn under fem år ner från 123 till 55 per levande födda barn mellan 2005 och 2018. Samtidigt ökade den förväntade livslängden från 56 till 66 år. Andelen etiopier som har tillgång till rent vatten steg från 36 till 66 procent.
Förändringen är ännu större om den jämförs med utgångspunkterna i början av 1990-talet. Fattigdomen har halverats och i dag lever bara en fjärdedel av etiopierna under fattigdomsgränsen. Andelen läskunniga vuxna har fördubblats och 2017 gick 85 procent av sin åldersklass i lågstadiet.
Ska dammen förena folket?
Även om Abiy Ahmed har påbörjat lovande demokratiprojekt kommer de inte nödvändigtvis att avancera inom den närmaste framtiden. Den ekonomiska tillväxten sinkas avsevärt av coronapandemin och också själva staten knakar i fogarna.
En del politiker har börjat kräva makt åt sina egna etniska grupper och till och med ifrågasatt centralförvaltningens ställning. De lokala konflikterna har blivit fler.
”Många mindre etniska grupper har börjat sträva efter delstatsstatus”, säger teamledaren Hanna Ojanperä på utrikesministeriet.
”Etiopien kommer följaktligen tvingas fundera på hur framtiden för en statsstruktur baserad på etnicitet ska se ut.”
”Etiopien kommer följaktligen tvingas fundera på hur framtiden för en statsstruktur baserad på etnicitet ska se ut.”
Det var meningen att fria val skulle ordnas i landet i maj 2020 men till följd av coronapandemin sköts de fram till nästa år.
”Valet vore viktigt för Abiy, för det skulle visa om han har folkets stöd för sin förändringsagenda, säger Ojanperä sanoo.
Abiys mål är ett enhetligt Etiopien och han tror att dammprojektet ska ena folket. Därmed har dammen också getts ett högtravande namn som syftar till att landet kommer att återuppstå: Stora etiopiska renässansens damm.
TEXT JUKKA ARONEN / FOTON MULUGETA AYENE, YIRGA MENGISTU/AP/DPA/LEHTIKUVA / ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM
Skribenten är frilansjournalist.
