Terroristorganisationen Islamska staten IS har vunnit ny terräng i Afrika. Sedan 2017 har islamistiska rebeller spridit skräck också i Sydafrikas grannland Moçambique. Kontintenten hotar bli ett drivhus för terrorism, säger Christian Jokinen som är expert på internationell terrorism.
I mars 2021 spred sig islamistrebellernas attacker till staden Palma i provinsen Cabo Delgado i norra Moçambique. Människorättsorganisationer rapporterar om att angriparna dödat flera tiotals människor, även barn. Sammanlagt har hundratusentals människor flytt från Cabo Delgado.
Palma ligger nära massiva naturgasprojekt som den moçambikiska regeringen startat tillsammas med utländska bolag. Rebellernas aktivitet äventyrar projektens framtid, och med dem de intäkter på tiotals miljarder dollar som var avsedda att lyfta upp landet från fattigdomen.
Christian Jokinen, vilkendera termen borde man använda om de här rebellerna: radikalislamister eller jihadister?
”Bakgrunden till termerna måste förklaras kort. Islamism är en politisk riktning, som till exempel socialism eller konservatism. Islamisterna vill att samhället ska styras enligt sharialagarna. Radikalislamisterna har drivit ideologin i en mer extrem riktning än de andra.
Radikalislamisterna kallar sig själva jihadister. Termen är en påminnelse om vikten av det heliga kriget och beskriver rätt väl deras sätt att tänka.
Själv skulle jag vara försiktig med att använda ordet jihadist. Det kan ge ett indirekt godkännande för tänkesättet där det heliga kriget ses som en plikt för varje muslim.”
Radikalislamisterna har försökt uppnå en maktposition och därför har de civila offren i konflikterna varit i huvudsak muslimer.
Islamisterna sprider sig nu till norra Moçambique. Varför sker det här i ett land där islam knappt syns i gatubilden?
”Norra Moçambique är en del av den östafrikanska muslimskdominerade Swahilikusten som sträcker sig från Moçambique, genom Tanzania, och ända till Kenya. Under de senaste åren har olika moskéer i norra Moçambique rivaliserat om regionens ’islamistiska själ’. Radikalislamisterna har försökt uppnå en maktposition och därför har de civila offren i konflikterna varit i huvudsak muslimer.
Många, främst unga, har anslutit sig till rebellerna. Ungdomarnas motiv varierar och är ofta kopplade till lokala frågor. De muslimska samfunden i norra Moçambique har känt sig förfördelade jämfört med huvudstaden och maktcentrat. Man ser samma motsättning mellan centralmakten och periferin också i Tanzania och Kenya.
Även om skälen till att radikalislamismen sprids är lokala kan de i värsta fall smälta samman och växa till regionala storbränder som överskrider statsgränserna.”
Varför slår inte den moçambikiska militären ner islamistrebellerna?
”Upprorsbekämpning kräver stora resurser. Moçambique är ett utvecklingsland och har till exempel inte tillräckligt många egna helikoptrar. Att landet är stort har också en bromsande inverkan. Man måste köra 2 500 kilometer för att komma från huvudstaden Maputo till Cabo Delgado i norr.
Det är bra att ställa frågan om militär terrorismbekämpning överlag är den enda lösningen? För att man ska åstadkomma ett mer bestående lugn i regionen krävs sannolikt också ’mjukare’ metoder, såsom satsningar på utbildning, sysselsättning och levandsförhållanden.”
Hur ter sig Afrikas framtid med en terrorismexperts ögon?
”Man har lyckats slå ner den våldsinriktade radikalislamismen i Mellanöstern de senaste åren, men i Afrika verkar den ha hittat ny drivkraft. Där fördystras framtidsutsikterna nu av konflikter med koppling till radikalislamismen. Det finns risk för att vissa regioner på kontinenten blir drivhus för ett hot som kommer att synas också i Europa och Finland.
De afrikanska länderna kan inte lämnas ensamma med det här problemet.”
TEXT JUKKA ARONEN FOTO F. MIRA/FLICKR
ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM
Skribenten i frilansjournalist.
