Hur reagerar Finland på utbildningskrisen?

Finland är ingen utbildningsstormakt i utvecklingssamarbetet – men skulle kunna bli det.

”Vid utbildningsevenemanget Global Forum on Education som ordnades nyligen förundrades man sig över Finlands frånvaro. Ingen skulle knappast ha saknat Finland om vår goda utbilning inte var så känd ute i världen”, säger Ritva Reinikka, ekonom med framgångsrik karriär vid Världsbanken bakom sig.

Numera arbetar Reinikka som fri konsult och sammanställer på uppdrag av utriksministeriet en rapport om hur Finland skulle kunna delta i att lösa den grundläggande utbildningens kvalitetskris i utvecklingsländerna. Reinikka arbetar på utredningen tillsammans med professor emerita i pedagogik Hannele Niemi och undervisningsrådet Jukka Tulivuori. Deras rapport blir färdig under sommaren.

Under de senaste åren har man vaknat till insikt om att eleverna lär sig på tok för lite i skolorna.

Under 2000-talet har det också i u-länderna blivit allmännare att gå i skolan. Situationen är sämst i Afrika, men även där inleder fyra av fem barn i grundskoleåldern den grundläggande utbildningen. Under de senaste åren har man dock vaknat till insikt om att eleverna lär sig på tok för lite i skolorna.

”Nigeria är ett beskrivande exempel. Även om varje nigeriansk flicka gick i grundskolan i sex år, skulle analfabetismen bland kvinnor bara minska från 58 till 53 procent. Så dåligt lär sig eleverna i skolorna i Nigeria”, säger Reinikka.

Världsbankens årliga utvecklingsrapport redogjorde i höstas för alarmerande svaga inlärningsresultat också från Sydasien och Latinamerika.

Hög lärarfrånvaro

Under de senaste åren har Finland i sitt utvecklingssamarbete på utbildningssektorn fokuserat på rätt noggrant avgränsade teman, som undervisning på eget språk och inkluderande undervisning för barn med funktionsnedsättning i samma klassrum med de andra barnen.

”I många u-länder är det dock så illa ställt med undervisningen att barnen inte lär sig något alls. Hur skulle barn med specialbehov kunna göra det?”, frågar Ritva Reinikka.

”Men det spelar ingen roll på vilket språk undervisningen sker om lärarna är på plats i klassrummet mindre än hälften av lektionstiden.”

”I Moçambique har Finland på ett förtjänstfullt sätt stött undervisning på modermålet. Men det spelar ingen roll på vilket språk undervisningen sker om lärarna är på plats i klassrummet mindre än hälften av lektionstiden. Så här är det Moçambique.”

Reinikka anser att även Finland måste ta itu med de stora frågorna på systemnivå. Uppdraget för hennes och de två andra utredningspersonernas rapport är att komma med rekommendationer om vilka de sektorer är, där Finland har något särskilt att ge, och om hur Finlands utvecklingssamarbete i utbildningsbranschen borde organiseras bättre än i dag.

Finlands grundskola är ingen ”exportprodukt”

Finlands rykte som utbildningsstormakt bygger på goda framgångar i PISA-undersökningarna som mäter grundskoleelevernas kunskaper. Trots att Finlands placering har försämrats sedan toppåren i början av 2000-talet avlägger ”PISA-turisterna”, det vill säga utländska undervisningsministrar och andras grupper, fortfarande talrika besök i Finland för att bekanta sig med vårt system för grundläggande utbildning.

Ritva Reinikka medger att den finska grundskolan inte som sådan kan exporteras till utvecklingsländer. Skolornas och lärarnas stora självbestämmanderätt, som är en väsentlig del av systemet i Finland, skulle i u-landsförhållanden till och med kunna försämra inlärningsresultaten ytterligare.

Reinikka anser ändå att Finland har möjlighet att bli en till sin storlek sett större aktör i utvecklingssamarbetet inom skolsektorn.

”Folk i utbildningsbranschen vill inte nödvändigtvis diskutera utveckling av utbildningen med svenskar, tyskar eller ryssar, utan uttryckligen med finländare.”

”Folk i utbildningsbranschen vill inte nödvändigtvis diskutera utveckling av utbildningen med svenskar, tyskar eller ryssar, utan uttryckligen med finländare.”

Det hänger också på pengar om Finland ska delta i att lösa världens utbildningskris i en större omfattning än nu. Reinikka säger att Finland inte deltog till exempel i evenemanget Global Forum on Education på grund av att de knappa medlen för utvecklingssamarbete inte skulle ha tillåtit nya ekonomiska åtaganden.

Efter riksdagsvalet nästa vår och de påföljande regeringsförhandlingarna blir politikerna tvungna att fundera på anslagsnivån i utbildningssektorn och för utvecklingssamarbetet överlag. Reinikkas arbetsgruppsrapport torde ge dem en tankeställare.

TEXT PASI NOKELAINEN

FOTO JOHANNA ERJONSALO