Den röda vinden orsakar hunger på Madagaskar

Tio Mena är malagassiska och betyder röd vind. Det är en röd sandstorm som ödelägger allt i dess väg, också odlingar, på södra Madagaskar. De röda vindarna har blivit vanligare på senare år, samtidigt som östaten drabbats av den värsta torkan på decennier. Enligt FN lider över en miljon människor av akut undernäring och överlever enbart tack vare humanitär hjälp. Hälften av dem är barn. 

FOTO OCH TEXT JACOB ZOCHERMAN

Den röda vinden lämnar ett skövlat landskap efter sig. Enligt forskarna har sandstormarna blivit vanligare till följd av större skogsavverkning och färre regn.

En exceptionell torka och vattenbrist prövar södra delen av öststaten Madagaskar i Indiska oceanen utanför Moçambique. Många byar saknar brunnar, vilket tvingar invånarna att hämta vatten från floder och vattenansamlingar efter regn. Vid kusten är det samtidigt svårt att använda grundvattnet för att det är för salt.
Laha Gervais vakar över sitt barnbarn Mahasolo Philibert på sjukhuset i staden Ambovombe på södra Madagaskar. Mahasolo lider av allvarlig undernäring.
Omkretsen på överarmen tyder på att pojken i byn Elomaka är undernärd. De tilltagande sandstormarna och torkan har förvärrat matbristen och därmed undernäringen på södra Madagaskar.
Femåriga Nathalie har tillsammans med sin mamma vandrat 17 kilometer för att få ta del av utdelning av mat från en hjälporganisation. I det glest befolkade landet måste folk ta sig långt för att hämta hjälp.
Kvinnor har sökt hjälp åt sina barn på en mobil klinik som drivs av hjälporganisationen Läkare utan gränser. Barnen får med sig speciell kost mot undernäring som räcker i två veckor, varefter de undersöks igen. Förhoppningen är att barnens vikt efter upprepade besök ska öka till det normala.
Mamonjeazye rensar ogräs i odlingskooperativet i byn Ambondro. Kooperativet har fått stöd av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO för att anlägga en brunn och bevattningssystem. Samtidigt fick medlemmarna frön som är mer tåliga gentemot torka. De har också lärt sig att plantera buskar och träd i och runt odlingarna för att hålla sanden borta.
Mies seisoo pellolla.
Dominique Raherinidamy bor i byn Zambey Abkilidonga tre kilometer från havet. Han menar att tiderna är svåra och att vissa har lämnat förfädernas trakt för att det inte längre går att överleva där. Raherinidamy hoppas att regnen ska komma snart, för i mars–april är det dags att skörda. Men han är orolig: ”Vi föredrar torka framför sandstormar. Den röda sanden förstör allting.”
Många av samhällena på södra Madagaskar är isolerade och ligger långt från varandra. Här i byn Elomaka finns inget vatten och varje morgon tvingas byborna gå tre timmar till närmaste flod, som ännu inte är uttorkad, för att hämta vatten och sedan gå tre timmar tillbaka.