Lastbilens utsmyckning berättar om målarens skaparglädje och tjockleken på ägarens plånbok. Samtidigt sprider bilarna information på vägarna till exempel om vikten av att flickorna går i skolan.
Lastbilar i skrikiga färger och fantasifulla mönster lyser i trafiken på landsvägen mellan Pakistans huvudstad Islamabad och grannstaden Rawalpindi bland nedgångna små bilskrällen och skinande nya Honda Civicar. Har det kommit en cirkus till stan? Det kanske resenären som besöker Pakistan första gången undrar – tills hen märker att alla lastbilar är lika knalliga.
Psykedeliska rikshor, bussar och lastbilar är en vanligt syn på vägarna i såväl Indien, Nepal som Bangladesh.
Överallt i Sydasien är det är populärt att dekorera fordon. Psykedeliska rikshor, bussar och lastbilar är en vanligt syn på vägarna i såväl Indien, Nepal som Bangladesh. Ändå är det ingenstans som särskilt lastbilarna är lika hejvilt utsmyckade som i Pakistan. I ändan av en dammig stig i Rawalpindi står en maskinverkstad där det monteras och målas lastbilar.
Muhammad Ishfaq i sin målfärgsfläckiga vita shalwar kamiz-tunika sitter inne i svalkan i sin lilla verkstad. Han har målat lastbilar i 35 år.
Ishfaq säger att man har målat lastbilar åtminstone sedan mitten av 1950-talet.
”Konsten fanns redan när Indien och Pakistan blev självständiga från det brittiska Indien 1947.”
Från folklig konst till skryt
Innan Pakistan blev självständigt brukade sikher och muslimer pryda sina lastbilar med bilder på guruer och sufihelgon.
Sedermera breddades motivkretsen: tillsammans med helgonbilder kunde man se allt mellan landskap, tigrar, påfåglar och flygande hästar på lastbilarnas sidor.
En säregen folklig konst växte fram med en egen stil i varje region.
”Genom att titta på lastbilen vet man varifrån den kommer”, säger Muhammad Ishfaq.
”I Peshawar har lastbilarna inte lika mycket figurer som i Rawalpindi. Därför är de inte särskilt vackra.”
Rawalpindi är känt speciellt för sina blommönster.
Oftast är bilderna skapelser av målarnas kreativitet och inspiration men vissa lastbilar avspeglar också ägarens önskemål.
”Det handlar om pengar: ju mer man har att slösa med desto stiligare är utsmyckningen”, säger målaren Rafiq Rangzad.
Dekorationerna kan sluka flera tusen euro, och det har gått kapprustning i sedvänjan.
Dekorationerna kan sluka flera tusen euro, och det har gått kapprustning i sedvänjan.
Man kan se på lastbilen som står och torkar på maskinverkstadens gård att ägaren inte har snålat med slantarna. Framför vindrutan dinglar ett väldigt radband och dörren på förarsidan är snidad i trä.
Det tar ett tiotal dagar att måla en lastbil, säger Ishfaq.
Populariteten spred sig utomlands
Dagen då Muhammad Ishfaq ger intervjun målar han en hink, inte en bil.
”En utländsk man bad mig måla hinkar och stora kistor åt honom. Han tar dem med sig till sitt hemland.”
Också Tysklands tidigare ambassadör i Pakistan lät måla sin Vespa och tog den med sig hem efter att tjänsteperioden var slut.
Redan på 1970-talet spred europeiska och amerikanska turister bilder på den pakistanska lastbilskonsten. Då var landet ännu ett populärt resmål särskilt bland hippier. I slutet av 1980-talet förstod Pakistans regering att börja organisera utställningar med den här konstarten utomlands.
Nu skramlar en spårvagn prydd med lastbilskonst fram längs gatorna i Melbourne i Australien.
I början av 2000-talet exploderade konstformens popularitet.
Nu skramlar en spårvagn prydd med lastbilskonst fram längs gatorna i Melbourne i Australien. Möbler, väskor och till och med löpskor dekoreras i samma stil.
Konsten fick nya betydelser också hemma
Tidigare var lastbilskonsten populär mest bland förarna, men efter att ha uppmärksammats utomlands blev utsmyckningen en trend också i hemlandet.
Eliten tog till sig bilderna på politiker och skådespelare och de humoristiska slagorden bak på lastbilarna och gjorde dem till ett kitschigt retromode.
Samtidigt kom olika organisationer på idén att få spridning för sina budskap med lastbilarnas hjälp. När bilarna kör varor runtomkring i hela landet kommer de samtidigt att försvara flickors rättigheter eller leta efter försvunna barn.
För chaufförerna har konsten alltjämt en egen betydelse.
Zafar Iqbal säljer prydnadsgrejer att fästa på lastbilen – till de populäraste hör en propeller som snurrar i fören. En annan är dukar som hängs i aktern.
”Den kallas paranba. I Punjab binder kvinnorna dem i sitt hår i Punjab”, förklarar Iqbal.
I Pakistan smyckas långtradarna nästan som brudar.
