Peru har allra flest dödsoffer i corona i världen i proportion till folkmängden. Det är framförallt fattiga familjer som har blivit lidande av landets svaga hälsovårdssystem.
Förstadsvyerna i Perus huvudstad Lima ger en påminnelse om fattigdomen och de stora utkomstskillnaderna. Bedrövliga slumbyar klättrar upp för bergssluttningen. De brokiga färgerna på husen piggar upp den annars karga vyn.
Vägen upp till sömmerskan Karina Coronado Cheros, 30, bostad går längs till branta trappor. Dörren öppnar sig till ett dunkelt rum. I taket hänger elledningar och några lampor. Cementen har pressats ut från väggarnas tegelfogar.
I rummet finns en dubbelsäng, ett litet matbord och en stor platt-tv. På väggen hänger en bild på maken med texten: Ulises Camilo Palacios Angulo, 14.07.1978–02.04.2021.
Cheros döda man Angulo drabbades av en coronatragedi som är typisk i Peru. Det långa och strikta utegångsförbudet ledde till att familjens inkomster tröt, och taxiförarmaken var tvungen att trotsa regeringens restriktioner och återvända till jobbet. Familjen behövde pengar till den treåriga sonen Andres mediciner och till mat.
Angulo smittades av covid-19 i mars 2021. Till en början gjorde han som många peruaner och förlitade sig på egenvårdsläkemedel från apoteket, trots att de hjälpte dåligt mot sjukdomen.
Efter att ha legat sjuk hemma i en månad behövde Angulo till slut extra syre. En syrgasflaska, som kostade över hundra euro, hjälpte inte längre än i fyra timmar och efter 20 syrgasflaskor var familjens pengar slut. Det inte fanns plats på det lokala sjukhuset, och därför valde Angulo att dö hemma.
Arbetslösa spred smittan
Fram till juli 2022 hade över 214 400 personer avlidit i covid-19 i Peru.
Det första coronafallet i Peru konstaterades den 6 mars 2020, och bara tio dagar senare hade landets regering stängt gränserna och utfärdat strikta reserestriktioner. Peru agerade snabbare än någon annan stat i Latinamerika och väckte internationell uppmärksamhet med sina åtgärder.
Peru har erfarenhet av bekämpningen av talrika epidemier i landets närhistoria, såväl kolera, zika som chikungunya.
Den lovande hanteringen av pandemin led dock ett svårt bakslag då uppskattningsvis 167 000 människor, som förlorat sina jobb i huvudstaden Lima, återvände till sina hemtrakter – i strid med myndigheternas direktiv. Många av dem tog coronan med sig hem.
Fram till juli 2022 hade över 214 400 personer avlidit i covid-19 i Peru. Det betydde 6 359 dödsoffer per en miljon invånare, då grannländernas motsvarande siffor var 2 733 döda i Colombia och 3 168 i Brasilien.
Myndigheterna i Peru har också beräknat att över 80 000 barn förlorat en eller båda sina föräldrar på grund av pandemin.
Allt som allt har Peru haft det största antalet coronadöda i världen i proportion till folkmängden, även om man måste beakta att standarden på statistikföringen och definitionen av coronadöda varierar stort mellan olika länder.
Myndigheterna i Peru har också beräknat att över 80 000 barn förlorat en eller båda sina föräldrar på grund av pandemin. Även den här siffran hör till världens högsta i proportion till folkmängden.
I hela världen har sammanlagt över fem miljoner barn förlorat en eller båda sina föräldrar i covid-19. Tre av fyra föräldrar som dött var pappor.
Hälsovårdssystemet fungerar inte
Experter förklarar den massiva coronadödligheten i Peru med att primärhälsovården är så svag. Staten har inte satsat på den offentliga hälsovården, vilket lett till att sjukhusen har brist på yrkeskunnig personal, läkemedel och utrustning.
I Peru som har 34 miljoner invånare finns det till exempel bara 1 656 intensivvårdsplatser, då det i grannlandet Colombia med åtta miljoner invånare finns 1 800 platser.
”Peru använder bara 3,3 procent av bruttonationalprodukten till offentlig hälsovård”, uppger Carlos Zegarra, expert på FN:s barnorganisation Unicefs kontor i Peru.
Andelen är låg jämfört med till exempel grannlandet Chile som avdelar 9,4 procent av bnp till sin offentliga vårdsektor. I Peru belastades hälsovården redan före coronapandemin av såväl undernäring och sedvanliga infektionssjukdomar som diabetes och andra vällevnadssjukdomar.
”Hanteringen av pandemin försvårades också av den politiska instabiliteten i landet och den snabba omsättningen av ministrar, vilket lett till ständigt skiftande handlingsdirektiv”, säger Zegarra.
En del av restriktionerna slog speciellt hårt mot den inofficiella sektorn, där uppskattningsvis 70 procent av alla Perus arbetare jobbar.
”De har inte sjukförsäkring eller arbetslöshetsunderstöd”, säger Zegarra.
Dödligheten har varit störst i de mest utsatta befolkningsgrupperna, såsom fattiga familjer i Limas förstadsområden, flyktingar från Venezuela och urfolkens samhällen i Amazonas.
Vaccinationerna framskrider
Många trodde att man kunde ta kål på viruset med att dricka stora mängden alkohol, vilket orsakade talrika dödsfall i början av pandemin.
Den stora dödligheten i covid-19 har också förklarats med hur vardagen ser ut. Två av fem peruaner saknar kylskåp och handlar därför dagligen färsk mat på marknaderna. Till följd av de täta människokontakterna eskalerade spridningen av viruset: till exempel i början av den första pandemivågen visade en undersökning i Lima att 86 procent av människorna som coronatestats på marknader bar på smittan.
Många trodde dessutom att man kunde ta kål på viruset med att dricka stora mängden alkohol, vilket orsakade talrika dödsfall i början av pandemin.
När det gäller vaccinering mot covid-19 har Peru däremot lyckats bra, påpekar Carlos Zegarra.
”Vi inledde vaccinerandet sent, men vår vaccintäckning hör till de största i regionen efter Chile och Uruguay. I dag har uppskattningsvis 85 procent av befolkningen redan vaccinerats två gånger.”
Framtidsutsikter
Karina Coronado Chero lever nu på tumanhand med sin son. Sedan mars har de fått ett månatligt understöd på 50 euro som staten beviljar barn som förlorat en förälder i coronan.
Omkring 18 000 familjer beräknas för nuvarande få det här understödet.
Familjen Chero får också stöd av centret (Centro de Dasarollo Integral de la Familia) som bedriver socialarbete bland lokala mindre bemedlade familjer. CEDIF verkar under ministeriet med ansvar för kvinnors och utsatta befolkningsgruppers ärenden.
CEDIF:s familjehandledare, psykologen Juan Manuel Riofrio besöker familjen Chero en gång i månaden och ger råd om angelägenheter i vardagen, till exempel om dagvård för sonen.
”Jag skulle vilja grunda en liten klädaffär”, säger Chero, för kortjobben som sömmerska ger inte en säker utkomst.
Nu ska hon försöka förverkliga drömmen, med goda råd av familjehandledaren.
Hembesöken är viktiga för Chero, för hon lär sig nya livsfärdigheter.
”De tjänar samtidigt som terapi. Riofrio hjälper mig att lösa problem och se framåt i livet.”
För artikeln har skribenten också intervjuat Sergio Tejada Lindo, som leder programmet INABIF (Programa Integral Nacional para el Bienstar Familiar)som står under ministeriet med ansvar för kvinnors och utsatta befolkningsgruppers ärenden.
Översättning från finska till svenska av Ditte Kronström.
