Organisationsarbete under coronapandemin hjälpte Pauliina Parviala att förstå hur stort inflytande de religiösa ledarna har i människornas vardag i Tanzania.
”Jag hade redan i flera år lett kyrkliga biståndsorganisationer och ville lära mig mer om samarbete mellan religioner. De norska kyrkornas utlandshjälp hade gjort upp ett landprogram för Tanzania som var särskilt intressant.
Syftet med landprogrammet var att föra samman företrädare för olika religioner – såväl ledare, kvinnor som unga – för att skapa förtroende mellan dem. Så småningom skulle de identifiera gemensamma problem i samhället som de skulle vilja lösa med hjälp av utvecklingssamarbete.
I december 2019 sökte man en chef för landprogrammet i Tanzania. Jag tänkte att nu måste jag söka jobbet, och så blev jag vald.
JAG BÖRJADE i Dar es Salaam i maj 2020, mitt under pandemin. Samma månad förklarade Tanzanias dåvarande president John Magufuli coronaviruset besegrat.
”I Tanzania imponerades jag av styrkan i det samarbete som de religiösa ledarna var kapabla till. Med hjälp av det kan man förändra djupt rotade sociala och politiska normer.”
Den djupt katolska Magufuli uppmanade kyrkorna att hålla sina dörrar öppna, för ’viruset var ju av Satan, så det kunde inte överleva Kristus lekamen’. Men trossamfunden – de kristna och muslimerna som de största – var oroliga. På deras sjukhus avled läkare och vårdare i allt snabbare takt och i bysamhällena gjorde präster och imamer hembesök hos insjuknade.
De religiösa ledarna dryftade hur man skulle kunna skona människoliv och föregick till slut själva med exempel genom att låta vaccinera sig mot covid-19.
I Finland skulle det inte fungera men i Tanzania har de religiösa ledarnas exempel enorm inverkan. De är de stöttepelare i sina samhällen, som hjälper människor i kris. Folk är vana vid att lita på ledarna, de lyssnar och sätter stort värde på dem.
I TANZANIA imponerades jag av styrkan i det samarbete som de religiösa ledarna var kapabla till. Med hjälp av det kan man förändra djupt rotade sociala och politiska normer.
Jag tar flickornas och kvinnornas ställning som ett exempel.
De religiösa ledarna hade fått utbildning om mänskliga rättigheter och påverkansarbete. Efter det började de tillsammans arbeta för att barnen ska få leva sin barndom i fred. De talade om barns rättigheter, barnskydd och flickornas skolgång.
Det förekom också mycket familjevåld. De religiösa ledarna kom fram till att det måste åtgärdas. Efter det har prästerna och imamerna lärt männen att de inte får slå sina fruar. Det har grundats stödgrupper för misshandlade kvinnor och de har erbjudits juridisk hjälp. Poliser och vårdpersonal har fått utbildning.
Framsteg sker, och det skulle inte vara möjligt utan utvecklingssamarbete.
I Tanzania lärde jag mig det jag rest dit för. Jag såg konkret hur trossamfundens ledare från olika religiösa traditioner ställde sig bakom mål som de kommit överens om tillsammans. Förändringar sker långsamt, men de har kommit i gång.”
Översättning från finska till svenska av Ditte Kronström.
