Text Jukka Aronen

Rysslands krig mot Ukraina försämrar matsäkerheten

De stigande priserna på spannmål och gödningsmedel leder till kris i många länder i Afrika och Mellanöstern. Om inte Europeiska unionen och dess allierade ingriper med hjälp kan det hända att empatin för Ryssland växer.

Kriget som Ryssland startade mot Ukraina i februari har redan hunnit möblera om i Europa, men konflikten har också vittgående globala konsekvenser.

Ett varsel om försämringarna kom redan i mars, då Ukrainas jordbruksminister Roman Lesjenko meddelade att ungefär hälften av landets spannmålsskörd väntas gå förlorad.

Ryssland och Ukraina exporterar tillsammans cirka en tredjedel av världens vete och en stor andel av till exempel majs, kort, raps och solrosolja.

Två tredjedelar av Ukrainas areal är uppodlad, till största delen av vintervete som sås i september–november.

Nu har en del av åkrarna, hamnarna och järnvägarna förvandlats till slagfält, vilket krymper Ukrainas export till andra länder betydligt. Detsamma kommer sannolikt att ske med Rysslands export, eftersom sanktionerna mot landet försvårar eller till och med omöjliggör handeln.

Den haltande exporten av jordbruksprodukter har en drastisk betydelse för andra länder. Ryssland och Ukraina exporterar tillsammans cirka en tredjedel av världens vete och en stor andel av till exempel majs, kort, raps och solrosolja.

Globala matsäkerheten svag sedan tidigare

Med tanke på den globala matsäkerheten kommer den sinande exporten från två jordbruksjättar vid en olycklig tidpunkt.

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO började matsäkerhets- och näringssituationen i välden visa tecken på en svag försämring redan i mitten av 2010-talet . Utvecklingen berodde främst på konflikter, ekonomisk ojämlikhet och de effekter extrema väderfenomen orsakade av klimatförändringar haft på jordbruket.

Den allra hårdaste stöten kom dock våren 2020 då coronapandemin stängde ner världen i varierande grad.

”Till exempel i många länder i Afrika stängdes gatumarknaderna och människor fick inte röra sig. Det här var till fördärv för länder där 80–90 procent av befolkningen får sitt levebröd från den inofficiella sektorn och lever ur hand i mun utan skyddsnät”, säger Laurent Bossard, generalsekreterare för gruppen SWAC som arbetar med att trygga livsmedelsförsörjningen i Västafrika och Sahel.

FN beräknar att pandemin enbart under 2021 störtade ytterligare 77 miljoner människor i extrem fattigdom runt om i världen.

Veteberoende länder är fattiga

Vetet är en kulturellt viktig matvara i synnerhet i länderna i Nordafrika och Mellanöstern men konsumeras också annanstans.

Exportproblemen som orsakas av kriget i Ukraina försämrar den globala matsäkerheten ännu mer. I synnerhet den stagnerade vetehandeln för enligt FAO:s statistik med sig svårigheter för många länder.

Vetet är en kulturellt viktig matvara i synnerhet i länderna i Nordafrika och Mellanöstern men konsumeras också annanstans.

”Till exempel i Västafrika hör vete inte till baskosten. Ändå importerar länderna i regionen vete, eftersom det billiga brödet bakat på vete äts av de allra fattigaste, i huvudsak i städerna”, säger Laurent Bossard.

Hela 26 länder importerar över hälften av sitt vete uttryckligen från Ukraina och Ryssland. En stor del av de här staterna räknas till de allra minst utvecklade LDC-länderna.

Jemen är ytterst beroende av importvete från Ukraina och Ryssland. På bilden från april 2022 lastar männen matvaror i hamnstaden Hodeida vid Röda havet. Foto: AFP/LK

Ett exempel är Eritrea som är beroende av ukrainskt och ryskt vete till hundra procent. Andra länder som i hög grad är beroende är Somalia, Libanon, Egypten, Madagaskar, Tanzania, Libyen, Demokratiska republiken Kongo, Namibia, Djibouti, Senegal, Kamerun och Mauretanien.

Coronapandemin hann höja priserna

Det kan vara svårt att hitta alterantiva vetekällor. Enligt FAO har EU och Indien mycket begränsade möjligheter att kompensera för Ukrainas och Rysslands vetenproduktion. I Kanada och USA är vetelagren ovanligt små till följd av ett dåligt skördeår.

Kriget i Ukraina försvagar också tillgången till gödningsmedel och höjer priserna på fossila bränslen.

Kriget i Ukraina försvagar också tillgången till gödningsmedel och höjer priserna på fossila bränslen.

Också de här förändringarna drabbar Afrika.

Ryssland hör till världens största producent av gödslingsmedel. De afrikanska länderna i sin tur köper nästan alla sina gödningsmedel, såsom urea, från länder utanför kontinenten.

Afrika är också speciellt beroende av fossila bränslen: transporterna sköts landvägen och en stor del av elen produceras med aggregat.

Prishöjningarna kommer utanpå de tidigare höjningar som gjordes under coronapandemin. Till exempel i Senegal höjdes brödpriset med 75 procent bara i december, säger Laurent Bossard.

”Nu är det möjligt att priset på bröd stiger flerdubbelt under de kommande månaderna.”

FAO:s statistik pekar i samma riktning. När det inflationsjusterade medelpriset på alla matvaror fram till februari hade gått upp med 50 procent från den första majmånaden under coronapandemin, har krisen i Ukraina ytterligare förvärrat takten. Bara från februari till mars gick priserna upp med 13 procent.

Bossard är oroad över situationen i Afrika.

”Oroligheter i städer som Dakar skulle inte förvåna mig när prishöjningarna gör folk rasande.”

Kriserna konkurrerar

Det skulle i princip gå att lindra de afrikanska ländernas svåra matsituation med internationell hjälp men det är lättare sagt än gjort.

Laurent Bossard varnar för att det kan uppstå en klar svacka i det humanitära biståndet och utvecklingssamarbetet under de närmaste månaderna och åren. Kriget i Ukraina höjer utgifterna för mat, energi och flyktingmottagning i många givarländer. De kommer också att avdela mer pengar till sitt försvar än förut.

En av Afrikas potentiella hjälpare är FN:s livsmedelsprogram WFP som delade ut mathjälp för 8,4 miljarder US-dollar till över hundra länder och regioner 2020.

Lapsi ratsastaa aasilla kädessään keltainen jerrykannu, taustalla naisia ja valkoisia pussisäkkejä.
Finland beviljade 26,1 miljoner euro i april för att lindra matkrisen som förvärrats av kriget i Ukraina. Utöver Jemen styrs hjälpen till olika organisationers humanitära arbete bland annat i Syrien och Somalia. På bilden som togs i mars 2002 hämtar kvinnor och barn vete, olja och socker som organisationerna delar ut som mathjälp i regionen Lahij i södra Jemen. Foto: Saleh Al-Obeidi/AFP/LK

Det återstår att ser under de närmaste månaderna om det går att öka budgeten för humanitärt bistånd eller om stödet till Ukraina sker på andra länders bekostnad.

Nu varnar WFP för att man har stora svårigheter med att leverera hjälp till 44 miljoner svältande människor i 38 länder på grund av att organisationen inte har fått tillräckliga medel av givarländerna.

Det återstår att ser under de närmaste månaderna om det går att öka budgeten för humanitärt bistånd eller om stödet till Ukraina sker på andra länders bekostnad.

Bossard säger att det redan pågår en ”konkurrens kriser emellan”, som tvingar fram svåra beslut om vem som får eller inte får bistånd.

Kan Rysslands popularitet växa i Afrika?

Den förändrade humanitära situationen har geopolitiska följder och påverkar även Afrika.

”Men inte nödvändigtvis på det sätt som Europa skulle önska”, säger Bossard.

”Nu då man inte längre ser ryska spannmålsfartyg vid Afrikas kuster kommer en del afrikaner att säga att det är en följd av vad Europa och USA har gjort. Man ser liknande åsikter i sociala medier redan nu.”

Bossard anser att det vore viktigt att EU, USA, Kanada, Japan och de andra givarländerna är närvarande i de fattiga länderna för att stödja dem i matkrisen.

”Annars får deras rykte sig en knäck, vilket vore extra skadligt i en världssituation som den här.”

Kaksi hirssiä.
Durra kommer från det tropiska Afrika. Foto: Shutterstock

Ersättande sädesslag till vetet

Laurent Bossard kan inte förutspå hur matsäkerheten ser ut om ett år, men särskilt optimistisk är han inte. Så länge konflikter och klimatförändringar fortsätter att skapa osäkerhet i världen och i Afrika blir matsäkerheten åtminstone inte bättre. 

Bossard pekar främst på konflikterna som orsak till den försämrade livsmedelsförsörjningen. Till exempel i Västafrika har man enligt honom misslyckats kollektivt. Oroligheterna, som bröt ut i Nordafrika i slutet av förra årtusendet, spred sig till Sahelområdet och därefter vidare till andra länder längs kusten.

Nu strider islamister och halvmilitära styrkor mot varandra i de sköra staterna. Bönderna måste lämna sina åkrar och tvingas själva ty sig till mathjälp.

Ändå ser Bossard också möjligheter i den nya situationen.

”Länderna i Afrika måste nu ta ställning till om det är vettigt att importera vete. Skulle det vara möjligt att ersätta vetet med grödor som är åtminstone delvis lokala, såsom hirs och majs? Omständigheterna i Afrika är överlag strålande för jordbruk, bara kontinenten inte gång på gång översköljdes av konflikter och andra olyckor som väller in likt tsunamier.”


Inbördeskriget försämrade matsäkerheten i Jemen

I Jemen mittemot Somalia i Adenviken har det varit krig sedan 2014. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO uppger att över 45 procent av jemeniterna lider av undernäring. Omkring hälften av befolkningen omfattas av något slags mathjälp.

Liksom i de andra länderna i Mellanöstern och Nordafrika består största delen av jemeniternas kalorier av veteprodukter, som bakas på i huvudsak importerad vete. Enligt FAO:s statistik kom över 40 procent av det importerade vetet från Ukraina och Ryssland 2021. I praktiken är beroendet ännu större, för en del av vetet köps via tredje länder.

Enligt FAO:s statistik kom över 40 procent av det importerade vetet från Ukraina och Ryssland 2021. I praktiken är beroendet ännu större, för en del av vetet köps via tredje länder.

Jemen har av tradition varit självförsörjande i fråga om jordbruksprodukter. Efter oljeboomen på 1970-talet blev det dock vanligare att importera vete, eftersom en stor del av arbetskraften i landet lämnade jordbruket för att bli gästarbetare i länderna vid Persiska viken. Man tog också i bruk konstbevattning i jordbruket, vilket minskade grundvattenreserverna.

Inbördeskriget har försvårat all ekonomisk verksamhet och fått landets ekonomi att vackla. Under 2018–2020 var importen redan 85 procent högre än den var 2003–2005. I dag är värdet av importen sexfaldigt i förhållande till exporten.

År 2022 kommer det internationella humanitära biståndet till Jemen sannolikt att minska eftersom givarländerna kämpar bland annat med coronapandemin och flyktingvågen från Ukraina. Givarländerna lovade en fjärdedel lägre summor än i fjol under finansieringsomgången i mars.


Egyptisk matkultur förstärker veteberoendet

Enligt Internationella forskningsinstitutet i livmedelspolitik (IFPRI) har egyptierna fått 35–39 procent av sina kalorier från vete de senaste åren.

Den nordafrikanska jättestaten Egypten köper in över 60 procent av sitt vete från utlandet. Det gör Egypten till världens största veteimportör: hela 12–13 miljoner ton vete importeras för att täcka behovet hos de över hundra miljoner invånarna. Ungefär 75 procent av vetet har kommit från Ukraina och Ryssland.

Egypten har lagt ut cirka tre miljarder amerikanska dollar på veteimporten årligen. Till följd av prishöjningarna beräknar IFPRI att beloppet kommer att stiga till närmare sex miljarder dollar.

Tre fjärdedelar av det importerade vetet har använts till det traditionella brödet baladi som delas ut till miljontals fattiga med hjälp av statliga subventioner.

Tre fjärdedelar av det importerade vetet har använts till det traditionella brödet baladi som delas ut till miljontals fattiga med hjälp av statliga subventioner. Nu äventyras programmet av att priset på veteimporten i värsta fall kan fördubblas.

Egyptens beroende av spannmålsimport har ökat kraftigt under de tre senaste decennierna. Importen har vuxit snabbare än den inhemska produktionen.

Enligt IFPRI är förklaringen till Egyptens veteproblem att landet varit oförmöget att anpassa sig till den växande konsumtionen. De egyptiska jordbrukarna odlar vete relativt effektivt men i dagens läge vore det ohållbart att utvidga odlingsarealerna eftersom till exempel hanteringen av vattenresurserna inte har anpassats till de utmaningar som klimatförändringarna orsakar.

En annan orsak är egyptiernas matvanor som tvingar regeringen att fortsätta sin ohållbara vetepolitik. En egyptier konsumerar i medeltal 145 kilo vete per år, vilket är över det dubbla jämfört med medeltalet i världen. Det här syns i övervikt och andra problem som orsakas av den felaktiga näringen.


Politisk oro i Sudan höjer matpriserna

I Sudan är vete den vanligaste kalorikällan näst efter durra. Bara omkring 15 procent av vetet odlas i Sudan, resten köps från utlandet. Omkring 35 procent av importen kommer från Ukraina och Ryssland. Veteimporten kostar regeringen cirka 500 miljoner amerikanska dollar om året.

Vetekonsumtionen har vuxit i snabb takt i Sudan under de senaste årtiondena. Det här har skett särskilt i stadsregionerna där 35 procent av befolkningen bor. Förändringen har påskyndats av snabb befolkningstillväxt och allt vanligare bröd- och vetebaserade matvanor.

Under de senaste åren har prishöjningar på baladi-brödet lett till demonstrationer, trots att staten försökt hålla priserna nere på konstgjord väg med hjälp av subventioner.

Under de senaste åren har prishöjningar på baladi-brödet lett till demonstrationer, trots att staten försökt hålla priserna nere på konstgjord väg med hjälp av subventioner.

Efter de omfattande massprotesterna i december 2018 följde ett maktskifte, där president Omar al-Bashir störtades efter att ha regerat i över 30 år. Därefter följde en militärkupp i oktober 2021.

Den allmänna politiska instabiliteten rubbar också matproduktionen. Bristen på utländsk valuta och importrestriktionerna som hänger samman bidrar till att hålla vetepriset på hög nivå.

Hektarskördarna i Sudan har varit förhållandevis små och någon förändring är inte i sikte. Det går inte att utvidga odlingsarealen, för åkrarna behövs för andra grödor som garanterar en bättre avkastning. Internationella forskningsinstitutet i livmedelspolitik (IFPRI) rekommenderar mera durra- och hirsodling i Sudan för att förbättra livsmedelsförsörjningen.

I januari i år slopade regeringen vetesubventionerna helt. Mellan juli 2021 och februari 2022 gick vetepriset upp med 112 procent i Khartoum. Prishöjningarna har drabbat i de fattiga i städerna hårdast.