Nepal utvecklas med migranternas pengar

Nästan var femte nepales jobbar utomlands och skickar hem sin lön till familjen. Pengarna har skapat arbetstillfällen och bekämpat fattigdomen i landet.

Den lilla hängbron i Dharchula vid gränsen mellan Nepal och Indien överskred nyhetsgränsen i september i fjol då portarna beklädda med grön korrugerad plåt i vardera broändan öppnades för 20 minuter. En nepalesisk familj som bott i Indien tilläts ta sig över, så att de kunde föra sin en månad gamla baby till sjukhuset.

Under coronapandemin har det varit sällsynt med fri passage över gränsen mellan Nepal och Indien. I slutet av januari förändrades allt på en dag då gränsen öppnades helt och hållet. Trycket på att öppna den hade varit massivt men beslutsfattarna handlade inte förrän coronaläget klart hade förbättrats på bägge sidor om gränsen.

Nepalesiska migranter reser inte bara till Indien, utan har sedan mitten av 1980-talet också sökt sig till Malaysia, Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Kuwait och Qatar.

Den över 1 700 kilometer långa gränsen hann vara stängd rekordlänge, ända sedan mars i fjol. I normala fall är den helt öppen och medborgare i båda länderna kan passera fritt utan några som helst kontroller.

I synnerhet nepaleserna har utnyttjat de möjligheter som den öppna gränsen fört med sig; enligt inofficiella beräkningar arbetar upp till en miljon nepaleser i Indien. En stor del är säsongarbetare på odlingar och reser hem till Nepal då och då. Andra jobbar som hembiträden eller på byggen i städerna.

Coronan drabbar migranterna

Arbetandet utomlands har haft stor inverkan på Nepals ekonomi. 

”Under de senaste tio åren har de nepalesiska migranternas hemskickade pengar varit i storleksklassen 25–30 procent av landets bruttonationalprodukt”, säger Lorena Lando, som leder Internationella migrationsorganisationen IOM:s byrå i Nepal.

Nepalesiska migranter reser inte bara till Indien, utan har sedan mitten av 1980-talet också sökt sig till Malaysia, Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Kuwait och Qatar, där de har deltagit i bygget av stadionanläggningarna för fotbolls-VM 2022.

Återvändande arbetare på internationella flygplatsen i Katmandu 2016.

Coronapandemin satte dock stopp för nepalesernas migration ut i världen. Enligt Lando har det här orsakat ett stort bortfall i penningströmmarna från utlandet. 

”Normalt beviljar Nepal omkring 300 000 nya arbetstillstånd till utlandet. År 2020 rasade antalet till 20 000.”

Nepaleser råkade i svårigheter världen över – inte bara i Indien, där nedstängningen ledde till att migranter hamnade på gatan, utan bostad och utan utkomst. 

Nepaleser råkade i svårigheter världen över – inte bara i Indien, där nedstängningen ledde till att migranter hamnade på gatan, utan bostad och utan utkomst. 

I juli och i september i fjol landade humanitära flyg med tusentals nepaleser ombord i huvudstaden Katmandu. De flögs hem från andra länder där de sagt upp sig eller förlorat sitt arbete.

”Många som återvände på grund av coronan planerar nu att resa tillbaka. De återvänder inte av kärlek till det andra landet utan för förtjänstmöjligheternas skull”, säger Lando.

Inbördeskriget drev folk utomlands

Nepaleser har också tidigare tvingats emigrera av många olika orsaker, bland annat missväxtår och inbördeskriget som härjade 1996–2006.

Inbördeskriget bröt ut när den maoistiska gerillan, som var missnöjd med kungahusets makt, inledde en folkresning mot vad de kallade det feodala systemet.

Den ekonomiska utveckling, som hade börjat spira efter att monarkin öppnat upp samhället och ekonomin i början av 1990-talet, gick i stå på grund av kriget. I synnerhet i västra Nepal kväste konflikten befolkningens möjligheter att förbättra sina levnadsförhållanden. Den ekonomiska ojämlikheten växte och drabbade förutom de västra regionerna också de lägsta folkgrupperna i det gamla kastsystemet.

Betydelsen av de nepalesiska migranternas hemskickade pengar började raka i höjden 2002, då monsunregnen förblev knappa, inbördeskriget eskalerade och den ekonomiska tillväxten var negativ.

År 2005 försökte kungen återta hela makten åt sig själv, vilket fick partierna att alliera sig mot monarkin. Året därpå ingicks ett fredsavtal och Nepal blev republik som fick en ny grundlag 2015.

Fattigdomen minskade i rekordfart

En hushållsundersökning som publicerades 2011 visade att fattigdomen i Nepal hade gått ner med hela 40 procent från de första krigsåren. Mellan 2004 och 2011 minskade fattigdomen i en takt som hörde till de snabbaste i världen.

Utvecklingsklivet syntes i nepalesernas vardag. Under perioden 1996 till 2011 ökade andelen hushåll som var anslutna till elnätet från 14 till 70 procent. Andelen nepaleser som hade toalett eller avträde i eller i anslutning till sitt hus gick upp från 22 till 56 procent. Andelen som hade tillgång till kranvatten ökade från 33 till 44 procent.

Utvecklingen avstannade inte 2011. I dag har redan 94 procent av befolkningen elektricitet och 91 procent har tillgång till rent vatten. Alla använder toaletter eller avträden.

Även hälsovården har förbättrats. Ännu 1975 dog vart fjärde levande fött barn före sitt femte levnadsår. År 2019 var den här barndödligheten bara omkring tre procent. 

Barn på gården till Shree Panchamukh-skolan i byn Panchamukhi Bazar i östra Nepal.

Omvälvningen har utvidgats till skolorna. Under monarkin inledde två tredjedelar av åldersklassen första skolstadiet, nu är andelen 96 procent. År 2019 gick 62 procent av årsklassen på andra stadiet. Flickorna nådde samman skolgångsnivå redan 2013.

Åtta miljader dollar

Den framgångsrika utvecklingen bottnar starkt i de stora summor som nepaleser som arbetar utomlands skickar hem till sina familjer.

I normala fall jobbar cirka fem miljoner nepaleser i utlandet, vilket är nästan en femtedel av landets befolkning på 28 miljoner.

I normala fall jobbar cirka fem miljoner nepaleser i utlandet, vilket är nästan en femtedel av landets befolkning på 28 miljoner. Man har beräknat att minst en familjemedlem i nästan hälften av hushållen har arbetat utomlands för att förtjäna pengar. 

Varje år skickar migranterna omkring åtta miljarder US-dollar hem till Nepal. Det verkliga beloppet är svårt att uppskatta, eftersom en del av pengarna kommer på inofficiella väger främst över den obevakade gränsen mellan Nepal och Indien.

I Nepal har de här miljarderna skapat jobb utanför lantbruket genom att människor använt pengarna från utlandet till utbildning, hälsovård, renovering av hemmen eller till exempel byte av bostad. Penningförsändelserna har gynnat bland annat bankverksamheten, utbildningssektorn, restaurangbranschen och bostadsmäklarna.

Nepals utvecklingsmodell avviker från många andra utvecklingsekonomier, i vilka ekonomin och produktiviteten växer då folk flyttar från landsbygden in till städerna för att arbeta inom tjänstesektorn och industrin. I Nepal flyttar landsbygdsbefolkningen utomlands med en gång eftersom det inte finns arbete för dem i städerna.

Nepaleser i arbetsför ålder har sökt sig till utlandet i så stora mängder att det ställvis lett till en brist på arbetskraft. Det här har i sin tur höjt lönerna i hela landet. Hushållsundersökningarna visar att lönerna steg med hela 4,2 procent per år mellan 1996 och 2011.

Enligt Världsbankens beräkningar har de hemskickade pengarna minskat fattigdomen med ungefär 27 procent. En ännu större orsak till utvecklingen är arbetskraftsbristen och den påföljande höjningen av lönerna.

Minskat biståndsberoende

Nepal hade inte varit förmöget till sitt massiva utvecklingsliv endast med de pengar som migranterna skickat hem. En del av förtjänsten tillfaller de reformer i samhället som inleddes efter inbördeskriget. Landet har gått över till demokrati med flerpartisystem och förvaltningsapparaten har reformerats. Grundlagen från 2015 främjar jämställdhet och minst en tredjedel av varje partis parlamentsledamöter ska vara kvinnor.

Nepal har tagit emot understöd från utlandet sedan 1950-talet, och även Finland inledde ett bilateralt samarbete redan i början av 1980-talet. Under de tre senaste årtiondena har dock utvecklingssamarbetets andel av bruttonationalinkomsten minskat från drygt tio till fem procent.

Nu vill den nepalesiska regeringen höja landet till ett lägre medelinkomstland. 

Utmaningar saknas dock inte. Den nepalesiska demokratin är alltjämt skör och politiken konfliktladdad när den är som värst och regeringarna kortlivade. Det förbjudna kastsystemet lever kvar och upprätthåller ojämlika strukturer. Över 40 procent av befolkningen är daliter och adivasi-janajater, som fortfarande tvingas kämpa för sina rättigheter och ställning i samhället.

Nepal är också utsatt för naturkatastrofer. Våren 2015 drabbades landet av kraftiga jordbävningar, som enligt Världsbankens beräkning ledde till att upp till en miljon nepaleser föll under fattigdomsgränsen.

Klimatförändringen påverkar i sin tur monsunregnen som är en förutsättning för jordbruket och därmed den nepalesiska ekonomin. De avvikande regnperioderna och den stigande medeltemperaturen försvårar jordbruket och gör det svårare att trygga livsmedelsförsörjningen.

Inte bästa möjliga modellen

Lorena Lando på IOM ser inget alternativ till utvecklingsmodellen som bygger på migranternas hemskickade penningförsändelser, åtminstone inte i en nära framtid.

”Det vore dock bra om migration bara skulle vara ett alternativ bland många – inte ett påtvingat val då det inte finns något annat.”

”Det vore dock bra om migration bara skulle vara ett alternativ bland många – inte ett påtvingat val då det inte finns något annat.”

Även Världsbanken ser den migrationsbaserade modellen som sårbar, eftersom de medel som skickas till hushållen inte ökar de offentliga investeringarna och inte gör ekonomins struktur mångsidigare.

Inte heller de arbetstillfällen som skapats inom tjänstesektorn med utländska pengar ökar ekonomins produktivitet nämnvärt. Och då en stor del av den arbetsföra befolkningen bor utomlands finns det ingen press på regeringen att förbättra situationen.

Många tror dock att den rådande modellen går att förbättra. 

Lando anser att de färdigheter och kontakter som de hemvändande migranterna förvärvat utomlands skulle kunna utnyttjas bättre än vad man gör nu. Samtidigt skulle de som ger sig iväg dra nytta av en högre utbildning som skulle ge dem bättre avlönat arbete.

IOM satsar hårt på yrkesutbildningen för unga, vilket också skulle göra Nepals ekonomi mer mångsidig.

Nepals regering har också börjat förbättra migranternas situation. Regeringen har bland annat ingått bilaterala avtal med länder som tar emot migranter för att få bukt med människorättskränkningarna i dem.

”Under historiens gång har regeringen kanske inte ägnat de hemskickade pengarnas betydelse tillräcklig uppmärksamhet. Men nu händer det”, säger Lando.

TEXT JUKKA ARONEN FOTO NIRANJAN SHRESTHA/AP/LK, PÄIVI ÄNGESLEVÄ/SPR ÖVERSÄTTNING DITTE KRONSTRÖM

Skribenten är frilansjournalist.

Den översta bilden är från staden Janakpur 2016.

Liity Kehitylehden uutiskirjeen tilaajaksi ja saat uusimmat uutiset suoraan sähköpostiisi.

Tilaa uutiskirje