Coronapandemin gjorde att många länder flyttade skolundervisningen från klassrummen ut på nätet. Nu vill allt fler länder utveckla de nya digitala verktygen till stöd för inlärningen.
”Vi måste skapa en värld där lärarna är superstjärnor.”
”Vi måste fundera på hur vi ska göra lärandet till ett fascinerande äventyr som väcker barnens iver för resten av deras liv.”
– Angeles Cortesi
Så säger Angeles Cortesi, som leder det centrum för innovativt lärande som FN:s barnorganisation Unicef grundade i Helsingfors i fjol.
”Vi måste fundera på hur vi ska göra lärandet till ett fascinerande äventyr som väcker barnens iver för resten av deras liv.”
I spåren av coronapandemin har den så kallade lärokrisen bara blivit djupare. Enligt Världsbanken förstod 57 procent av tioåringar i låg- och medelinkomstländer inte enkel skriven text före pandemin. År 2022 hade deras andel stigit till 70 procent.
Det är den här utmaningen Unicef och många andra läromedelsproducenter försöker svara på genom att tillhandahålla digitala verktyg för lärare.
Under pandemin flyttade nästan alla länder sin skolundervisning från klassrummen ut på nätet. Enligt Cortesi investerade de i digitalt lärande. Samtidigt började många företag utveckla nya koncept på området.
Ändå utnyttjas det nätbaserade lärandets möjligheter bara marginellt, konstaterar Frank van Cappelle, äldre sakkunnig i digitalt lärande på Unicefs huvudkontor i New York.
”Det som i typiska fall finns på plattformarna är digitaliserade läroböcker, videoupptagningar av föreläsningar och Powerpoint-presentationer.”
Smarttelefonen som hjälp i skolgången
I början av pandemin var digitala verktyg helt okända för många elever och lärare i Moçambique, säger Sarita Monjane Henriksen, som arbetar som chef för internationella relationer vid pedagogiska universitetet i Maputo.
”Pandemin tog oss alla på sängen. Alla hade inte en dator eller en pålitlig nätuppkoppling hemma hos sig.”
”Pandemin tog oss alla på sängen. Alla hade inte en dator eller en pålitlig nätuppkoppling hemma hos sig.”
– Sarita Monjane Henriksen
Men de unga var aktiva på meddelandetjänsten Whatsapp, så många lärare började använda den i undervisningen.
”Vi gav instruktioner och delade ut uppgifter, som eleverna returnerade på Whatsapp”, berättar Monjane Henriksen.
Den moçambikiska utvecklingsorganisationen ADPP hade däremot redan erfarenhet av digitala lärmiljöer, som man undervisade lärare i på sitt institut ISET, säger projektsamordnare Frederico Cossa.
”Vi kunde fortsätta undervisningen nästan som vanligt.”
I dag har även många universitet i Moçambique webbplattformar, men enligt projektsakkunnig Priscila Esquinal innehåller de mest bara läromaterial.
”På vår plattform kan man ge och lämna in uppgifter och samtala med lärarna.”
Under de senaste åren har kommunikationsteknologin blivit billigare och även i Moçambique kan man köpa en kinesisk smarttelefon för 10–20 euro. Ett datapaket med 30 gigabyte kostar kring 15 euro och i sparsam användning räcker det i flera månader.
”Visserligen kan också de här utgifterna vara för höga på landsbygden”, säger Esquinal.
På landsbygden är smarttelefonernas nätförbindelser dessutom ställvis långsamma och opålitliga.
Fokus från lärare till elev
Sarita Monjane Henriksen vid pedagogiska universitetet ser stora potentiella fördelar med digitala verktyg. På universitetet kan distansförbindelser till exempel användas till att evaluera undervisning och handleda slutarbeten.
Hon har besökt Jyväskylä yrkeshögskola och Lapplands universitet, som har ett utvecklingssamarbetsprojekt kring utveckling av undervisningen tillsammans med pedagogiska universitetet i Maputo och organisationen ADPP:s institut ISET.
Det gemensamma projektet fokuserar inte bara på digitalisering för också de traditionella undervisningsmetoderna behöver utvecklas. I projektet Tepate strävar man efter elevcentrering, och försöker komma bort från den gamla modellen där läraren föreläser vid svarta tavlan inför en enorm samling barn, som kopierar det läraren säger i sina häften.
”Tidigare tänkte man att läraren är centrum för lärandet och den auktoritet som studerande lyssnar på som oskrivna blad”, säger Monjane Henriksen.
”I projektet försöker vi också få in mera övervakad praktik i lärarutbildningen, som i övrigt är mycket teoretiskt”, säger Frederico Cossa.
Nätbaserat lärande tillhör alla
Frank van Cappelle på Unicef anser att en digital miljö kan tillföra undervisningen och lärandet mycket mervärde, till exempel spel som stöder inlärningen. Han beklagar dock att uppskattningsvis var tredje webbplattform har lagts ner eller lämnats utan underhåll nu när barnen återvänt till klassrummen efter coronapandemin. Resten av plattformarna fungerar dåligt med smarttelefon eller utan nätuppkoppling.
Det här problemet vill Unicef och FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur Unesco försöka lösa med sitt projekt Gateways to Public Digital Learning, som siktar på att göra digitalt lärande till en offentlig nyttighet som är tillgänglig för alla. Lärmiljöerna ska vara fungerande och lockande plattformar som stöder det traditionella lärandet i klassrummen. De ska också fungera i förmånliga mobiltelefoner.
Lärmiljöerna ska vara fungerande och lockande plattformar som stöder det traditionella lärandet i klassrummen.
Unicef har en sådan plattform, Learning Passport, som är i bruk i 30 länder.
Liksom i de andra länderna i Afrika söder om Sahara är svaga inlärningsresultat ett problem också i Moçambique. På landsbygden består utmaningen i att tillmötesgå den snabbt växande befolkningens utbildningsbehov. De svaga resultaten beror också på att barnen senast från tredje klassen uppåt går i skola på portugisiska, inte sitt eget modersmål.
I Moçambique har Unicef för avsikt att testa en digital lärmiljö för ettor och tvåor i Maputo i undervisningen i matematik och portugisiska. Senare är det tänkt att utvalda landsortsskolor ska få provanvända surfplattor som drivs med solenergi.
Spelindustrin som modell
Digitala lärmiljöer utnyttjar i hög utsträckning koncept som är bekanta från spelindustrin, så även Unicefs Learning Passport. Angeles Cortesi på Unicef säger att spelindustrin vet hur de ska hålla kvar människors intresse.
Lärarna drar nytta av att spelen kopplas till datauppföljning och artificiell intelligens. Ett exempel är det finska spelet Eduten, där läraren kan följa med vilka elever som klarar av sina matematikuppgifter och vilka som halkar efter – och därför behöver mera stöd. Eduten är i användning i över 50 länder, bland annat i Mongoliet, Vietnam och Indien.
Utöver matematik kan spel också användas till att stödja språkinlärning i klassrummet, säger Frank van Cappelle. Unicef har tagit fram spelet Akelius som används i 13 länder.
”Akelius riktar sig i synnerhet till flyktingar och invandrar, för att de ska lära sig värdlandets språk. Det utvecklades ursprungligen för de syriska flyktingbarnens behov i Grekland: det är bra om barnen lär sig det lokala språket snabbt.
Kanske artificiell intelligens tar hand om lektionerna redan inom de närmaste åren, men barnen kommer alltid att behöva en vuxen som stöder, handleder och hjälper dem att lära sig tillsammans.
Cortesi anser att digitala verktyg ändå inte helt kan ersätta människan. Kanske artificiell intelligens tar hand om lektionerna redan inom de närmaste åren, men barnen kommer alltid att behöva en vuxen som stöder, handleder och hjälper dem att lära sig tillsammans.
Å andra sidan stöder inte allt slags spelande inlärningen, påpekar Angeles Cortesi. Spelindustrin är en digital djungel, där det är svårt att skilja mellan goda och dåliga verktyg.
Lyckligtvis forskas det också i spel. Ett exempel är det finska Spel-Ett, vars utveckling baserar sig på 300 forskningsartiklar. Det hjälper barnen att gestalta hur bokstäver och språkljud motsvarar varandra. Numera lär sig barn läsa med hjälp av Spel-Ett redan i 17 länder.
Spel-Ett utvecklades vid Jyväskylä universitet i samarbete med Niilo Mäki-institutet i början av 2000-talet. Professor Ulla Richardsons forskningsgrupp, som på den tiden ledde den internationella lanseringen av spelet, arbetar i dag med spelet Lukukupla (”Läsbubblan”). Det tar sikte inte bara på den grundläggande läsfärdigheten utan också på att förbättra elevernas läsförståelse.
”Vi lär oss hela tiden mer om läsfärdigheten. Vi får exakt information om processen och om vad som sker under den.”
Många kommersiella spelbolag verkar i länder där människor, skolor och myndigheter har råd att betala för spelen. I Afrika betyder det här de ledande ekonomiska stormakterna, det vill säga Sydafrika, Kenya och Nigeria.
I skolorna i Moçambique spelas det inte särskilt mycket, åtminstone inte i undervisningen.
”Det kanske lyckas i en del privatskolor, medan det i vanliga landsbygdsskolor inte alltid finns ens väggar”, säger Priscila Esquinal.
Översättning från finska till svenska av Ditte Kronström.
