Det viktigaste i utvecklingsarbete är att se systemet, alltså förstå helheten, säger Rilli Lappalainen. Det är det hållbar utveckling i hög grad handlar om.
Är Rilli Lappalainen kvinna eller man? Den frågan ställs i tidningen Vauvas diskussionsforum där nästan allt mellan himmel och jord tas upp.
Rilli Lappalainen drar på munnen.
Stereotyperna inskränker bilden av världen, fast man i större utsträckning borde våga se ”utanför boxen”.
”Det kan inte vara sant. Har folk inget annat att fundera på?”
Blotta tanken förfärar Lappalainen. Han tycker att frågan stärker stereotypen om människan. Att det finns vissa konservativa namn och kön. Stereotyperna inskränker bilden av världen, fast man i större utsträckning borde våga se ”utanför boxen”.
Sedan berättar han att han började kallas Rilli då han fick glasögon när han gick i trean i lågstadiet. Rilli kändes genast rätt, och sedan dess har han inte använt sitt förnamn.
”Jag berättar inte ens vad jag heter”, konstaterar Lappalainen.
Han arbetar som direktör för hållbar utveckling vid Fingo, takorganisationen för finländska utvecklingsorganisationer, och tillbringar sina sista dagar på sin arbetsplats i Sörnäs i Helsingfors. Han ska övergå till att bli tf. verksamhetsledare för Demo Finland som är en samarbetsorganisation för riksdagspartierna.
”Men jag ska bara vara där i sju månader”, betonar han.
”Eftersom Demo ägs av de politiska partierna kommer det att bli väldigt intressant.”
Hållbarhet som drivkraft
Sjutton år som generalsekreterare för Kehys, EU-föreningen för utvecklingsorganisationer, och därifrån till Fingo som expert på hållbar utveckling 2018.
”Hållbar utveckling har alltid varit min drivkraft.”
Det konstaterar Rilli Lappalainen entydigt. Hållbarhet rotade sig i hans tankesätt redan som barn. Hemma betonade man att människan inte kan leva så att hon förstör miljön. Man måste tänka på andra än sig själv, ta hand om naturen och andra människor.
”Man överger ingen”, sammanfattar han.
Den här principen från barndomen upprepas också i Agenda 2030, FN:s globala mål för hållbar utveckling. Lappalainen förklarar att människor måste försöka leva tillsammans och verka för det gemensamma bästa, och till exempel fatta hållbara beslut.
”Lärandet hänger inte på pengar och är också viktigt för den psykiska hälsan. Medborgarorganisationerna stöder informellt lärande så att alla ska ha möjlighet att delta i samhällets verksamhet.”
Vara aktiva medborgare alltså.
Vid Fingo har Lappalainen försökt påverka de globala strukturerna för att de ska bli rättvisare. Som exempel tar han Agenda 2030. Han var med i förhandlingarna om delmål 4.7 för utbildningsmålet, som för första gången beaktar kunskaper och färdigheter som man lär sig på andra ställen än vid en läroanstalt.
”Livslångt lärande. Man kan till exempel lära sig via media eller en kompis”, förklarar han.
”Så blir man bättre på att hantera nya saker och fatta smarta beslut. Lärandet hänger inte på pengar och är också viktigt för den psykiska hälsan. Medborgarorganisationerna stöder informellt lärande så att alla ska ha möjlighet att delta i samhällets verksamhet.”
Aktiv i organisationer
Pappa var byggnadsingenjör, mamma sömmerska. Hemma i Tammerfors centrum ”gjorde vi alltid något med händerna”, så det var naturligt att Rilli Lappalainen studerade till snickare.
”Till modellsnickare. Det kräver mer precision än vanligt snickeriarbete.”
Därefter studerade han till byggnadsingenjör.
Vid sidan av allt detta fanns scoutingen, en kär hobby som tog honom till olika utvecklingsländer. Först till Zambia för ett utvecklingsprojekt som Finlands Scouter hade där, sedan till Nepal, där man reparerade skador efter en naturkatastrof. I Senegal arbetade han som projektkoordinator.
Under de åren visade det sig att det inte var ”hans grej” att vara ingenjör.
”Jag är supertacksam för att jag har fått leva i olika världar. Ingenjörsmässigt tänkande har sina fördelar, det är ett förnuftigt sätt att tänka. Vi måste också förstå helheten”, säger han. Foto: Liisa Takala
”När Finland anslöt sig till Europeiska unionen började utvecklingsorganisationerna fundera på att det skulle vara bra med en gemensam EU-förening. Jag startade den ensam, och drack kaffe hos säkert hundra organisationer.”
”Jag är supertacksam för att jag har fått leva i olika världar. Ingenjörstänkandet är till nytta, det är rationellt. Man måste också förstå det större sammanhanget. Någon sa att jag ser världen som ett ekosystem och förstår hur olika människor fungerar.”
Och det har varit till nytta, tillägger Lappalainen.
Han började studera internationell politik vid Tammerfors universitet. Studierna ”drog ut på tiden” på grund av organisationsarbetet. Från Finlands Scouter övergick han till CIMO (Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete), och därifrån till Dagsverke.
”Vid CIMO fick jag bekanta mig med EU”, konstaterar han.
”När Finland anslöt sig till Europeiska unionen började utvecklingsorganisationerna fundera på att det skulle vara bra med en gemensam EU-förening. Jag startade den ensam, och drack kaffe hos säkert hundra organisationer.”
Gör din röst hörd
År 2002 uppstod Kehys som utredde hur EU:s utvecklingspolitik ser ut och hur Finland borde förhålla sig till den. Som väntat blev Rilli Lappalainen invald i ledningen.
Följande år bildades CONCORD, en takorganisation för europeiska utvecklingsorganisationer, som hade som mål att stärka organisationernas gemensamma röst i EU. Takorganisationen fokuserade på hållbar utveckling. Lappalainen leder den nu under en andra treårsperiod.
Han anser att organisationernas inflytande på EU:s utvecklingspolitik har ökat.
”Resultatet är bättre ju mer dialog man för.”
Målen för hållbar utveckling framskred bra tills coronapandemin kom och fick dem att backa med tjugo år. Det finns andra orsaker till det också, till exempel ojämlikhet, staternas skuldsättning, klimatförändringen och förändrad geopolitik, säger Lappalainen. Han konstaterar att anfallskriget i Ukraina återställde den nordliga och sydliga indelningen av världen och att globala samarbetsforum inte kan fungera fullvärdigt.
”Begränsningarna har blivit fler, demokratin har urholkats”, säger han.
”Men man får inte ge upp. Hållbara levnadsvanor och lösningar är nämligen den bästa livboj det internationella samfundet har. Målen för hållbar utveckling kräver långsiktigt samarbete. Vi har kommit halvvägs, och nu börjar tröttheten märkas av.”
Därför behövs påverkansarbete mer än någonsin, konstaterar Lappalainen.
”Jag vill åstadkomma förändring i samhället. Jag har en inre drivkraft och brinner för att världen ska vara bättre när jag lämnar den än vad den var när jag kom hit.”
”Nyckeln är att känna många människor runt om i världen och förstå hur system som EU och FN fungerar. Då vet man vilka roller människor har. Jag kan tala så att det jag säger väcker intresse, och jag vet vem jag ska ringa om vad. Men man kan inte bara utnyttja kontaktnätet, man måste också sköta om det. Det är bra att hjälpa andra så mycket som möjligt.”
När det gäller påverkansarbetet säger han att han trivs som ”fisken i vattnet”.
”Jag vill åstadkomma förändring i samhället. Jag har en inre drivkraft och brinner för att världen ska vara bättre när jag lämnar den än vad den var när jag kom hit.”
Systematisk förändring
På en filmduk syns en teckning av en box där människor tittar på ett föredrag på en blädderblockstavla. En av dem öppnar dörren till boxen, tittar ut på oredan i världen och säger: ”Alltså…”
Det är Rilli Lappalainen som visar upp teckningen. Som bäst pågår den årliga introduktionsdagen för aktivitetsgruppen för unga vid Finlands kommission för hållbar utveckling. Lappalainen är en av de återkommande talarna och presenterade sig själv för de unga vuxna som en ”veteran inom hållbar utveckling”.
Temat är detsamma som förra året: Hållbarhet och systemicitet.
”System är att förstå helheten, förmågan att se flera saker samtidigt. Ser man skogen för alla träd? Det räcker inte att man koncentrerar sig på barren, man måste åtminstone se en gren. Men inte heller det räcker, eftersom trädet är en del av ett system, en del av skogen där det finns andra växter.”
De unga lyssnar. Lappalainen fortsätter.
”Det väsentliga är att se helheten så att man kan förstå intressena i bakgrunden och dynamiken, hur saker och ting förs framåt. Det är det hållbar utveckling i hög grad handlar om.”
Som exempel kan man också ta utvecklingsprojekt som Lappalainen kallar ”ingenjörskonstens mästarprov”. När ett projekt planeras förväntas saker och ting framskrida linjärt. Men det gör de sällan, för det verkliga livet är ”ett virrvarr av olika händelser”.
Därför måste man ha en tydlig ledande tanke i utvecklingsarbetet.
Men enligt Lappalainen räcker inte det heller. Han anser att man måste stiga upp från projekt- och programnivå till samhällsnivå för att kunna förstå helheten.
Hållbart liv
Rilli Lappalainen försöker leva som han lär. Han använder kollektivtrafik, återvinner och kompenserar för varje flygresa, oavsett om det är fråga om arbete eller semester.
”Människor är beroende av varandra. Vi måste hitta sätt att agera tillsammans, det är ett faktum, och jag hoppas att det skulle vara en drivkraft för de politiska beslutsfattarnas åtgärder.”
Han har ingen bil.
”Jag är inte vegan. Jag försöker dock att undvika kött.”
Världens framtid gör honom betänksam. Om några decennier kommer Asien och Afrika att stärkas ekonomiskt och befolkningsmässigt. Hur kommer Europa att klara sig? Nationalismen växer, bara de egna behoven intresserar. Det är en kortsiktig väg, säger Lappalainen.
”Människor är beroende av varandra. Vi måste hitta sätt att agera tillsammans, det är ett faktum, och jag hoppas att det skulle vara en drivkraft för de politiska beslutsfattarnas åtgärder.”
Lappalainen kan påverka detta i sitt nya jobb.
Enligt webbplatsen främjar Demo Finland demokratin genom att stödja partiernas kompetens och samarbete över partigränserna, och strävar efter en värld där alla människor har möjlighet att delta i demokratiskt beslutsfattande.
Och det är ju också en förutsättning för den hållbara utveckling som har stakat ut Lappalainens liv.
