Konflikten fortsätter och säkerhetsläget har försämrats. Ändå är det värt att stanna kvar i Mali, för krishantering kräver tålamod, säger stabschefen Mia Rahunen.
Måndagen den 24 maj 2021 i Bamako, Malis huvudstad. Planeringschef Mia Rahunen stängde datorn på högkvarteret för EU:s krishanteringsinsats EUCAP Sahel Mali och körde till ett kafé för att träffa en finländsk vän.
På kaféet fick Rahunen ett sms om att säkerhetsläget hade försämrats.
Kort därefter kom ett annat sms-larm.
Sedan ringde en kollega. Han sa att militären i Mali hade störtat landets president Bah N’Daw och premiärminister Moctar Ouane, och att Rahunen därför ”genast måste förflytta sig hem”. Överraskande, tänkte hon. Militärjuntan hade haft makten i ett knappt år. Ministrarna hade precis bytts ut, men det fanns inga tecken som förebådade en militärkupp.
Rahunen skyndande till sin bil. Vännen bodde i närheten och promenerade hem.
På gatorna var det lugnt. Rahunen körde till sitt hem i södra delen av Bamako, där hon delade hus med två kolleger. Hon öppnade datorn och började söka information för att hennes enhet skulle kunna rapportera om kuppen till högkvarteret för EU:s civila krishantering i Bryssel.
Det skulle bli en lång kväll.
Konfliktdrabbat land
Axeln värker. Det är oktober 2022 och Mia Rahunen har inlett morgonen med att ta vaccinationer på ett laboratorium i Kampen i Helsingfors. Hon är i Helsingfors två veckor, varefter hon återvänder till Mali.
”Malaria, tyfus, giardia, campylobacter”, räknar hon upp.
”Jag har haft alla möjliga sjukdomar och därför lärt mig att ta bättre hand om mig själv. Annars orkar man inte med de långa dagarna, det intensiva arbetet och den ständiga hettan.”
Rahunen började som planeringschef vid EUCAP Sahel Mali i september 2020. I maj befordrades hon till stabschef, den civila krishanteringsinsatsens tredje högsta chef. Hon bistår insatsens chef och samordnar de fyra avdelningarnas verksamhet vid högkvarteret.
EU har två insatser i Mali, förklarar Rahunen.
EUCAP Sahel Mali koncentrerar sig på den inre säkerheten, vilket betyder att man ger råd åt och utbildar poliser, gendarmer och nationalgardister. Militäroperationen EUTM Mali ger råd och utbildning till armén. Därtill kommer FN:s fredsbevaringsoperation Minusma, som stöder Malis lagliga administration i att stabilisera säkerhetssituationen.
”Situationen är komplex och oförutsägbar, den kan utvecklas åt vilket håll som helst.”
Ändå har säkerhetsläget försämrats under de senaste åren, säger Rahunen.
”Situationen är komplex och oförutsägbar, den kan utvecklas åt vilket håll som helst.”
År 2012 utbröt ett inbördeskrig i Mali. Den växte till sammandrabbningar mellan militären, lokala väpnade grupper och islamistiska extremistgrupper. Det forna moderlandet Frankrike och några afrikanska länder skickade styrkor till Mali. I augusti 2020 tog militärjuntan makten. Under drygt två år har landet alltså genomlevt två militärkupper, den senaste i maj 2021, då vicepresident Assimi Goïta blev president, förklarar Rahunen.
Efter kupperna inflammerades relationen mellan Mali och Frankrike, och Frankrike började dra bort sina trupper därifrån. Mali intensifierade samarbetet med sin gamla partner Ryssland och bad om hjälp av den privata ryska legoarmén Wagner.
Och den har minsann gett oss huvudbry, säger Rahunen.
Karriären började i Georgien
Våren 2013 jobbade Mia Rahunen vid Nordiska ministerrådet i Köpenhamn och gjorde sig beredd på att avsluta uppdraget. Man fick arbeta vid ministerrådet i högst två år och på den tiden hade hon avancerat från praktikant till äldre expert på hållbar utveckling.
Hon var intresserad av karastrofarbete, kanske något med anknytning till fattigdom.
Rahunen fick syn på Krishanteringscentret CMC Finlands annons om en grundkurs i civil krishantering i Kuopio. Hon bestämde sig för att söka trots att hon inte ens visste var termen betydde. På CMC:s webbplats stod det att ”civil krishantering bedrivs inom ramen för internationella organisationer i syfte att minska instabiliteten i länder som drabbats av olika kriser och hindra kaotiska förhållanden från att sprida sig.”
Det tyckte Rahunen lät intressant. Kort därefter deltog hon i den två veckor långa grundkursen.
Arbetet i Georgien var jordnära och intressant, och det bästa av allt, det skedde mestadels ute.
Efter kursen sökte hon till EU:s observatörsinsats i Georgien.
I juni 2014 började hon som observatör av ”den frusna konflikten” vid den administrativa gränsen mellan Georgien och Abchasien. Uppdraget var att övervaka avtalet om eldupphör, vilket gick ut på att patrullera, prata med lokalinvånare och anteckna observationer. Det var jordnära och intressant, och det bästa av allt, det skedde mestadels ute.
Efter ett halvår utnämndes hon till ledare för observatörsteamet. Därefter till insatsofficer och slutligen till vicechef för fältkontoret. I september 2017 var Rahunen tvungen att sluta, eftersom tidsgränsen för de högre posterna var tre år.
Efter Georgien kändes det tomt. Nu då? tänkte Rahunen.
Den här gången sökte hon inte jobb utan ville ta sabbatsledigt, fundera på ”den röda tråden” i sin karriär. Samtidigt utbildade hon sig: gick en kurs i ledarskap i Portugal, avlade en kurs i krishantering i Irland och en annan i Finland.
Avstickare till Finland
Mia Rahunen minns nervositeten. Hon flyttade till Finland i augusti 2019 och undrade om hon skulle anpassa sig. Hon hade vistats utomlands i tretton år.
Men det gick bra. Hon kände att hon var hemma.
”Jag hade nära vänner, meningsfull sysselsättning.”
Hon arbetade som klimatexpert vid WWF Finland och var med och grundade CMC Finlands styrgrupp för hållbar utveckling.
Internationella klimatpanelen IPCC specialrapport om 1,5 graders global uppvärmning hade påskyndat debatten om klimatfrågor i Finland, och Rahunen intervjuades i tv-nyheterna och aktualitetsprogram.
Men det var något som fattades. Hon ville ut på fältet igen.
”Således i en utbildnings- och rådgivningsinsats. Georgien handlade om observation.”
Ett uppdrag i EUCAP Sahel Mali blev ledigt, och Rahunen valdes. Jobbet skulle börja i augusti 2020, men starten sköts upp eftersom militären i Mali hade genomfört en kupp. Folket demonstrerade på gatorna i Bamako, flygplatsen var stängd.
I Bamako levde hon i en ”expat-bubbla”. Hennes nya hem var inhägnat med taggtråd och hade galler för fönstret. Huset hade luftkonditionering och en generator som brummade igång när det blev strömavbrott.
Rahunen kände sig lugn.
”Jag var på väg till ett nytt arbete och en ny värld. Jag visste att väl framme, skulle jag få noggranna direktiv för hur jag skulle leva och handla.”
I Bamako levde hon i en ”expat-bubbla”. Hennes nya hem var inhägnat med taggtråd och hade galler för fönstret. Huset hade luftkonditionering och en generator som brummade igång när det blev strömavbrott. De osorterade soporna bars till soptippen av åsnor.
Eventuell fortsättning
I november 2022 är Mia Rahunen tillbaka i Mali, där den politiska verkligheten har förändrats på två år. I centrala Mali strider gendarmer och nationalgardister tillsammans med armén mot islamister. Wagner är starkt närvarande, som stöd för militärjuntan i Mali.
Man planerar att hålla val i Mali i december 2024.
Mandatet för EUCAP Sahel Mali löper ut i januari 2023. EU överväger som bäst en fortsättning och det är sannolikt att insatsen pågår i ytterligare två år.
Det lönar sig att stanna i Mali, det anser åtminstone Rahunen.
”Om det är något jag lärt mig om krishantering, är det att man måste vara tålmodig och långsiktig. Förändringar tar lång tid.”
Krishanteringsinsatsen fokuserar på utbildning av och rådgivning till säkerhetsstyrkorna. Även klimatförändringarna ska beaktas, eftersom de kan tillspetsa konflikterna, tillägger Rahunen.
I Mali har hon sett hur extrema väderförhållanden ansätter naturen och försvagar människornas levnadsförhållanden. De måste hämta dricksvatten och ved längre bort, skördarna minskar, markanvändningen orsakar tvister, fattigdomen driver unga män till att söka sig till väpnade grupper.
”På så sätt fortsätter konflikten. Mycket återstår att göra i Mali”, säger Rahunen.
Hov vet inte vad hon ska göra efter EUCAP Sahel Mali.
”Jag har inte ens funderat på saken. Hållbar utveckling, krishantering, klimatförändringar. Något meningsfullt ska det vara.”
Översättning från finska till svenska av Ditte Kronström.
