I afrikanernas sinnen gror större sympatier för Ryssland och antipatier mot Nato än vi förstår här i väst. Ordet sprids från tråd till tråd på WhatsApp.
”I väst har man underskattat den mängd sympati som afrikanerna hyser för Ryssland”, säger Pauline Bax, som är biträdande direktör för Afrika-avdelningen i den internationella tankesmedjan International Crisis Group.
”I bakgrunden finns kolonialismens historia, maktblocken under kalla kriget och Sovjetunionen stöd för de afrikanska ländernas självständighetskamper.”
– Pauline Bax
”I bakgrunden finns kolonialismens historia, maktblocken under kalla kriget och Sovjetunionen stöd för de afrikanska ländernas självständighetskamper.”
En del av kontinentens 54 stater lider mer än andra av Rysslands invasionskrig i Ukraina. Vissa oljeländer drar rentav nytta av situationen. Ändå finns det enligt Bax ett afrikanskt perspektiv som det kollektiva väst – Europa, Förenta staterna och försvarsalliansen Nato – tenderar att vara blint för.
Afrikanerna har tröttnat på västländernas sätt att berätta hur de ska tänka och handla.
”Den ryska presidenten Vladimir Putins centrala säljargument är en narrativ som framhäver motsatsförhållandet: de är kolonialister, det är inte vi”, sammanfattar Bax.
”Rysslands informationskampanjer med vilseledande fakta är ett lömskt vapen här. Afrikaner är intresserade av Rysslands perspektiv.”
Djungeltelegrafen fungerar
I början fick Rysslands invasionskrig i Ukraina stor uppmärksamhet i afrikanska medier, då västländernas krav på att angreppet skulle fördömas utvidgade kriget till en global fråga. Nu är de afrikanska länderna enligt Pauline Bax mer upptagna av matkrisen och inflationen än av kriget.
Många afrikaner ser förvisso kopplingen mellan kriget och de stigande mat- och bränslepriserna.
”Och åtminstone i Sydafrika beskyller folk västländernas sanktioner mer än Ryssland för situationen”, säger Bax som bor i Johannesburg.
När Ukrainas president Volodymyr Zelenskyi i juni bjöd in de afrikanska ledarna till ett videosamtal var det bara fyra länder som hörsammade inviten. I juli reste ryska utrikesministern Sergej Lavrov runt i Afrika för att intyga att Ryssland är oskyldigt till matkrisen, och då hörde hela världsdelen hans budskap.
I Afrika finns något som kallas pavement radio, som blomstrar vid sidan av nyhetsmedier och sociala medier. Det är ett nätverk av informella samarbetskanaler, där informationen förmedlas från mun till mun och tråd till tråd på WhatsApp.
”Det här är Ryssland skickligt på att använda”, säger Pauline Brax.
I Johannesburg verkar också den sydafrikanska versionen av Russia Today.
”Ukraina är offer i kriget mellan Nato och Ryssland”
”Afrikaner motsätter sig inte Ukraina i sig, utan Nato. Samtidigt fjärmas många afrikaner av att Ukraina så tydligt positionerar sig som en del väst.”
– Eliud Kibii
Journalisten Eliud Kibii på den kenyanska dagstidningen The Star säger att de flesta afrikaner anser att Rysslands invasionskrig handlar om ett krig mellan Nato och Ryssland. Ukraina är närmast ett offer som hamnat i kläm mellan spänningar större än det självt.
”Afrikaner motsätter sig inte Ukraina i sig, utan Nato. Samtidigt fjärmas många afrikaner av att Ukraina så tydligt positionerar sig som en del väst.”
Kibii gjorde en pressresa till Kiev för två år sedan. Gästerna visades minnesmärket över Maidan på stadens centrala torg, och ockupationen av Krim väckte starka känslor hos de ukrainska värdarna.
”Men ingen väntade sig krig.”
En annan journalist i Nairobi, Brian Kithinji på Mansa Media, besökte i sin tur Moskva i juli på en pressresa arrangerad av Rysslands ambassad i Kenya.
”Deras viktigaste budskap till oss var att Ryssland har en stark vilja ett återigen vända sig till Afrika. Vi kom ifrån varandra tidigare, när Ryssland inriktade sig på Asien och Kina, men nu är situationen en annan”, säger Kithinji.
”Ryssland har redan satsat på det vetenskapliga samarbetet och ökat sina universitetskvoter för afrikanska studerande. Vår egen förvaltning har dock inte besvarat initiativet utan riktar sig mot väst. Det betyder ändå inte att universiteten i Europa eller USA vill ha oss som studerande.”
Är Ryssland en kolonialistisk aktör?
Afrikas tudelning blev synlig i mars, när FN:s generalförsamling röstade om att fördöma Rysslands angrepp på Ukraina. Ändå röstade över hälften av länderna – även Nigeria och Kenya, som utgör maktcentra i västra och östra Afrika – med väst.
Inför omröstningen höll Kenyas FN-ambassadör Martin Kimani ett starkt tal, där han hänvisade till historiens ekon och konstaterade att kolonialismen kastat sin skugga över Ukraina.
Journalisten Eliud Kibii anser att talet var starkt men tror inte att afrikanerna känner igen budskapet om Ryssland som en kolonialistisk aktör. The Star publicerade en text av Rysslands ambassadör Dmitrij Maksimitjev i september, i vilken han felaktigt hävdade att Sovjetunionen och Ryssland aldrig skulle ha underkastat andra folk.
”Ryssland bryr sig inte om sexuella minoriteter och majoriteten av afrikanerna tänker lika.”
– Brian Kithinjii
Numera har största delen av Afrikas stater varit självständiga i över ett halvsekel. Ändå anser Kibii att kolonialismens tid inte är över i Kenya.
”Den gamla makten dominerar markägandet, banksektorn och utbildningssystemet”, säger han.
Journalisterna från Nairobi anser att Ryssland också har ett övertag i värdekampen.
”Tidigare stödde väst den konservativa religiositeten men numera betonar man liberala värden och minoriteters rättigheter. Ryssland bryr sig inte om sexuella minoriteter och majoriteten av afrikanerna tänker lika”, säger Brian Kithinji.
När till exempel Kenyas president William Ruto vann valet i augusti tackade han först Gud, inte sina väljare.
Kithinji påpekar också om en aspekt till, där Ryssland ”vinner”: klimatförändringarna är en extremt orättvis katastrof för afrikanerna, där den största notan drabbar de minst skyldiga.
”I enlighet med den gröna omställningen ska vi här inte få köra bil, vilket är omöjligt för många. Ryssland är ett oljeproducerande land som ger oss vad vi behöver.”
Vackra värden räcker inte
Pauline Bax på International Crises Group påpekar att unga afrikaner enligt omfattande opinionsmätningar önskar demokrati, yttrandefrihet och ett ekonomiskt system där alla kan förtjäna pengar.
”Den här uppgiften ser de dock inte att deras politiska ledning klarar av. För de unga har tron på demokratin inte gett någon utdelning.”
Om demokratin inte fungerar börjar människan söka något annat. Då blir ett auktoritärt ledarskap och en stark vision tilltalande.
Om demokratin inte fungerar börjar människan söka något annat. Då blir ett auktoritärt ledarskap och en stark vision tilltalande.
”Paul Kagame i Rwanda är inte nödvändigtvis en demokratisk eller älskad president men han åtnjuter allmän beundran. Hans huvudstad Kigali är ren, så kanske han vet vad som fungerar”, säger Bax.
I många afrikanska länder visar opinionsmätningar att Kina synnerligen populärt.
”Kina bygger vägar, dammar och broar. Ryssland däremot är attraktivt på grund av sitt angreppssätt och bilden av den starka mannen.”
Även framtida allianser ingås med väst
I kampen mellan narrativen ligger också Ryssland ställvisi underläge.
Brian Kithinji och Eliud Kibii märkte på sina resor i både Ryssland och Ukraina att deras afrikanska hudfärg väckte stor förundran intill tröttsamhet. En del kollegor fick också höra rasistiska kommentarer.
Engelska och franska används allmänt i skolvärlden och arbetslivet och definierar såväl människors identiteter som hjälper dem att knyta relationer. Att kunna ryska är däremot en sällsynt färdighet.
I framtiden tror Kithinji och Kibii att Kenya trots allt kommer att alliera sig med väst.
”Vi stöder väst, redan på grund av våra ekonomiska beroendeförhållanden. Regeringarna har inget alternativ”, säger Kibii.
Han tillägger dock att de västsinnade kan bli mindre högljudda, medan de nya initiativen i riktning mot Ryssland blir fler. Presidenterna William Ruto och Vladimir Putin har redan talat i telefon, och Ryssland har skeppat ett stort parti gödningsmedel till Kenya.
Pauline Bax påpekar i sin tur att Afrikas historia avspelar sig i nutiden, om än inte helt okomplicerat.
”Två tredjedelar av världsdelens befolkning är under 30 år.
Översättning från finska till svenska av Ditte Kronström.
